Senaste Kommentarer

Top Commenters

Shark Night 3D – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 3 december 2011 i

Film Recensioner

Redan när trailern dök upp för ett tag sedan kände jag att det här skulle bli en bli upplevelse jag sent skulle glömma, tyvärr stämde min magkänsla. Shark Night 3D är så förbannat usel att jag knappt vet vart jag skall börja. Faktum är att jag behövde en dags konvalescens för att överhuvudtaget kunna skriva denna recension.

Flera gånger under visningen var jag halvvägs upp ur fåtöljen och tänkte ”det räcker nu, jag drar” men eftersom jag tar mitt jobb på fullaste allvar och anser mig själv vara en relativt stryktålig person så satt jag kvar till det bittra slutet men sällan har jag väl sett en film med så många grova sakfel, så klyschigt manus och så pissdåligt skådespeleri av framför allt Sara Paxton, Dustin Milligan och Katherine McPhee. Om ni tyckte att Piranha 3D var dålig, vilket den givetvis var, vänta då tills ni har sett Shark Night 3D. Pirayafilmen var åtminstone underhållande i all sin dumhet.

"Skynda dig nu! Du är ju en fena på att simma."

Filmen handlar, föga överraskande om ett gäng klämkäcka überamerikanska ungdomar som åker till ett flashigt lake house för att hänga, visa tuttarna, dricka bira och lattja med sina dyra leksaker. Denna unika saltvattensjö utanför Louisiana som inhyser, inte mindre än fyra olika hajar och där hammarhajen dessutom använder sitt huvud för att ”hamra” sina offer visar sig snabbt vara en dödsfälla. Ungdomarna blir givetvis attackerade av hajar i tid och otid och varje gång man skall fatta ett beslut, gemensamt eller enskilt så blir det alltid det sämsta tänkbara.

Vid det här laget är popcornen jag precis inmundigat halvvägs på väg upp och jag önskar att jag hade en skämskudde att gömma mig bakom men jag biter ihop och tänker att ”okej, nu kan det väl i alla fall inte bli sämre?”. Det kan det, och det blir det. Hajarna visar sig nämligen vara voyeurer som simmar runt och spanar in bikinistjärtar samtidigt som de flåsar högt. Nu sitter jag och krampartat håller fast i armstöden, pulsen är på väg att nå en farligt hög nivå, jag kallsvettas och mår psykiskt dåligt. Min hjärna skriker våldtäkt och jag känner mig djupt förnedrad och maktlös. Jag anstränger mig och rannsakar mig själv, försöker att vara objektiv men det finns verkligen inte en enda positiv sak att lyfta fram i Shark Night 3D. Inte ens 3D effekterna håller någon högre kvalitet. Faktum är att de i det närmsta är obefintliga.

Hajarna är sexistiska, snubbarna är riktiga karikatyrer av collegegrabbar och tjejerna är så korkade att deltagarna i valfri dokusåpa på TV6 hade framstått som rena raketforskarna. Det finns också ett sidospår i filmen. Manusförfattaren Ellis slänger här in en rasistisk mackägare och hans flinande polare som lyft skrot i hela sitt liv och helt glömde bort att skaffa sig en utbildning. Okej, de är kanske inte riktigt lika blåsta som bikinitjejerna men ge dem en penna och ett korsord och jag kan lova er att det korsordet förblir olöst.

Rena tänder är inte flax, det är flux

Shark Night 3D är en ytterst smärtsam upplevelse som alla bör undvika. Hajfilmer brukar i regel vara riktigt dåliga, undantaget är givetvis Jaws från 1975 men det här är så utomordentligt jävla dumt att man inte ens kan skratta åt det och för att ytterligare vrida kniven i såret så kan jag avslöja att om du skiter i manus och skådespeleri och tänker gå enbart för att avnjuta lite svettig skräck och kladdigt splatter så kan du glömma det också. Shark Night 3D är nämligen i princip helt befriad från hemska scener och gore. Det är mest lite blodfärgat vatten och skrik utanför rutan. Detta för oss osökt in på nästa frågeställning; varför göra en skräckfilm utan skräck?

Effekterna då? Det är ändå 2011 och tekniken bör väl kunna ge oss ett gäng rejält realistiska mördarmaskiner som vi kan sitta och beundra? Jo, tjenare. Varelserna är sämre renderade än pirayorna i Piranha 3D och det var ju som bekant ett rejält lågvattenmärke på sin tid.

Lägg sedan till det faktum att hajar dödar färre än 10 människor per år och där de allra flesta dödsfallen beror på att hajen faktiskt förväxlat en surfare med en säl så blir hela filmen så urbota korkad att jag inte kan göra annat än att utnämna Shark Night 3D till årets absoluta bottennappp!

Shark Night 3D hade svensk biopremiär den 2:e december.

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg