Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sucker Punch – Recension

Inlägg av Alexander Kantsjö den 8 april 2011 i

Film Recensioner

Det finns få filmtrailers som har fått mig att tappa hakan lika mycket som den till Zack Snyders ”Sucker Punch” och ända sen jag såg den första gången så har jag otåligt väntat på att få se den. Häromveckan så fick jag då äntligen gå och se den, dessutom inte mindre än två gånger, och jag måste säga att förväntningarna var skyhöga… i alla fall på det visuella planet. Säga vad man vill om hans tidigare filmer men dom har ju inte direkt fått det att värka i hjärtat på en, ögonen har dock alltid fått sitt serverat med förrätt, huvudrätt och dessert… med avec och kaffe. Det är inte för inte som Snyder fått smeknamnet ”The Magician” i Hollywood. Blev då mina förväntningar om en rejäl visuell käftsmäll och teknisk knockout införlivade eller klev jag ur biosalongen med endast ett skrubbsår och ett bamseplåster?

"Hur man ser sårbar ut" - Lektion 1

Efter ett försök att mörda sin elaka styvfar blir Baby Doll (Emily Browning) inspärrad på ett mentalsjukhus. För att en gång för alla bli av med den besvärliga styvdottern, bokar styvfadern in henne för en klassisk lobotomi. Baby Doll har fem dagar på sig att ta sig ut ur mentalsjukhuset och till sin hjälp tar hon fyra andra unga kvinnor som också sitter inspärrade. För att hantera traumat att sitta inspärrad så flyr hon in i en alternativ verklighet där mentalsjukhuset är en lyxbordell och flickorna dansare. Dansen blir också en flykt in i ytterligare en drömvärld, en drömvärld där dom alla är stenhårda krigare. Krigare som har ett enda mål, att hitta föremålen som kan hjälpa dom att fly.

”Sucker Punch” är i grund och botten en klassisk och ganska enkel historia, kampen om frihet mot en tillsynes övermäktig fiende, men Zack Snyder väljer tyvärr att göra den onödigt komplicerad. När Baby Doll blir inspärrad så lämnar vi ganska snart den karga och dystra verkligheten bakom oss och träder in i den glittriga och färgglada ”bordellfantasin” för att sedan inte återvända förrän framåt filmens slut. Övergången sker också helt okommenterad och till en början blir det lite svårt att hänga med i exakt vart vi är och varför. Det gör också att det blir väldigt svårt att relatera till Babys kamp och vad det är hon försöker fly ifrån. När allting är ”på låtsas” varför ska man då bry sig om vad som händer?

"Hur man ser sårbar ut" - Lektion 2

Det här är också filmens största svaghet, att den av olika anledningar misslyckas med att beröra och engagera. Förvisso så är ju det här en actionrökare i ordets rätta bemärkelse och därför så förväntar jag mig absolut inte en världsomvälvande emotionell upplevelse, men det hade varit trevligt med lite mer substans i historien och framförallt mer personregi. Zack Snyder ha sagt i flera intervjuer att ”Sucker Punch” är som en parodi på actiongenren och framförallt hans egna filmer, att skådespelarna parodiserar sina egna roller. Om det är därför det känns som om nästan alla skådespelarna spelar Tv-såpa så fort det blir starka känslor vet jag inte, i så fall har Snyder misslyckats med att förmedla ironin tillräckligt tydligt för jag kommer på mig själv med att flera gånger vrida mig obekvämt under dom mer känslomässiga scenerna.

"Hur man ser ut för att kåta upp nördar" - Lektion 1

I USA har filmen kritiserats starkt för att vara manschauvinistisk och för hur den gestaltar sina unga kvinnliga huvudrollsinnehavare. Visst, ser man inte längre än till hur dom är klädda så förstår jag att man kanske kan dra den slutsatsen men har man sett filmen så kan man bara inte ta det hela på allvar. Här förstod jag faktiskt att Snyder gått in för att göra en klischéfylld och stiliserad actionfilm som driver både med sig själv och med genren. Kvinnorna i filmen är förvisso offer under männens förtryck men i slutändan är det ändå dom som sparkar mansröv härifrån till evigheten och slår tillbaka stenhårt trots att dom pressats in i den manliga fantasins minimala klädsmak och fetischer. Att man som kritiker kan tro att någon skulle kunna göra det här på fullt allvar är skrattretande och en aning skrämmande.

Femtal i manlig fantasi

”Sucker Punchs” stora behållning är såklart Snyders karaktäristiska och extremt utstuderade visuella stil och om ni gillat stilen hans tidigare verk så kan ni här förvänta er tonvis av det goda för här han har verkligen gått All-In och jag har ärligt talat aldrig sett något liknande. Gång på gång slogs jag av häpnad över hur någon ens kunnat fantisera ihop alla sjuka kameraåkningar och actionsekvenser, än mindre kunnat realisera dom på film. Så fort Baby Doll och hennes vapendragare ska utföra ett uppdrag för att införskaffa något av dom föremål dom behöver i någon av dom drömvärldar Baby Doll skapar i sin fantasi så glömmer jag bort allt vad dåligt skådespeleri heter och skiter fullständigt i dom mer banala och svårsmälta scenerna. Jag blir totalt underhållen från topp till tå!

Ny OS-gren? "Hopp över gigantisk monstersamurai medelst minigun".

Att beskriva filmens som en visuell berg-och-dalbana kanske låter lite klyschigt men det är faktiskt den bästa tänkbara beskrivningen, scenerna i ”bordellfantasin” där karaktärerna interagerar och pratar med varandra är dom ganska så tråkiga uppförsbackarna, scenerna i Baby Dolls ”dansfantasier” är alla branta nedförsbackar, looper och kringelikrokar som följer därefter. Tyvärr så blir kontrasten mellan dom båda inslagen ibland lite för stor eftersom actionsekvenserna är så otroligt överdrivna att dom redan så bleka dialogscenerna känns ännu blekare, på gränsen till transparenta… men jag köper det till 95% och den underhållning som jag får av kringelikrokarna kompenserar nästan alla tråkiga och pinsamma uppförsbackar däremellan.

Ratatat bang bom krasch ratatatat! KABOOM! WEEEEEE!

Trots den något haltande dramaturgin i dom mer berättande delarna av filmen så har Snyder full koll på dom visuella bitarna och actiongenrens alla stereotyper och klichéer vilka han driver med på ett subtilt men samtidigt överdrivet sätt, en motsägelse jag vet men på något lustigt sätt så funkar det. Scott Glenns extremt stereotypiska mentorkaraktär är som ett övertydligt förklaringsexempel i en bok om manusdramaturgi och hur han i varje scen repeterar formeln för hur en mentor ”ska” vara fick mig att skratta igenkännande. Filmen är fullproppad med sköna blinkningar till hur stereotyp och effektsökande actiongenren har blivit, både i replik och handling, och för mig som genrenörd var det väldigt underhållande och befriande att se hur någon tog fram trollen i ljuset så att säga.

Så här landar tjejerna VARENDA gång dom hoppar från något högre än ett trappsteg.

Som helhet så är ”Sucker Punch” absolut ingen fulländad film men som visuell upplevelse så kommer den farligt nära, hade Snyder bara haft ett bättre grepp om personregi och karaktärsutveckling så hade filmen kunnat bli en mer helgjuten filmupplevelse men det är som sagt några fundamentala bitar som saknas. Är det något man tidigt lär sig som manusförfattare så är det att huvudkaraktärens drivkraft måste vara tydlig och stark så att publiken kan engagera sig hans eller hennes kamp i att nå sitt mål.  Zack Snyder har misslyckats med totalt att engagera på ett känslomässigare plan, om det som sagt inte är ett medvetet val eftersom det enligt honom är en satir och actionfilmer överlag är väl inte direkt kända för att ha djupa och gripande karaktärer, men med att leverera en gedigen och häpnadsväckande visuell bioupplevelse så har han slagit huvudet på dom flesta spikarna.

Definitionen av malplacé.

Letar du efter en film som berör på djupet och som lockar fram dom stora känslorna inom dig så är ”Sucker Punch” absolut inte en film för dig, gå och se något annat i stället så jag slipper höra dig gnälla om hur dålig du tyckte den var, men vill du precis som jag ha en underhållande åktur med visuella överraskningar runt varje krök och action som får det att blöda ur ögonen på dig så spring genast till biografen och sätt dig i mitten på femte raden och låt dig översköljas av Zack Snyders okulära atombomb.

Jag såg filmen en gång innan jag fick min intervju med Zack (som ni kan läsa HÄR) och en gång efter, jag var absolut nöjd och belåten efter första visningen men andra gången så kan jag erkänna att jag var en smula färgad av Zacks otroliga passion och karisma så därför kommer filmen att få två betyg, ett före och ett efter.

(före)

(efter)

Sucker Punch har premiär 8:e april

Trailer till Sucker Punch [trailer 3] från rstvideos trailerarkiv.

DN: 2 av 5 : Expressen: 2 av 5 : GP: 2 av 5

Skrivet av Alexander Kantsjö

En cineastisk allätare som framförallt slukar genrefilm och Tv-serier. Tycker att Leonardo Di caprio är på tok för överskattad och har en förkärlek för udda karaktärer. Skriver manus och drömmer om att sätta genrefilm på den svenska filmkartan. Vattuman och en smula laktosintolerant.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Mats Janson

    Zacks karisma måste vara något i hästväg om den pushade upp betyget till fyra och en halva för den här rullen.

  • Jupp!

Fler onyanserade inlägg