Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Noah – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 4 april 2014 i

Film Recensioner

Noah-movie-trailer-2

Noah

Darren Aronofsky är känd i branschen för att ”vara svår att jobba med”. I klarspråk betyder det att han är en filmare med en tydlig vision och således inte särskilt kompromissvillig. Och trots att hans förra film Black Swan både var en konstnärlig och ekonomisk succé hade han svårt att finansiera Noah. Att ta sig an bibliska ämnen är alltid känsligt i USA, och att sätta en uttalad ateist i regi-stolen och låta honom tolka en av världens mest kända historier är lite att be om problem. I synnerhet eftersom 64 % av den amerikanska befolkningen tror att Noa, bokstavligt talat byggde ett skepp som räddade alla djur.

Paramount hade, utan Aranofskys vetskap, testvisningar av inte mindre än tre versioner av filmen, vilket fick honom att gå i taket. När Aronofsky hade rasat klart drev han igenom att han och ingen annan skulle ha final cut, vilket är ytterst ovanligt i Hollywood. Så den versionen vi nu får se på bio är exakt som han hade tänkt sig. Att det var så här han ville ha den förvånar mig. Requiem for a dream, Black Swan och The Fountain är enligt mig tidlösa mästerverk, så jag hade skyhöga förväntningar. Han är en mästare på att sömlöst kombinera magisk surrealism med skitig realism, men framför allt är hans styrka att berätta med bilder och inte minst ljud. Noah når inte hela vägen på något plan.

Russell Crowe as Noah

Noah kan både springa och skrika

I inledningen möter vi Noa och hans söner i ett kargt landskap där han lär sina avkommor att respektera Jorden och alla Levande Ting. Ett gäng jägare inkräktar på deras område och de har ihjäl ett djur. Det kom att stå dem dyrt. Noa slår nämligen prompt ihjäl jägarna och håller sedan en kort brandtal för sina söner om vikten av att vara vegan. Det här är en bra karaktärsetablering för det visar snabbt vilken komplex, för att inte säga hycklande person Noa är. Aranofskys vision av Noa är alltså inte en 600 år gammal sagogubbe som räddar giraffer. Han är snarare en förhistorisk Greenpeace-aktivist med drag av psykopatisk sektledare. Han hör röster från Skaparen och ser syner och bygger en båt som i praktiken är en bunker. Hade folie funnits då hade Noa definitivt byggt sig en hatt.

Ray-Winstone-in-Noah-2014-Movie-Image

Ray kan både stå och skrika

Att Gud genomgående kallas Skaparen är ett av flera exempel som pekar på att Aranofsky inte vill göra en uttalat kristen film. Noah är mer av en saga byggd kring en allmän myt. Den andra skapelsemyten om man så vill. Man kan även se Noah som en allegori för vår tid. Människans girighet och dekadens förstör jorden och drastiska åtgärder måste till. Att utplåna alla människor och rädda alla djur är rätt extremt, men med en obarmhärtig Skapare vid rodret och en allt för villig Noa som exekutor går det alldeles utmärkt att orkestrera massmord. För de enda som är goda i den här världen är nämligen Noa och hans familj. Alla andra är jätteonda. Vi får se en befolkning i moraliskt förfall som ägnar sig åt slaveri och att slita levande djur i stycken för att sedan slafsa i sig likdelarna.

1253703

Noahs bunker

Men vi får aldrig någon förklaring varför det har blivit så. Skurkarna, med en diaboliskt överspelande Ray Winstone som ledare, är alla karikatyrer. I sagor måste man sätta upp spelregler som vi accepterar. Man måste förklara, eller ännu hellre gestalta, varför vi ska bry oss om Noa och hans familj och varför jordens befolkning förtjänar att dö. Och varför just Noa är mannen som ska göra jobbet. Den förklaringen kommer aldrig. Och det är ett stort problem. För om man berättar en saga som alla vet hur den slutar, måste man som publik bry sig om, eller i alla fall förstå karaktärernas drivkrafter annars faller det platt. Kalla mig galen, men en fullblodspsykopat som hallucinerar vill i alla fall inte jag luta mig mot när syndafloden kommer.

NOAH

Noah med fru

När Aronofsky kombinerar den naturalistiska tonen i scenerna med Noas familj, med spektakulära men ganska risiga CGI-miljöer och det blir en rätt märklig kompott. Jag älskar ju när han spänner bågen och siktar skyhögt som i The Fountain, men mitt i allt det flummeriet fanns ändå substans och en stringens. Det gör det inte i Noah. Ett annat problem är hur alla hinder hanteras. Så fort det blåser snålt kring Noa och hans familj griper Skaparen in och styr upp bitarna; Noa behöver en skog så han kan bygga sin ark. Tjoff! Så fanns där plötsligt en skog. Därför blir det aldrig riktigt spännande trots att jordens undergång står på spel.

Men det allvarligaste problemet är bristen på gestaltning. Precis allt förklaras med tungfotad dialog och väldigt lite av historien berättas med bilder. Visst, många av scenerierna är mäktiga men de känns mer som ögongodis än något som faktiskt för handlingen framåt. Vissa dialoger känns faktiskt som hämtade ur en gravallvarlig TV-såpa.

Lamech

Anthony Hopkins dyker upp i rollen som Yoda

Noah är tyvärr en besvikelse. Det finns glimtar av Aronofsky genialitet men som helhet är filmen ett misslyckat spektakel. Russell Crowe gör vad han kan med en hopplös roll, och i slutet när han brottas med survivors guilt är han riktigt bra. Han slits mellan självförakt och tvivel på ett alldeles utsökt sätt.

Filmen vill berätta om faran med blind tro och ställer teologiska grundfrågor om rätt och fel. Frågor som vi som publik lämnas att besvara. Det är bra, men det är inte tillräckligt. För där emellan blandar Noah de mest förutsägbara scener med WTF-moments, vilket känns lite skevt och får mig att undra filmen verkligen blev som Aronofsky hade tänkt sig. För han har ju aldrig varit rädd för att ta risker tidigare. Tappade han kontrollen över sin egen historia?

Noah har biopremiär 4 april

betyg2_5

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Milijana Nikolic

    Jag kommer inte att spendera min tid på att ta upp alla de lögner den här filmen bjuder på, att det vara en ren komedi och ett fult sätt att lura till sig besökare till biografer för att känna pengar genom att använda sig av ett väldigt känt namn. Att jag anser Aronofsky vara en amatör som inte kan komma på egna idéer som de stora regissörerna med kultfilmer som Avatar, Star Wars, Matrix, Star Trek etc. är också mindre viktigt. Dessutom tog upp otroligt många ämne som jag håller med om.
    Vad som dock gömmer sig bakom denna film är mycket mer spännande. Hans personliga vendetta . Han kallar sig för en ateist. Detta tror jag inte att någon tvivlar på. Nyateister har, sedan ett tag tillbaka, framträtt i samhället och bedriver gärna korståg, där de aktivt, AGGRESSIVT (!?) och passionerat försöker omvända de religiösa. Enligt dem finns det ingen Gud. Helt ok. Alla har en fri vilja att tro på vad de vill (många kanske tror på det som passar de).
    Jag gillar fakta.

    Att de flesta människor har fått nog av de religiösa konflikter, extremism och den terrorism som plågar världen är förståndigt!
    En självklar ide som indirekt dyker upp i filmen är en värld utan religion, inga självmordsbombare, inga religionskrig och inga tv-evangelister som skinnar sina hjordar.
    Men Aronofsky och alla andra nyateister glömmer åtminstone 2 viktiga frågor: Är tron på en Skapare i sig själv något negativt och skadligt? Och skulle världen verkligen se bättre ut om alla var ateister?
    Fakta är enkel, både religiösa och icke-religiösa har gjort sig skyldiga till grova förbrytelser.
    Kyrkan gav sitt stöd åt Hitler för att nämna ett av många brott.

    Och de som ansåg att världen skulle se bättre ut om alla var ateister?
    – 1,5 miljoner kambodjaner dog när röda khmererna försökte upprätta en gudlös marxistisk stat.
    – Och i det officiellt ateistiska Sovjetunionen ledde Stalins styre till att tiotals miljoner människor miste livet.

    Naturligtvis kan man inte säga att ateismen bar direkt skuld för detta. Men det visar att ett ateistiskt styre inte är någon garanti för fred och harmoni.
    De flesta håller med om att religionen har orsakat mycket lidande. Men Gud kan inte hållas ansvarig för det, lika lite som en biltillverkare kan hållas ansvarig för en bilolycka som orsakats av att föraren pratat i mobiltelefon. Mänsklighetens problem har många orsaker, och en av dem är dess ofullkomlighet. Vi har tendens till själviskhet, stolthet, våld och en önskan att vara moraliskt oberoende. Den gör också att många kommer med bortförklaringar och gärna tar till sig uppfattningar som ursäktar ett felaktigt beteende.
    Det är viktigt att klargöra skillnaden mellan sann tillbedjan, dvs. tillbedjan som Gud godtar, och falsk tillbedjan. Sann religion uppmuntrar till självuppoffrande kärlek, frid, omtänksamhet, godhet, mildhet, självbehärskning, trohet inom äktenskapet och respekt för andra. Falsk religion däremot låter människor ”få sina öron kittlade” som Bibeln säger – och överser med sådant som Jesus fördömde.

    Skulle ateismen kunna skapa en liknande moralisk otydlighet och förvirring?

    Om Gud inte finns behöver vi inte stå till svars inför en högre makt, och det finns inga normer som vi är skyldiga att respektera. Moral blir då något relativt. Det blir upp till var och en att bestämma vilka normer han vill följa, om han nu över huvud taget väljer att följa några. Detta gör utan tvivel att somliga tycker att ateismen är en tilltalande livsfilosofi.
    Men faktum är att Gud inte kommer att tolerera osanningar hur länge som helst – varken ateistiska eller religiösa – och inte heller dem som förespråkar dem. Gud kommer att skapa något som ingen människa, ingen mänsklig filosofi och ingen mänsklig institution någonsin kan åstadkomma – VÄRLDSFRED OCH LYCKA.

    p.s. Bibeln stämmer faktiskt med sann vetenskap, trots att den inte är någon vetenskaplig lärobok. Vad ateisterna än intalar sig att tro.

  • Ed A

    Så du ger den 2/5 eller vad?/Onyanserat-Eduardo

  • Milijana Nikolic

    2/5 är att ta i… Den får max en 1 av 5 för så många missar.

  • Milijana Nikolic

    han var tyvärr för ivrig med annat och glömde bort underhållningen. Att plågas under alla 138 minuter och ta fram mobilen till slut, har aldrig hänt mig under en film tills nu

  • Ed A

    Se bara till att ha mobilen så ingen ser ljuset från skärmen. Sjukt störande med lysande mobiler under en visning.

  • Milijana Nikolic

    🙂 jag är väldigt mån om andra. Men det chockerande var att flera hade mobilen uppe.

  • Ed A

    Respektlöst av dom.

Fler onyanserade inlägg