Senaste Kommentarer

Top Commenters

Tinker Tailor Soldier Spy – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 24 december 2011 i

Film Recension

Efter att en agent tillfångatas under ett misslyckat uppdrag blir toppagenten George Smiley avstängd från sin tjänst inom Storbritanniens hyperhemliga kontraspionageprojekt. Men när ytterligare en agent träder fram och hävdar att det hela bara är toppen av ett isberg, får Smiley i uppdrag av regeringen att leda en utredning i ärendet.

Första repliken är ett sammanbitet ”Trust no one” – må hända en kliché men i sammanhanget väldigt träffande. Sen tar det ca 20 minuter innan huvudpersonen George Smiley (Gary Oldman) ens yppar sin första replik. Däremellan har det avlossats två skott på en restaurang i Budapest. Tinker Tailor Soldier Spy är med andra ord inte fjärde filmen i Bourne-serien. Det är ett stramt berättat spiondrama med allt vad det innebär i form av svek, lojalitet, hemligheter och lögner. Allmänmänskligt beteende med en dödlig fond; den engelska underrättelsetjänsten MI6 som en liten bricka i stormaktspelet mellan USA och Sovjetunionen.

Tekniskt sett är det en helt perfekt film. Fotot, klippningen, scenografin och skådespeleriet är av absolut världsklass. Tomas Alfredssons regipalett har, utöver de nyanser av brunt den redan hade, utökats med en generös gråskala. Utan billiga och uppenbara tidsmarkörer lyckats han gestalta den paranoida tidsandan, präglad av kalla krigets mer subtila krigföring. Och filmen är verkligen sann mot sitt innehåll; den är stillsam och lågintensivt spännande. Till formen berättad precis som om den vore inspelad 1973 (då den också utspelas). Man kan riktigt känna den fuktiga kylan och doften av hemliga dokument och Alfredssons öga för detaljer firar nya triumfer.

Inne i kupan

Men framför allt är filmen en triumf för skådespelarna, Gary Oldman, Colin Firth, David Dencik, Tom Hardy, John Hurt, Mark Strong, Ciarán Hinds och Toby Jones. De verbala knivkastningarna mellan de bistra herrarna är en veritabel uppvisning i skådespeleri och oändligt effektivt som bärare av information om karaktärerna. Alla toppar formen men mest av allt är det Gary Oldmans film. Efter att de senaste åren sett honom med uppspärrade ögon och fradga i mungiporna i alldeles för många halvbakade actionrullar, hade jag tappat tron på hans förmåga att tagga ner. Med vackert vemod och stillsam vrede dominerar han filmen fullständigt. Kanske är det ett bevis på Alfredssons storhet som personinstruktör?

Tinker Tailor Soldier Spy är en krävande film – trots en till synes simpel intrig. MI6 har en sovjetisk ”mullvad” innanför väggarna och Smiley (Oldman) värvas i hemlighet tillbaka från sin ofrivilliga pension för att ta reda på vem av hans fyra forna kollegor som är förrädaren. När historien rullades ut i den mäktiga BBC-versionen från 1979 så fick Smiley sex timmar på sig att knyta ihop säcken. I Alfredssons version får han bara drygt två. Det innebär ett enormt kondenserat manus där även den mest banala replik bär ett ton av undertext och tappar man koncentrationen bara för en minut är risken stor att man tappar bort sig. Skarp observationsförmåga och förmågan att tänka i flera led krävs både av publiken och karaktärerna i filmen. Det är ingen slump att Smiley klistrar upp bilder av de huvudmisstänkta på schackpjäser.

Gary ser allt genom sina tjocka glas

Alfredsson vet att berätta med bilder – många av de starkaste scenerna är helt utan repliker och med subtila medel (se den bikupeliknande väggen ovan) ge han karaktärerna kött och blod. En nyckelscen är när Smiley sitter i en trång bil med sina agentkollegor och ett bi har flugit in. Alla i bilen fäktar vilt om kring sig medan Smiley lugnt rullar ner fönstret och släpper ut den. Hela hans förhållningssätt till jobbet gestaltat i en enda briljant scen. Det finns en annan fullständigt genialisk scen – som varken finns i boken eller i TV-serien – och den utspelar sig på en julfest. Helt utan repliker får vi exakt klart för oss de interna relationerna spionerna emellan. Med blickar och kroppsspråk berättas allt som behöver berättas. Smiley reaktion när han konfronteras med sin frus otrohet är mästerligt sublim. I dom scenerna är det film när det är som allra bäst.

Tinker Tailor Soldier Spy är många sätt fantastisk, men den tappar tyvärr mot slutet. Upplösningen känns framstressad och passerar så snabbt att man riskerar att missa den om man blinkat för länge. Förrädarens motivering känns lite tunn och otillfredsställande med tanke på hur komplexa alla andra repliker har varit. Jag hade gärna sett att filmen varit minst en halvtimme längre. Vågar man hoppas på en directors cut vad det lider?

Tinker Tailor Soldier Spy har biopremiär den 25:e december.

 

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg