Senaste Kommentarer

Top Commenters

Paranormal Activity 4 – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 19 oktober 2012 i

Film Recensioner

Fans av Paranormal Activity-serien fick göra sina röster hörda och via en världsomspännande röstning lyckades ”lilla” Göteborg knipa en av de 25 platserna som berättigade staden till en exklusiv förhandsvisning av nummer 4 i filmserien. Bland storstäder i Brasilien, Ryssland, Argentina, Storbritannien, USA, Frankrike och Tyskland kom Göteborg på en 24:e plats, rätt häftigt faktiskt. Tyvärr kan man inte säga samma sak om filmen.

Oren Pelis första film om övernaturliga händelser i en mörk amerikansk förortsvilla skrämde livet ur en hel generation. Själv förstod jag inte riktigt hypen men det är en annan historia. Nu är vi alltså uppe i fyra filmer som bygger på samma koncept. Paranormal Activity 4 är en fortsättning på film nummer två. Har man lyckats missa denna är det inga som helst problem då filmen börjar med en kort tillbakablick där vi får återuppleva Hunter och Katies öden men nu är det en ny familj och nya offer som gäller. Alex (Kathryn Newton) är en typisk amerikansk tonårstjej. Hon bor med sina överbeskyddande föräldrar och sin rediga lillebror i ett stort hus med ett högst irriterande talande larmsystem som hela tiden upplyser oss att ytterdörren minsann är öppen. I sitt rosa flickrum spenderar hon dagar och nätter på videochatten tillsammans med sin omogna pojkvän Ben. Ben är en cool kille med rufsig popfrilla men han är samtidigt tekniknörd och när helvetet bryter ut är det han som riggar värsta övervakningssystemet för att fånga eventuella osaliga andar på bild. Det är nämligen så att grannfrun plötsligt råkar ut för en mystisk sjukdom och tvingas åka till sjukhuset. Detta resulterar i att Alex föräldrar öppnar sitt hem och tar hand om kvinnans skitskumma son Robbie (Brady Allen), en godhjärtad gärning som skall visa vara väldigt kostsam. Nu följer massor av dödtid. För varje tempofylld nanosekund går det 10 minuter av stillbilder från en mörkerkamera. Tempofylld och tempofylld förresten. Det är lite skuggor som rör sig, en boll som studsar, några taklampor gungar här och där och X-boxen i vardagsrummet ger ifrån sig ett grönt ljus. Nu är ju fartfylld skräck inte den här filmseriens signum men i Paranormal Activity 4 är det helt klart längre mellan skrämselscenerna än tidigare.

Tydligen var det Spökplumpen som var nya jokern i Big Brotherhuset

Ett annat problem är att det mesta känns återanvänt vilket visserligen är förståeligt med tanke på den högst begränsade skådeplatsen men det tar trots allt udden av nerven. När räkneverket dyker upp i botten av skärmen, tystnaden är total och baselementen långsamt börjar vibrera så vet man att det kommer att hända något. Inte sällan är det en skugga som far förbi för att sedan försvinna lika snabbt som den kom och visst finns det skrämmande inslag även i Paranormal Activity 4, inte minst i den historiskt korta upplösningen som förmodligen kommer att ge svaghjärtade ett par sömnlösa nätter.

Nej, skall jag vara helt ärlig så är jag så förbannat trött på den här filmgenren att jag kan spy. Ibland kan jag önska att The Blair Witch Project aldrig såg dagens ljus. Visst har ”found footage” levererat en del hygglig underhållning genom åren men frågan är om det inte kostat mer än det smakat när usla lågbudgetproduktioner avlöst varandra i ett aldrig sinande tempo. Jag hoppas nu att jag slipper se fler gryniga skakande handkamerabilder, skrikande fruntimmer och korkade utflykter på ett tag. Det kommer såklart inte att hända men man får väl drömma?

Paranormal Activity 4 har premiär 19 oktober.

betyg1_5

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg