Senaste Kommentarer

Top Commenters

Ormarna och Sssssss – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 9 oktober 2012 i

Dvd Film Recensioner

Ormarna (1973)

Ormarna

Ormarna inleds med ett mysigt naturbildsmontage med fluffig hippiemusik. Tim Ochopee (Chris Robinson), som är Seminole-Indian, lever på att fånga ormar i The Everglades. Han tar in ormarna till Miami där veterinärer tappar dem på gift för att skapa serum. Tim är svårt desillusionerad sen Vietnam och föredrar att hänga med ormar istället för människor. Tims bästa vän heter Stanley. Stanley är en skallerorm och har en egen säng. De äter middag tillsammans och ber bordsbön innan Stanley och hans fru Hazel serveras varsin tallrik vettskrämd mus.

Onda män vill dock fånga ormarna för helt andra syften; de vill flå dem och tillverka skärp. Tim tycker det är en sådär idé. Ormar ska inte vara en handelsvara. Såvida det inte handlar om sex. Tim tillhandahåller nämligen ormar till en bedagad strippas scenshow. Tim bär även på skuld. Tims pappa hjälpte nämligen jägarna för att kunna finansiera Tims studier men när studentmössan var på plats ville han inte längre vara med. Pappan blev därför mördad av ormjägarna.

Ormen anfaller

Jägarna leds av en bisarr skurk som iklädd orange badrock lyfter minimala vikter bredvid poolen. Han har imponerande polisonger och en generös frisyr. En paranoid kokainsnortande hippie som heter Psycho rings in för att assistera i ormjakten när de mer odugliga skurkarna går ner sig i kvicksand. När strippklubben missbrukar Tims förtroende och Psycho skadar ormarna får han nog. Hämnd måste utkrävas.

Ormarna är en märkligt underhållande 70-talsrulle med en stor skopa ofrivillig komik, mycket tack vare Chris Robinsons gravallvarliga skådespel. Chris ser ut som en ung Dennis Hopper och låter lika sävlig som en korsning av Owen Wilson och Clint Eastwood. En perfekt mix. Det finns även en fantastiskt överdriven dödsscen i en pool som på klassiskt grindhouse-manér mjölkas till fullo. Det och lite fiffigt inkilade bibliska undertoner gör att det nästan räcker hela vägen.

Ssssnake (1972)

Ssssnake

Ssssnake är även det en film från den gladare delen av 70.talet. Några år senare skulle producentparet Zanuck och Brown backa en ung Steven Spielberg när han tog sig an att göra en film om en jättestor haj.

Den excentriska Dr Carl Stoner (sa jag att det var 70-tal?) har också ett något osunt förhållande till ormar. Han utför experiment som har gjort honom till persona non grata i forskarvärlden. Till sin hjälp tar han unga forskarstudenter – personalomsättningen är dock hög. Experimenten kanske inte enbart utförs på ormar? Utöver sina vetenskapliga eskapader ger sig Stoner emellan åt ut på gator och torg där han enligt gammal fin side show-tradition tämjer morrande ormar inför betalande publik.

Dr. Stoner visar sina tricks

Dr. Stoners nye assistent David flyttar in i hemmet/labbet där även doktorns dotter bor. David knyter snabbt band med dottern. Det mynnar ut i både nakenbad och tivolibesök där en side show-konkurrent erbjuder ett häpnadsväckande utställningsföremål: Orm-mannen! Davis blir illa berörd och när han kommer hem upptäcker han att ryggen har börjat fjälla..

Ssssnake och Ormarna är filmer som delar både DVD och tematik. Det handlar om gudskomplex och vad som sker när människan försöker trixa med naturen. Tillsammans bildar rullarna en mycket prisvärd dubbelvåffla för dig som gillar genrefilm, 70-talsestetik och ormar.

Sammantaget betyg:

 

Ormarna och Sssnake släpps på DVD den 10 oktober

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg