Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Route Irish – Ken Loach i högform!

Inlägg av Måns Lindén den 1 mars 2016 i

Film Recensioner

Vapenbröder.

I september 2007 dog legosoldaten Frankie (John Bishop) på Route Irish, den väg som går mellan flygplatsen och Green Zone och anses vara den farligaste sträckan i världen. Hemma i Liverpool vägrar den otröstliga Fergus (Mark Womack) tro på den officiella förklaringen att Frankies död skulle vara en olycka, och startar därför sin egen undersökning angående sin bästa väns död. Samtidigt som Fergus närmar sig sanningen bakom Frankies bortgång, försöker han också finna sig själv igen och den lyckliga tid han och Frankie hade som barn.

Ken Loach är svinförbannad. Igen.

Den här gången är han upprörd över den ljusskygga verksamhet som skickar ner brittiska legosoldater till Irak och Afghanistan där uppgiften är att  skapa en illusion av säkerhet så att västerländska gästarbetare i lugn och ro kan stoppa fickorna fulla med bistånds-dollar. I denna låtsasvärld är det lätt att bli fartblind och med full immunitet, groteska lönekuvert och skarpladdade vapen kan det gå snett. Riktigt snett. Övervåld mot lokalbefolkningen blir norm och känslan att stå över lagen skapar monster som får svårt att acklimatisera sig till en vardag hemma i Blighty.

Ett exempel på Ken Loach subtila bildkomposition.

Ken Loach har aldrig varit en subtil regissör. Och för det älskar jag honom. Han drivs av ett maniskt rättvisepatos och varenda film han gör (kanske inte Cantona-rullen) är till bredden fylld med politisk ilska och det blir aldrig nånsin tråkigt. Som vanligt är det välspelat och rollbesättningen sitter som en smäck, men manuset haltar lite. Eller så här; jag är inte helt säker på vad det är för film Ken Loach vill göra. Å ena sidan är det en film som med bred pensel vill kommentera den av västerländska lyckosökare skapade strukturella kleptomani som råder i Irak.  Å andra sidan är det en ganska konventionellt berättad, men spännande och driven, deckarhistoria där Fergus ihärdigt och metodiskt söker svar på vad som egentligen hände hans bästa vän. Mark Womack som spelar den bittra och desillusionerade Fergus är för övrigt ett riktigt fynd. Han kommer vi se mer av.

Ken Loach är en mästare på att förmedla känslor på film och jag rycks med och sitter där med näven i fickan och munnen som ett streck. Fast tidigare har känsloyttringarna i hans filmer varit ganska återhållna och stillsamma på ett brittiskt manér. I Route Irish sliter Fergus näven ur fickan och blir på många sätt exakt det som filmen kritiserar. På det sättet visar Ken Loach ännu en gång vilken listig regissör han är.

Route Irish visas kl 23.55 på SVT1 ikväll. 

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg