Senaste Kommentarer

Top Commenters

Ormarna och Sssssss – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 9 oktober 2012 i

Dvd Film Recensioner

Ormarna (1973)

Ormarna

Ormarna inleds med ett mysigt naturbildsmontage med fluffig hippiemusik. Tim Ochopee (Chris Robinson), som är Seminole-Indian, lever på att fånga ormar i The Everglades. Han tar in ormarna till Miami där veterinärer tappar dem på gift för att skapa serum. Tim är svårt desillusionerad sen Vietnam och föredrar att hänga med ormar istället för människor. Tims bästa vän heter Stanley. Stanley är en skallerorm och har en egen säng. De äter middag tillsammans och ber bordsbön innan Stanley och hans fru Hazel serveras varsin tallrik vettskrämd mus.

Onda män vill dock fånga ormarna för helt andra syften; de vill flå dem och tillverka skärp. Tim tycker det är en sådär idé. Ormar ska inte vara en handelsvara. Såvida det inte handlar om sex. Tim tillhandahåller nämligen ormar till en bedagad strippas scenshow. Tim bär även på skuld. Tims pappa hjälpte nämligen jägarna för att kunna finansiera Tims studier men när studentmössan var på plats ville han inte längre vara med. Pappan blev därför mördad av ormjägarna.

Ormen anfaller

Jägarna leds av en bisarr skurk som iklädd orange badrock lyfter minimala vikter bredvid poolen. Han har imponerande polisonger och en generös frisyr. En paranoid kokainsnortande hippie som heter Psycho rings in för att assistera i ormjakten när de mer odugliga skurkarna går ner sig i kvicksand. När strippklubben missbrukar Tims förtroende och Psycho skadar ormarna får han nog. Hämnd måste utkrävas.

Ormarna är en märkligt underhållande 70-talsrulle med en stor skopa ofrivillig komik, mycket tack vare Chris Robinsons gravallvarliga skådespel. Chris ser ut som en ung Dennis Hopper och låter lika sävlig som en korsning av Owen Wilson och Clint Eastwood. En perfekt mix. Det finns även en fantastiskt överdriven dödsscen i en pool som på klassiskt grindhouse-manér mjölkas till fullo. Det oc