Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Miseducation of Cameron Post – Berörande och upprörande om ”att bota” homosexualitet

Inlägg av Ingrid Forsberg den 24 augusti 2018 i

Film Recensioner

En pastor talar till tonåringarna i Cameron Posts bibelstudiegrupp, och pratar om att allt som är härligt och roligt är synd. Att det som vuxna ägnar sig åt är att försöka korrigera allt som de gjorde fel när de var unga. Att korrigera det som är “fel”, det är just det som det handlar om här. För i den konservativt kristna verklighet tonåringen Cameron Post (Chlöe Grace Moretz) lever 1993, där ses det inte med blida ögon att bli kär i någon av samma kön. Utan det är något som ska – och kan – korrigeras och botas. Och det kan till exempel ske genom att man skickas iväg för att bo tillsammans med 10 andra gay-tonåringar på ett “terapicenter”, där man genom terapi och gud helt enkelt ska sluta vara homosexuell.

Det är på det där centret som filmen The Miseducation of Cameron Post utspelar sig. I regi av Desiree Akhavan, och baserat på en bok. Centret kallas God’s promise  och föreståndaren Dr. Lydia Marsh (Jennifer Ehle) har en sån lite lågmält sadistisk framtoning, där hon ena stunden kan le milt och kärleksfullt, för att i nästa stund ytterst omilt fästa upp en killes hår med gummiband, eftersom man inte får “gömma sitt ansikte för gud”. Och den oerhört käcka pastorn Rick (John Gallagher Jr.), man bara undrar när han egentligen ska spricka och våga visa sina riktiga känslor.

De här religiösa grejerna, en del är ju lätt att skratta åt för att det är så absurt. Särskilt de som är i stil med den kristna, och oerhört hurtiga, träningsvideon “Blessercise” som en av ungdomarna tränar till. För att man ska “ge sin kropp till gud”. (Finns på riktigt, på Youtube!). Men man sätter ju lätt skrattet i halsen, om man säger så.  Till exempel med tanke på biverkningarna, som självhat och självmordstankar

Chloe Grace Moretz är mycket bra, hon gör Cameron till en oklyschig tonåring som visserligen tvivlar lite på sig själv och vem hon är (vilken 16-åring gör inte det?), men samtidigt är allmänt skeptisk till centrets så kallade terapi och religiösa idéer. Hon försöker mest härda ut, och får nya nära vänner, Jane (Sasha Lane) och Adam (Forrest Goodluck) som hittat egna sätt att klara tillvaron på centret.

Dr. Lydia Marsh spelas av Jennifer Ehle, som jag kände igen otroligt mycket men verkligen inte kunde placera. Tills Imdb gav mig den oväntade förklaringen – det var hon som spelade Elizabeth Bennet i den klassiska brittiska Stolthet & Fördom-serien på 90-talet! Ni vet den med allas vår favorit-Mr Darcy Colin Firth. Det här är minst sagt en annan roll. Dr. Lydia Marsh är riktigt obehaglig i sin extrema övertygelse om att det hon ägnar sig åt är det rätta, samtidigt som man undrar om hon verkligen har någon aning om vad hon sysslar med.

Det är ingen supertung stämning i The Miseducation of Cameron Post, trots ämnet. Det finns värme och hopp också i allt det här förtryckande. Och stämningen är närmast odramatisk, mycket på grund av att det inte är allt för känslokletande filmmusik till exempel. Och det gör ju det hela ännu mer realistiskt. Först blev jag dock lite besviken på att jag inte blev mer tagen och känslomässigt tillknycklad av filmen, som jag hade förväntat mig. Förväntningarna hade nog blivit lite för upptrissade helt enkelt, efter att jag sett citat som “extremt berörande” och “mästerligt” i annonser.

Men det här är starkt på ett annat sätt istället, och mycket fint skådespelat. Det utspelar sig alltså 1993, men den här djupt konservativa synen på homosexualitet och att det går “att bota” är ju tyvärr inget som har försvunnit sedan dess. Det är fruktansvärt sorgligt.

Filmen är 90 minuter lång, vilket ofta är en utmärkt filmlängd, men den här gången hade det faktiskt gärna fått vara längre! Jag vill lära känna Cameron lite mer, och inte minst hennes nya vänner Jane (Sasha Lane) och Adam (Forrest Goodluck). Då kanske slutet hade kunnat fördjupas lite mer också, för nu tyckte jag tyvärr att det blev lite för enkelt.

The Miseducation of Cameron Post har biopremiär 24 augusti

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg