Senaste Kommentarer

Top Commenters

I Ondskans Tjänst – Recension

Inlägg av Leiyah Rose Lindén den 21 oktober 2010 i

Film Recensioner

Vem skulle du helst förhandla med, Djävulen eller Goebbels?

Det är 1939, sex år efter Weimarrepublikens fall och Hitlers tillträde som rikskansler. Propagandaminister Joseph Goebbels arbetar ivrigt med sin egen version av den anti-nazistiska ”Jud Süss”.  I denna variant är budskapet att judar är tjuvaktiga, lögnaktiga, sexuella odjur som måste skiljas från hederligt folk.  Vi ser den djävulsliknande juden Oppenheimer som våldtar, försnillar och bedrar. Goebbels är mycket uppspelt över sitt cineastiska kärleksbarn, men har problem att hitta en huvudrollsinnehavare.

Ferdinand Marian (Tobias Moretti) lever ett gott liv med sin snygga fru och är mitt uppe i en repetition av Shakespeares ”Othello”, när det nazistiska partiet med Goebbels i spetsen, kommer på besök. Det blir ett abrupt slut på den pjäsen, då ”Othello” i detta fall råkar vara jude. Goebbels är dock inte sen att erbjuda Marian en ny roll, i sin nya ”storfilm”. Den fåfänge Marian blir till en början förblindad av Goebbels löften om ”världsberömmelse” och ”skattefri storlön”, men blir tveksam när han inser att ingen annan vill provspela. Goebbels gör därvid gällande att ånger inte är ett alternativ. Och där tar filmen sin början.

Det är en film som fullständigt svämmar över av ondska. Inga nyanser här inte. Däremot har filmfotografen Carl F. Kochnick lyckats få till en del fina scener med till stor del tidstrogen scenografi. Detta förändrar däremot inte det faktum att manuset är vulgärt, researchen infantilt utförd, skådespelarinsatserna ojämna, ljudregin osynkad  och filmen löjeväckande.

Men, det finns en bärande faktor som räddar hela rasket; Goebbels: Moritz Bleibtreu är så brutalt grym i sin rolltolkning att man får lust att spotta på bioduken. Med haltande gång, uppskruvad satsbyggnad och en ljudvolym som skulle skrämt en elefant, övertygar han mig fullständigt. Även om jag inte har någon tidigare erfarenhet av Moritz Belibtreu, (jag såg aldrig ”Baader Meinhof Complex”,) vet jag att jag fått en ny favoritskådis. Jag är bländad.

Detta kan vara den mest sanningsenliga rolltolkning i filmväg som jag någonsin sett. Eftersom Weimarrepubliken är ett av mina huvudämnen, har jag spenderat mycket tid med Goebbels i litterär form och alltid undrat hur Goebbels var att hänga med i verkligheten. Nu behöver jag inte undra mer, och jag hatar honom mer än någonsin. Därför ger jag 4, 5 till en film som egentligen bara förtjänar en svag trea. Det, mina damer och herrar, det är Estetik.


”I ondskans tjänst” har biopremiär den 22 oktober 2010.


Stipulativ definition

Aftonbladet: 2 av 5 : Expressen: 4 av 5 : DN: 2 av 5 : SVD: 4 av 6

Skrivet av Leiyah Rose Lindén

Är ökänd för sin totala oförmåga att underordna sig sociala strukturer, men är i övrigt förtjusande. Student på Estetikprogrammet vid Södertörns Högskola där hon försöker få in lite mer hiphop. Föredrar dokumentärer men är ruskigt svag för independentfilm.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg