Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sharknado – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 21 juli 2013 i

Film Recensioner

Shark1

Ibland hoppar saker upp och biter en i arslet när man minst anar det. Det kan vara uselt renderade tigerhajar men även karma. Något måste jag ha gjort för trots att jag i en tidig krönika proklamerade min framtida ovilja att se filmen Sharknado så sitter jag nu här likt förbannat och försöker att sätta pränt på mina känslor efter denna fullständiga överkörning. Ni vet hur det är. Ibland dyker det upp sådan där rulle som man både hatar och älskar på samma gång. En B-film som är så urbota korkad eller överdriven att man knappt vet vart man skall ta vägen men samtidigt så full av charm och humor att man antingen skrattar med den eller åt den. Bottom line, man skrattar åtminstone. The evil dead är en sådan film. Bad taste är en annan och Barbarella är en tredje. Sharknado är inte en av dessa filmer.

Ni känner igen honom som Steve Sanders, lockig sporthunk i TV-serien Beverly Hills 90210. På den tiden hade Ian Ziering fullt upp med ett omöjligt uppdrag, att bli lika populär som Luke Perry, Jason Priestley och Brian Austin Green. I Sharknado har han fått en betydligt enklare uppgift. Han skall skydda sin familj och invånarna i Los Angeles från hajtornados. Om man inte har sett den fantastiska filmaffischen eller trailern så kanske man undrar vad tusan är en hajtornado? För inte kan det väl vara en tornado full av hajar ändå? Jo då, det är precis vad det är! Se illustration nedan.

Shark2

Tornado + hajar = sharknado

Bakgrunden till den stundande katastrofen är en storm som driver längs kustremsan och river upp stora vattenmassor ur havet som bildar tornados. Tyvärr råkar även havets stoltaste rovdjur följa med på ett hörn. Vi vet redan innan att badvattnet är fullt av hajar, det avslöjas i den pinsamt dåliga introscenen där vi får följa en business deal som slutar med att folk blir hajmat. Det är en orgie i usel CGI och känslan är att man skulle kunna uppnå ungefär samma effekt i MS paint. Kort därefter följer en horribelt ihopklippt surfscen med den lokala idrottshjälten Fin (Ziering) och hans surferdude from the land down under, Baz (Jaason Simmons). De kisar mot solen, paddlar, skrattar och stilar sig för vackra kvinnor i bikini. Plötsligt dyker en fena i svart hårdplast upp bakom en bräda och det är kört. Ett par ben, några armar, en torso och ett styck jetski får smaka på maritimt vredesmod. Vattnet färgas rött. Fin skriker och vinkar mot badgästerna. Ingen ser, ingen hör.

På strandpuben intill blir servitrisen Nova (Cassie Scerbo) nypt i sin bikinitäckta bak för tusende gången och hytter med fingret mot George som kunde varit hennes farsa men det gör inget att han är en mansgris för han är så rolig. Snart skrattar alla och skålar. Stämningen efter hajattacken där dussinet människor miste livet eller blev lemlästade är ändå skön, avslappnad och festlig och Baz och Fin berättar sin historia för alla som vill höra. Det enda som hade kunnat förstöra denna fina dag skulle väl vara om en stor jättearg haj helt plötsligt hoppade in genom fönstret och har man sett på fan, det är ju precis det som sker och precis innan stängning dessutom. Hajen ligger där och biter vilt omkring sig och alla flyr ut i ren panik. Det är hajar i luften, i vattnet och på land men nyss nämnda farbror George (John Heard) har med sig en barstol. Barstol 1 – Haj 0.

Shark5

Ian är bekymrad. Tara är… ja, säg det den som kan.

Stormen tilltar, hajarna blir fler. Det är dags att packa ihop och dra. Det skall dock visa sig att Fin har en exfru och lite blandade barn, barn som ser äldre ut än sina föräldrar, boende i närheten och de måste givetvis räddas först men innan han når fram till exfrun så hinner vi med en bilscen så full av fel att jag börjar undra om upphovsmännen har slickat frimärken från 70-talet. Stora vågor sköljer över vägbanan som ändå förblir snustorr och bilen den gungar som en snipa på hård sjö. Nåväl, väl framme i huset möts vi av en botoxstel Tara Reid. Hon försöker i desperation hitta ett ansiktsuttryck men varje gång hon försöker sig på minsta lilla känsloyttring ser det ut som om hon fått en elchock. Hon ger snart upp och emotionerna uteblir filmen igenom men baserat på hennes kroppsspråk finns det ungefär hundra saker hon hellre velat göra än att jaga animerade hajar tillsammans med en avdankad skådis från Bevvan och hennes prestation måste vara det absolut sämsta jag sett i en film, någonsin. Sean Banan i Seanfrika inräknat. Det finns inget som helst liv i hennes ansikte och hon skulle förmodligen kunna ha ett heltidsjobb som lik i CSI. Fin piskar i alla fall upp en 9-metershaj i vardagsrummet med hjälp av diverse husgeråd och räddar dagen. Nu gäller det bara att komma på ett gångbart sätt att stoppa hajtornadosarnas framfart på.

Nej, i en film som heter Sharknado, en film som handlar om hajar i tornados måste man givetvis lägga logiken åt sidan annars fungerar det inte. Då sitter man och funderar på hur hajarna, med sina gälar kan överleva 20 meter upp i luften. Eller hur de kan klättra i rep, åka snålskjuts på biltak och studsa fram på gator och torg. Det funkade såklart inte fullt ut men det gick ändå bättre än jag trodde och till slut satt jag egentligen bara och väntade på att en tjurhaj skulle flyga in och spela Månskenssonaten på xylofon.

Ian Ziering verkar ha stannat i åldrandet. Okej, han har skägg men i övrigt ser 50-åringen i princip likadan ut som han gjorde mellan 1990-2000 och det som sänkte honom i Beverly Hills sänker honom även här. Han är helt enkelt för mesig. Nog för att han slåss mot flygande hajar och räddar skolbarn men det hjälper inte. Jag köper aldrig bilden av Fin som actionhjälte. Istället är det Nova som i en Michelle Rodriguez-doftande roll tar det ansvaret. Hon har mystiska ärr på benet och hatar hajar över allt annat. Ingen av karaktärerna har någon backstory att tala om så vi får väl aldrig riktigt lära känna personerna bakom uppdraget men vi skall ändå förväntas sitta där och heja fram en massiv hajslakt. Dock måste jag säga att de avslutande 20 minuterna är 20 minuter ren klimax. Tyvärr lyser den låga budgeten igenom alldeles för tydligt men fantasin flödar och i en scen som väl närmast kan beskrivas som en blandning mellan motorsågsmassakern och Jona och valfisken får ordet bisarrt en helt ny mening.

Shark3

Var jag lärde mig att flyga? I high school såklart!

Till och med med ScyFy Channel mått mätt är Sharknado en styggelse, ett bottennapp utan dess like och ett hån mot människans intelligens. Jag kan absolut köpa att man tänjer rejält på gränser och ändrar på vissa vetenskapliga fakta i underhållningssyfte men det får ju faktiskt finnas någon måtta. Hela konceptet Sharknado är givetvis skrattretande från början men det slutar ju inte med hajar i luften, man struntar fullständigt i alla naturlagar. Hela filmen är ett falsarium, ett bedrägeri så förbenat korkat att jag blir genuint förbannad. Som sagt, jag har inget emot en påhittad eller en alternativ sanning men då måste det finnas komponenter i berättelsen som gör att jag kan acceptera dessa överträdelser. Jag måste också finna ett underhållningsvärde i resultatet. Sharknado är rakt igenom usel på alla plan. Förutom storyn är skådespeleriet så pinsamt dåligt och stelt att det stundtals gjorde ont i mig och det finns inga minnesvärda karaktärer eller citat, något som annars är tjusningen med många B-filmer. Inte heller hajarna är särskilt skräckinjagande, något som kan ha med den övergripande bristen på kvalitet i foto och specialeffekter att göra. Produktionstekniskt är Sharknado helt utan konkurrens det sämsta jag utsatts för i modern tid. Under det glada 80-talet fick man sin beskärda del av uselt klipparbete, foto och ljud i diverse action -och skräckrullar men inte ens då vill jag minnas att det var det så här illa. Alla missar, alla tekniska fadäser gör att det hela känns som en ofärdig produkt, en film fortfarande i projektstadiet. På ett sätt fascinerande, på ett annat skrämmande.

Det finns otroligt många dåliga filmer där ute och det finns lika många dåligt animerade hajar men man får leta länge och väl för att kunna hitta något som kommer i närheten av Sharknado.

Sharknado har haft premiär på ScyFy. DVD och BluRay-släpp är planerat i september för amerikanska marknaden. Det finns ännu inget tillgängligt datum för svensk utgåva.


Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Cissi

    Roligaste recensionen på länge hahaha! Måste se eländet pga denna 😀

  • Pingback: Sharknado får uppföljare | Onyanserat - Blogg om film och tv()

  • Rasmus

    Underbar recension! Efter att ha sett den här rullen var jag tvungen att googla recensioner och den här var ju helt fantastisk!! :-):-)

  • Lindman1

    Tack Rasmus! Härligt att höra att den gick hem 🙂

  • Det mest komiska med den här filmen är att det finns del 2. Creature from the Haunted Sea är en gammal B-film som trots sitt töntiga monster kändes mer spännande än denna.

Fler onyanserade inlägg