Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sorry to bother you – Galet, underhållande och väldigt politiskt

Inlägg av Ingrid Forsberg den 1 november 2018 i

Film Recensioner

Låt mig börja med att konstatera detta: Sorry to bother you är en av de mest originella och oförutsägbara filmer jag sett. På ett bra sätt! Därav också en utmaning att skriva om, utan att förta för mycket av den överraskningseffekt som filmen har. Men jag ska göra mitt bästa för att förklara varför du ska se filmen, utan att spoila för mycket detaljer.

Vi befinner oss i Oakland, Kalifornien i en slags parallell verklighet. En alternativ surrealistisk nutid, kan man säga. Där Cassius Green (Lakeith Stanfield) bor i sin morbrors garage och är i desperat behov av ett jobb, och lyckas hitta ett sånt som telefonförsäljare. Av kollegan i båset bredvid får han snabbt tipset att använda sin “white voice” för att sälja bättre, och upptäcker att han har oanade talanger inom detta område. Han dras med i säljhetsen mer och mer, och i horisonten hägrar en möjlighet att bli befordrad upp till den magiska våningen ovanför där “the power callers” arbetar. De som till och med har en egen lyxig hiss att åka i. Men till vilket pris?

Det utvecklas till en skruvad berättelse med obeskrivliga vändningar, en skarp satir som behandlar en mängd olika ämnen såsom rasfrågor, kapitalism, arbetsrätt, etik, och slaveri. Filmen är Boots Rileys första som både manusförfattare och regissör – han har tidigare främst haft en musikkaraktär i den politiska hiphopgruppen The Coup (som bland annat gjort den svängiga låten ”5 million ways to kill a C.E.O”). Han har också varit vänsterpolitiskt engagerad på en mängd andra sätt, och det engagemanget genomsyrar Sorry to bother you, som verkligen är en väldigt politisk film. Berättad på ett galet underhållande och kreativt sätt.

Skildringen av den deprimerande jobbtillvaron, med de trånga skrivbordsbåsen och meningslösheten i arbetsuppgifterna, får mig att tänka på geniala Office Space. När någon ny mellanchef samlar alla medarbetare för att ha ett outhärdligt peppigt snack om hur alla ska kunna sälja bättre, men givetvis utan att få höjd lön, någon måtta får det ju vara.

Men mest tänker jag på Jordan Peeles Get out från förra året. Inte för att de på ytan har så mycket mer gemensamt än Lakeith Stanfields medverkan kanske, men sättet att göra en väldigt skruvad och underhållande genrefilm som samtidigt verkligen kommenterar viktiga samhällsfrågor. Det är väldigt roligt men samtidigt som att man får en smäll i magen. Den där mardrömskänslan som genomsyrar Get Out smyger sig på mer och mer i Sorry to bother you också, och ingen av filmerna liknar något annat man sett.

Lakeith Stanfield är toppen i huvudrollen som Cassius Green (läs namnet högt snabbt, så får du ytterligare en detalj i det kreativa myller som den här filmen är), som kastas mellan känslan av att göra det som är ”rätt” och att bara njuta av frukterna av sin framgång.

Och birollslistan är full av en mängd roliga skådisar. Tessa Thompson är Cassius coola konstnärsflickvän, med slagkraftiga budskap dinglande i öronen som bokstavsörhängen. Armie Hammer är ett riktigt as till företagsledare/samhällsguru vars företag är ett av filmens riktiga mardrömsinslag. Danny Glover är med på ett hörn, och Steven Yeun (från The Walking dead) likaså. För att nämna några. Lyssna lite extra på Lakeith Stanfields ”vita röst” också, och se om du känner igen vilken skådis som gör den!

Lakeith Stanfield som Cassius Green och Armie Hammer som Steve Lift

Allt funkar inte helt hundra i Sorry to bother you. Boots Riley hade verkligen behövt döda några darlingar. Tagit bort något sidospår (några av birollerna är faktiskt rätt oklara) och kortat ner filmen en del. Men trots detta så är det en hejdundrande underhållande, knäpp och skarp film med otroligt mycket smarta detaljer. Som säger massor om samhället, och är helt galen samtidigt. Så jag köper det som inte funkar helt hundra och hejar på regissören Boots Riley, för jag vill verkligen se vad han tänker hitta på framöver.

Sorry to bother you har biopremiär 2 november

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg