Senaste Kommentarer

Top Commenters

Prisoners – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 1 november 2013 i

Film Recensioner

prisoners3

Keller Dovers (Hugh Jackman) sexåriga dotter och hennes bästa vän kidnappas på Thanksgiving. När den unge detektiven Lokis (Jake Gyllenhaal) utredning stannar upp bestämmer sig Keller för att ta saken i egna händer, men hur långt är han villig att gå för att få fram sanningen?

INGRID: Prisoners, i regi av kanadensaren Denis Villeneuve, börjar lovande, med en ödesmättad, olycksbådande, stämning. Som tittare förstår man att Keller Dovers är en man som ser det som sin främsta uppgift att ta hand om de sina, och att klara sig själv. Han lär tonårssonen att jaga, och i källaren har han ett komplett katatstroflager redo, för att vara förberedd på allt som kan hända.

När dottern och hennes vän försvinner i samband med en Thanksgiving-middag hos grannfamiljen, blir det efter ett tag tydligt att Keller känner att han själv måste ta tag i saker och ting, oavsett vad polisen säger. Han är nämligen helt övertygad om vem som har tagit hans dotter, och drar slutsatsen att han måste ta lagen i egna händer.

Och visst låter det här som en historia som vi sett och hört förut, i lite olika varianter? Jag kan inte säga att jag blev jätteupphetsad av filmbeskrivningen innan biobesöket, men det hintades lite här och var om att det här skulle vara en riktigt bra filmupplevelse, något utöver det vanliga. Men tyvärr måste jag säga att filmen inte levde upp till haussen.

Vad säger du, Emil?

EMIL: Jag måste säga att jag ändå var pepp. Wolverine och Donnie Darko i en förtätad thriller, som dessutom överlag fått väldigt goda omdömen – vad kan gå fel? Jag gillade också Villeneuves förra långfilm, Nawals hemlighet – även det så kritiserade slutet föll mig i smaken. Och visst är anslaget i Prisoners spännande: ett USA:s östkust i gråbrun kolorit och Keller Dover som en klassisk så kallad ”prepper” – som bara ytterligare bekräftar våra föraningar om annalkande katastrof. Men det tar inte lång tid innan det går mer eller mindre utför, kvalitetsmässigt betraktat.

prisoners2

En hård, sammanbiten snut och en desperat far

INGRID: Ja, eller hur, det går liksom utför både i handlingen och med kvaliteten. Det är klart att det är en väldigt intressant tanke att utforska, det här med hur långt en förälder är beredd att gå för att rädda sitt barn, vad som händer med ens psyke när man är desperat och helt övertygad om något som man inte får gehör för hos andra. Men ett problem för mig är att jag inte känner mig övertygad av Keller Dover. Hugh Jackman har ju blivit lätt hyllad för den här rollen, men jag kunde inte riktigt släppa att han spelar en typisk ”Oscars-roll” – en roll som är ganska oväntad för honom, där han får spela ut känsloregistret och vara rå och sårbar och lite ful. Men jag köper det inte riktigt. Och därför blir Keller Dovers gärningar inte trovärdiga för mig.

När det gäller Jake Gyllenhaal, som spelar polisen som leder utredningen kring flickornas försvinnande, tycker jag att han klarar sig bättre, men även där känns hans karaktärsdrag mer som klyschiga attribut än som en trovärdig personbeskrivning. Han har tatueringar på hals och knogar, hård vaxad frisyr, tuggar tandpetare med spända käkar och har nåt slags nervös blink-tics. Regissören vill ju säga oss nåt med detta, men jag tycker inte att det är särskilt klart vad det är.

Och det här med karaktärer som skildras med klyschiga attribut… är det inte extremt uttjattat nu att ”skumma” personer, gärna misstänkta för nåt perverst, har flottigt hår, åttitalsbrillor och beiga otidsenliga kläder?

prisoners

Misstänkt look, much?

EMIL: Får nog hålla med dig där vad gäller Jackman. Det osar liksom ”Oscars-roll” lång väg, och det är verkligen inte tilltalande. Med Gyllenhaal måste jag ställa mig mer tveksam till dina yttranden. Eller det måste jag inte alls, du har givetvis helt rätt. Men jag är ju så svag för Jake. Gillar ju till och med honom i skitfilmen Bubble Boy (2001). Här är det manus och/eller regi som gör att det brister, snarare än hans skådespelande. Man får inte heller någon förklaring till hans beteende, det skrapas bara lite på ytan när han i förbifarten nämner att han suttit på något ruffigt barnhem. ”Sitter” man på barnhem förresten, eller är det något annat verb som är kutym i det fallet? Sedan är det lite coolt när hans väldressade frilla blir lite galet spretig – när en välhållen frilla rufsar till sig, då är det allvar. Vad gäller ”skummisen” så är ju rollen dessutom besatt med skummisarnas skummis: Paul Dano, som också är aktuell som äckelpelle i 12 Years A Slave.

Det är ju inte ovanligt att vissa trådar inte knyts ihop i slutet på en klassisk Hollywood-rulle. Vi accepterar det så länge den stora gåtan ges en (tillfredställande) lösning. Men här måste jag säga att filmen introducerar delar som sedan inte får sin förklaring fullt ut. Jag vill inte berätta för mycket i detalj, så jag spojlar, men jag var oerhört frustrerad när jag steg ut ur salongen. Vad tyckte du om intrigen Ingrid? Jag måste också fråga vad du tyckte om bildspråket? I början var det ju så där lite fräsigt arty, med obskyra vinklar och ibland suggestiv oskärpa. Inte jättespännande. Sedan tyckte jag att det blev mer traditionellt efter hand.

INGRID: Intressant iakttagelse när det gäller bildspråket, men det var inget jag tänkte på faktiskt, att det förändrades efter hand. Men däremot funderade jag efteråt på om det inte mest var det där lite artsy fartsy som gjorde att man förleddes att tro att filmen var mer originell än vad den faktiskt var?

prisoners4

Frustration

Och när det gäller intrigen håller jag med om att det var en del som frustrerande nog inte fick nån förklaring. Filmen var ju väldigt lång, och det brukar jag inte ha något emot i allmänhet, men här är det faktiskt för långt, och när det helt plötsligt introduceras helt skruvade grejer (inte en direkt spoiler, men ändå lätt varning: ormar – wtf?) så kan jag inte låta bli att garva i biostolen fast det inte alls är meningen.

Ja, nu var det ju inte så mycket glada miner här… Men, den var ju ändå spännande nästan hela tiden i alla fall! Tills den höll på för länge och upplösningen lämnade en del att önska förstås…

EMIL: Ja, mycket negativ kritik. Jag föll in i det för att jag tycker att den fått så oförtjänt bra kritik. Och jag hade högre förväntningar, med Villeneuve vid ratten. Men det är andå, trots allt, en habil film. Spänningen finns där, och släpper aldrig, som du säger. Jämfört med andra Hollywood-thrillers står den sig ganska bra.

INGRID: Ja, jag är faktiskt förvånad över hur mycket bra kritik Prisoners har fått. Särskilt med tanke på att fyra Onyanserat-skribenter oberoende av varandra, och med olika smakpreferenser, kom ut ur biosalongen minst sagt skeptiska. Men visst är det ändå en habil thriller, och spänningen finns där nästan hela tiden. Synd bara att det inte håller hela vägen.

Prisoners har premiär 1 november

betyg2_5

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Fred Andersson

    Fy fan va okunniga ni är om film. Läs filmhistoria. Ni bara tycker juh. Å vem bryr sig?

  • IngridForsberg

    Åh, tack för fantastiskt konstruktiv kritik Fred! Härligt ändå att du läser våra recensioner trots att du inte gillar att vi tycker saker.

Fler onyanserade inlägg