Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Mitt Mörka Hjärta – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 8 april 2011 i

Film Recensioner

Fyra män i en båt

Fyra krigsveteraner från olika sidor i Angolas blodiga inbördeskrig kliver på en båt vid mynningen av floden Kwando. De är på väg tillbaka till de före detta slagfälten där de som unga stridit mot varandra. Men nu, tjugo år senare, binds de istället samman. Inte bara av krigets trauman utan också av sitt behov av att förstå, förena och förlåta.

Den sydafrikanska för detta elitsoldaten Marius van Niekerk vill göra upp med sitt förflutna och till sin hjälp har han den svenske regissören Staffan Julén. I en av filmens första scener ligger Marius på en brits och i taket roterar en slö takfläkt (hej, Apocalypse Now!) och vi hör Marius berättarröst filosofera kring skuld och ond bråd död. Han vill kunna se sina döttrar i ögonen trots alla fruktansvärda handlingar som han begick under 70-talets jungelkrig i Angola.

Inbördeskriget i Angola är ett skolexempel på cynisk kalla krigslogik. Den marxist-leninistiska befrielserörelsen MPLA stöddes ekonomiskt av Sovjet men även av militära rådgivare och soldater från Kuba. MPLA slogs mot UNITA och stöddes av den oheliga alliansen USA, Sydafrika, Israel och Kina. Utöver dessa huvudaktörer fanns ett otal fraktioner och diverse legosoldater som drev runt i landet likt rövarband.

Enligt lag måste man lägga in en bild på en solnedgång om man filmar i Afrika

Marius van Niekerk och tre före detta fiender ger sig alltså av på en resa mot mörkrets hjärta. Under resans gång och vid ett antal lägereldar berättar krigveteranerna om sina traumatiska upplevelser och försöker förstå drivkrafterna bakom krigets fasor. Och det är verkligen vidriga berättelser som berättas. Det märkliga (eller kanske logiska) är hur distanserade och oberörda de verkar vara. Kanske är det en försvarsmekanism för att inte bli helt galna.

I början av filmen sitter Marius med en skokartong fylld av minnen. I den ligger bland annat foton på gamla vapenbröder, på människor som dödats och diverse andra attiraljer från kriget. Marius mål med resan är att göra sig fri från sitt förflutna och ett av sätten är att bränna de här sakerna på bål. Det är en symbolhandling som mycket på grund av Marius allvarliga berättarröst blir rätt överlastad och de andra krigsveteranerna verkar ganska oförstående när Marius gör en stor affär av sitt bålbränneri.

Våldet illustreras

Stefan Julén och Marius van Niekerk har goda avsikter med sin film, därom råder inga tvivel. Problemet är att ingen av de före detta soldaterna öppnar upp sig tillräckligt för att det ska bli intressant. De skrapar bara på ytan. De når inte längre än man själv gör med människor man just har träffat i formella middagssammanhang. Det blir därför lite ytligt även om jag bitvis blir berörd. Det är lätt att bli förförd av de kolonialromantiska bilderna. Mycket solnedgångar och vilda djur blir det. Där emellan lär man sig även en del om en rätt bortglömd konflikt och det är ju faktiskt inte helt fel.

Mitt mörka hjärta har biopremiär 8:e april


Expressen: 4 av 5 : DN: 4 av 5 : GP: 3 av 5

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg