Senaste Kommentarer

Top Commenters

Stockholm Stories – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 7 mars 2014 i

Film GIFF2014

38047 Stockholm Stories-2

Recensionen publicerades första gången 26 januari 2014. I samband med Göteborgs filmfestival.

Stockholm Stories är baserad på Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet, regisserad av debutanten Karin Fahlén, och handlar om en dryg handfull människor i Stockholm, vars vägar möts på olika sätt under några höstdagar.

Jonas Karlsson är ju som bekant skådespelare också, och spelar här rollen som den oerhört stele, överpresterande tjänstemannen Thomas. Hans frisyr (störigt framåtkammad lugg) och obehagligt prassliga överrock förstärker intrycket, och Jonas Karlsson är som vanligt bra på att spela den här typen av roll. Alla är bra i sina roller i Stockholm Stories faktiskt. Till exempel Cecilia Frode, som ju också är riktigt bra på att spela så där stel och tvångsmässig. Och självklart finns det också komik med.

En annan av personerna vi följer är överklasskillen Douglas (Filip Berg), hunsad av sin far. Men den här överklassfamiljen är verkligen klyschigt skildrad. Pappan är så extremt otrevlig och kontrollerande att det blir svårt att tro på rollen. Men vad vet jag, kanske finns det verkligen överklasspappor som på fullt allvar hånar sina söner när de stammar och får psykbryt när sonen vill göra något som avviker det minsta från den utstakade karriärsbanan (plugga på Handels), trots att det innebär något annat som faktiskt också har med affärer och pengar att göra.

Martin Wallströms aspirerande författare Johan (mycket bra och charmigt skådespelad) är besatt av en teori om ljus och mörker, att vi måste släcka för att verkligen se varandra, och det blir också ett lite övergripande tema i filmen, som ju handlar om olika möten mellan människor. Den där teorin är ju lite fånig men det känns som det ingår i konceptet, att det är medvetet, och Johan blir också hånad för det i filmen, av den stönige stjärnförfattaren Coletho (David Dencik), som han hänger efter för att få feedback på sitt manus.

Jag har lite svårt för noveller som litteraturform, tycker alltid att det är så frustrerande att de är så korta, men av någon anledningen funkar den här typen av berättelser mycket bättre i filmform för mig. Och i Stockholm Stories har manusförfattaren fått ihop de enskilda historierna bra, utan att det känns för krystat. Möjligen är det lite osannolikt att verkligen alla i den här filmen hänger på krogen Gondolen hela tiden. Den aspirerande poeten/författaren har det som sitt stamhak ( stor stark för 60 spänn, det är väl inte idealt för en fattig konstnärstyp va!), och när överklassfamiljen ska ha 60-årsbjudning för pappan hålls den också på Gondolen. Men, onekligen ett bra sätt att väva ihop olika händelser.

Det är väldigt mycket innerstad i Stockholm Stories, och handlar inte direkt om en typ av människor som aldrig skildrats på film förut om man säger så. Men det är en ganska skön film. Charmig, men inte utan djup, och en del av karaktärerna hade jag gärna velat fortsätta följa. Det är också kul att det är bra skådisar ner till minsta biroll.

betyg3_5

Stockholm Stories har biopremiär den 7:e mars

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg