Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Seven Psychopaths – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 11 april 2013 i

Dvd Film Recensioner

Seven Psychopaths

Sju dårar och en kanin (och en hund som inte syns)

Manusförfattaren Marty (Colin Farrell) är en plågad man. Han försöker febrilt att slutföra sitt manus ”Seven Psychopaths”, men inspirationen är fullständigt frånvarande och skrivandet obefintligt. Martys kompis Billy (Sam Rockwell) är däremot full av idéer. Den ena vildare än den andra, men eftersom handlingen kretsar sig kring psykopater hakar Marty på och låter Billys infall ta form. Till vardags livnär sig Billy och hans kompanjon Hans (Christopher Walken) annars på att stjäla hundar från välbemedlade familjer för att sedan inkassera hittelön när de väl lämnar tillbaka dem. Men när de råkar sno en hund tillhörande den våldsamme gangstern Charlie (Woody Harrelson) blir tillvaron rejält pressad. Marty, Billy och Hans måste fly om de värderar sina liv, vilket stundtals är tveksamt om de faktiskt gör.

Seven Psychopaths: Billy och Marty

Billy och Marty bollar manusidéer om psykopater.

Seven Psychopaths kan kategoriseras som en metafilm då det mest utmärkande draget är att handlingen tar de vägar som karaktärerna beskriver under filmens gång. Roller kan helt plötsligt byta plats och händelser förändras fortlöpande, vilket initieras av det ständiga reviderandet av Martys manus. Om Martin McDonagh, den verklige manusförfattaren tillika regissören till denna film, ändrade sitt manus lika mycket skall jag låta vara osagt (eftersom jag inte har en jävla aning), men manuset är i alla fall den här filmens stora problem. Handlingen är splittrad, kvinnorna behandlas som skit och när filmen helt plötsligt dippar och tappar fart ungefär halvvägs in infinner sig ett mäkta ointresse av vad som skall komma härnäst. Seven Psychopaths hämtar sig inte efter det.

Samtidigt tänker jag att det finns något där. Emellanåt blixtrar det till med ett rappt replikskifte eller en monolog som faktiskt har mening. Den bakomliggande storyn är också tillräckligt skruvad för att få min uppmärksamhet. Men det hela känns som en blek kopia av vad till exempel en Quentin Tarantino skulle ha åstadkommit. Att filmen fick en BAFTA-nominering i kategorin Outstanding British Film, slagen av det inte speciellt upphetsande valet Skyfall, är nästan en gåta.

Seven Psychopaths: Hans

Christopher Walken i god form

Skådespelarensemblen är namnkunnig och intressant. Filmens stora behållning är inte otippat Christopher Walken. Hans utläggningar om den vietnamesiske krigspsykopaten är särdeles underhållande. Annars är det två skådisar med mindre roller som är kul att se. Tom Waits har en sällsam förmåga att dyka upp i smått bisarra roller, och så också här som en kaninälskande seriemördare. Harry Dean Stanton, en annan kultfigur inom filmvärlden, flashar kort förbi i några scener.

Strulpellen – playboyen – skådespelaren, kalla honom vad ni vill, men jag kan konstatera att Colin Farrell är den som övertygar minst. Han ser allmänt rätt obekväm ut, vilket jag i och för sig tycker han gör rätt ofta i sina filmer. Min uppfattning är att han är en av de mest överskattade skådisarna (om det nu är någon som faktiskt tycker han är bra).

Seven Psychopaths: Zachariah

Zachariah (Tom Waits) berättar om hur galen han är.

Som ni ser så är det mycket män i denna film, och det är en väldigt grabbig ton i filmen. Starka kvinnoporträtt lyser med sin frånvaro, och de som ändå får vara med är framförallt horor, blåsta bimbos eller sjuka åldringar. De flesta avfärdas dessutom genom att brutalt och kallblodigt skjutas . I ärlighetens namn är McDonagh fullt medveten om vad han skapat, och Billys replik i slutet ”You can’t let the animals die in a movie …only the women” är sannolikt ett försök att visa på en svart humor snarare än tarvlig sexism. Men om den primära målgruppen, som jag utgår från är yngre män, faktiskt ser det som något annat än ett ”coolt” citat och istället stannar upp och reflekterar över detta ställer jag mig högst tveksam till.

Nej, se hellre McDonaghs filmdebut In Bruges, om ni inte sett den tidigare, som är en betydligt solidare produktion. Till och med Farrell är hyfsad i den.

Seven Psychopats har precis släppts på dvd i Sverige

betyg2

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg