Senaste Kommentarer

Top Commenters

No – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 19 april 2013 i

Film GIFF2013 Recensioner

Recensionen publicerades ursprungligen den 2 februari 2013, under Göteborgs Filmfestival

Ett av filmfestivalens fokus i år ligger på Chile, där det i år är 40 år sedan general Pinochet tog makten. En av de mest omtalade filmerna i den här sektionen är Pablo Larraíns No, med mexikanske stjärnan Gael Garcia Bernal i huvudrollen. Det är historien om den rätt häpnadsväckande situation som Chile hamnade i 1988, när presidenten Augusto Pinochet kände sig tvingad av den internationella opinionen att låta folket rösta ja eller nej till hans framtid vid makten. Det blev alltså i praktiken möjligt för folket att rösta bort den militärdiktatur som hållit folket i sitt grepp i 15 år. Som ett led i valrörelsen gavs ja-sidan och nej-sidan varsina 15 minuter att förfoga över i tv varje dag. Att ja-sidan i praktiken utöver detta också hade kontroll över all annan tid av dygnet togs såklart inte med i beräkningen.

Den framgångsrike reklammakaren René (Garcia Bernal) får i uppdrag att skapa nej-sidans kampanj, och det är, föga oväntat, lättare sagt än gjort. Det kan verka enkelt att få folket att rösta nej i en folkomröstning för eller emot militärdiktatur, men det visar sig vara mer komplext än så. Ska man i sin kampanj fokusera på glädje och framtidstro eller på att visa de fasor och övergrepp som diktatorn utsätter folket för? Hur ska man över huvud taget närma sig den här uppgiften. Går det att se demokrati som en produkt som kan marknadsföras precis som vilken läskeblask som helst?
Den politiska förföljelsen gör att de som jobbar med ja-kampanjen inte kan skaka av sig rädslan för att ändå hamna i fängelse för sina handlingar. Trots att det är ett uttalat fritt val, där ja-sidan har fått rätt till sina 15 minuter, är maktens hantlangare dem hela tiden i hälarna för att skrämma och störa.

Gael García Bernal

Regissören Pablo Larraín har gjort ett annorlunda konstnärligt val genom att göra filmen i samma kvalitet som det arkivmaterial från 1988 som är med i filmen. Vilket resulterar i en grynig bild där ljuset ibland fräter ut delar av bilden. Ja det är helt enkelt rätt dålig kvalitet på bilderna, som om man kollade på en sliten vhs-rulle, men syftet är att det nyfilmade och det autentiska materialet ska smälta ihop helt sömlöst och det funkar verkligen. Och vhs-känslan skänker onekligen extra autenticitet till 80-talslooken.

No är en riktigt intressant och spännande skildring av den här väldigt fascinerande händelsen i Chiles historia, och Gael García Bernal är så bra som man förväntar sig i huvudrollen. Dessutom är No nominerad till en Oscar för bästa utländska film (som första chilenska film någonsin), så en svensk biopremiär bör väl inte vara allt för långt borta?

No har biopremiär den 19 april

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg