Senaste Kommentarer

Top Commenters

I Am Number Four – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 25 mars 2011 i

Film Recension

I Am Number Four är ytterligare en i raden av filmatiserade ungdomsböcker med scifi/fantasykaraktär. Boken skrevs av James Freys och Jobie Hughes (under pseudonymen Pittacus Lore), och kom ut så sent som i augusti förra året. Snabba ryck alltså. Boken är den första i en planerad serie, och det är nog inte helt långsökt att anta att både författarna och filmbolaget hoppas på att locka fans av bokserier (och filmer) som Twilight, The Hunger Games och till viss del Harry Potter.

John Smith (Alex Pettyfer) kommer i själva verket från planeten Lorien, men skickades som barn till jorden tillsammans med åtta andra för att räddas från mogadorianerna, som invaderade hans hemplanet. Men mogadorianerna är ute efter de nio utvalda, som ska dödas i nummerordning, och nu har turen kommit till nummer fyra – John Smith.

Tillsammans med sin beskyddare Henri (Timothy Olyphant) måste John därför hela tiden byta identitet och flytta från stad till stad. Men han är trots allt en tonåring som går i high school, och det blir svårt att inte beblanda sig med den intressanta tjejen (Dianna Agron från Glee), hennes onda ex och skolans science fiction-nörd.

Ska du med hem och kolla på mina coola ficklampshänder?

Att det här ska bli en lika stor succé som till exempel Twilight är att hoppas på för mycket. Till skillnad från ovan nämnda böcker och filmer har I am number Four ingen egen karaktär. Det skapas ingen speciell stämning i filmen, soundtracket består av ihopslängda hits och bildkvalitén är glättigt färgglad.

Det är habil underhållning, ganska snygga specialeffekter, och skådespelarna i huvudrollerna gör helt okej ifrån sig. Så jag blir inte uttråkad, men inte direkt medsvept heller.

En del av det som fångar mig med fantasy- och scifi-filmer är att det är fascinerande att tänka sig en värld där det är ett faktum att utomjordingar eller vampyrer existerar, och den historia, regler och villkor som gäller i just den världen. Tål vampyrerna sol? Om man blir biten av en zombie – blir man en själv då, eller hur sprids det? Hur ser samhällssystemet ut i den här framtida världen?

Men efter att ha sett I am number Four har jag i stort sett inte lärt mig någonting om planeten Lorien och dess invånare. Vad skiljer invånarna från oss jordbor? De ser uppenbarligen exakt ut som oss. Och det är bara de ”nio utvalda” som har specialkrafter. Eller?

I en viss ålder sker många förändringar i den unge utomjordingens kropp.

Det är över huvud taget mycket som är oklart i den här filmen. De ”nio utvalda”, vad är deras uppgift? Varför måste de dödas i nummerordning? Och på vilket sätt ska dödandet av de nio hjälpa mogadorianerna att erövra jorden, vilket sägs i filmen?

Och, det måste tilläggas. De onda mogadorianerna är så övertydliga att de inte blir läskiga över huvud taget. Förutom att ha ett otroligt fånigt namn som inte går att ta på allvar, ser de dessutom ut som Slipknot-fans som misslyckats grovt med stylingen.

Ingen bild kan göra mogadorianerna rättvisa.

Storyn i I am number Four är i grunden ooriginell, men jag är ändå övertygad om att det hade gått att göra något mycket bättre av den. Det är trots allt många föga originella storys som har blivit bra filmer, men då får filmskaparna faktiskt anstränga sig mer än vad de gjort här.

Alla logiska luckor, bristen på djup, och det faktum att det inte finns någon karaktäristisk stämning eller estetik i filmen gör detta till en förglömlig upplevelse.

I am number Four har biopremiär 25 mars.

Trailer till I Am Number Four [trailer 2] från rstvideos trailerarkiv.

Aftonbladet: 2 av 5 : Expressen: 1 av 5 : SVD: 2 av 6

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg