Senaste Kommentarer

Top Commenters

Mistaken for Strangers – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 29 januari 2014 i

Film GIFF2014 Recensioner

Mistaken for Strangers

The National består av de två brödraparen Dessner och Devendorf samt sångaren Matt Berninger. Matt har förvisso också en bror, Tom, men han är inte med i bandet.

Tom Berninger är vad man visuellt snabbt kan kategorisera som något av en slusk. Han bor fortfarande hemma hos mamma och pappa, har vildvuxen hårväxt och lyssnar på metal mest hela dagarna. Är man snäll kan man kalla hans klädstil för casual, och han ägnar uppenbarligen ingen större tid åt fysiska aktiviteter av hans väl tilltagna lekamen att döma. Öl, pizza och flingor med mjölk är i princip vad hans diet består av.

Ibland när Tom är extra kreativ gillar han att filma. Hans repertoar består mestadels av skräckfilm av allra anskrämligaste lågbudgetsnitt. Men Tom verkar trivas rätt bra med det och visar stolt upp sina tidigare alster, bloddrypande From The Dirt Under His Nails och Wages of Sin.

Mistaken for Strangers

”Brorsan, kommer den här filmen verkligen bli så bra?”

När Matt en dag frågar sin bror om han vill följa med på High Violet-turnén som roadie tackar Tom ja. Inte minst för att han hoppas få uppleva livet som rockstar med hårt festande och ett jävla röj, något som han antagligen får för lite av hemma hos mor och far. Men han ser också en möjlighet att filma det hela och göra en dokumentär.

Och där och då uppstår idén till filmen Mistaken for Strangers.

Jag kan i efterhand tycka att det faktiskt bara stannar vid en idé om en film snarare än att det egentligen är en film. För det är till viss del en metafilm, en dokumentär om en man som gör en dokumentär. Det blir extra tydligt när de gör en screening av filmen i filmen, och jag undrar om vi nu skall få se den riktiga filmen eller om det är det filmen jag just nu tittar på. Kommer jag rent utav själv vara med i bild som en i publiken?

Det faktum att det hela också känns som en lång kavalkad av sådant som normalt är bortklippt från en film (bloopers, extramaterial, bakom kulisserna-scener) bidrar till känslan att detta inte är en film i vanlig bemärkelse. I Berlin får vi se hur två tågvagnar lyckosamt klickar ihop på en station till Toms förtjusning. I Paris mölar Tom i sig pommes frites på hotellrummet medan Matt telefonintervjuas i bakgrunden. I Los Angeles börjar Tom från en swimmingpool plötsligt skrika efter Moby då han möjligtvis bor i ett av grannhusen.

Toms förvirrade och uppenbart improviserade intervjuteknik är också ett kapitel för sig. Bandet får då inga normala frågor direkt, men detta ökar bara på filmens komiska klass och gör att Tom mer och mer framstår som en riktigt skön snubbe. Frågor som vad bandet gör om 50 år och om de har plånböcker med på scen gör mig extra glad. Det här en förbannat rolig film i all sin enkelhet.

Mistaken for Strangers

Ett plötsligt infall av minimalistiskt foto.

Den som dock förväntar sig att få se mycket av The National och deras framträdanden och musik kommer bli besviken. Men Mistaken for Strangers har andra kvaliteter och förutom humor även en botten av djupare karaktär.

Filmtiteln är tagen från en av The Nationals låtar och synnerligen passande då bröderna Berninger verkligen skiljer sig markant åt och därmed mycket väl kan tas för främlingar.

Tom står i sin världsberömda brors skugga. Hans mamma tycker alltid att han varit en quitter. Hans bror undrar om han verkligen är kapabel att göra denna dokumentär, och som roadie suger han. Matt, ledfigur i ett band som slagit runt hela världen, är den som har självförtroendet. Alfahannen och underdogen. Samtidigt är Tom inte särskilt avundsjuk. The National är för städade, välansade och tråkiga för Toms smak. De borstar till och med tänderna innan konsert. Alldeles för lite rock’n’roll.

Mistaken for Strangers

Tom skyddar sin bror från publik och eventuella spindlar.

Vid ett tillfälle släpper storbror garden något och ger Tom åtminstone en undermedveten upprättelse när han berättar om mardrömmar där lillebror kommer till undsättning och skrämmer bort Matts hotande monster.

Och när de kör Terrible Love mot slutet får man plötsligt se en engagerad Tom in action som verkligt proffsig scenarbetare som skyddar sin bror i publikhavet, och jag kan nästan se Tom framför mig komma svingandes med en stor spikklubba dräpandes gigantiska spindeldjur när storebror sjunger ”walking with spiders” i den ångestfyllda låten.

 

betyg4_5

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg