Senaste Kommentarer

Top Commenters

Switch – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 6 juni 2012 i

Film Recension

Eric med pistol

Modedesignern Sophie har tröttnat på sin triviala vardag och bestämmer sig för att genomföra ett bostadsbyte via hemsidan SWITCH.com. Hon hittar en fantastisk lägenhet i Paris, men knappt har väskorna hunnit packas upp innan hon väcks av en polisrazzia och upptäcker en halshuggen kropp i rummet intill. Misstagen för lägenhetens riktiga ägare – och oförmögen att bevisa motsatsen – misstänks Sophie för mord och tvingas på flykt för att finna sanningen.

Eric Cantona var utan tvekan en av 90-talets största personligheter inom fotbollen. Han var oberäknelig, lynnig och genial i sin speluppfattning. Tre karaktärsdrag som borde vara hyfsat applicerbara när han nu har bytt karriär och blivit skådespelare. Med sin nya pondus (läs mättnad) och frodiga skäggväxt spelar han en ytterst pressad polis i den franska thrillern Switch. Intrigen är intressant om än inte unik. Sophie (Karine Vanasse) genomför ett temporärt lägenhetsbyte med en okänd person via en sajt. När polisen samma natt dundrar in i den nya lägenheten, hittar en kraftigt stympad kropp, sätter handklovar på Sophie och anklagar henne för mord, förstår Sophie att bytet inte riktigt ”gått rätt till”.

Eric krävde att få bära pistol i samtliga scener

När hon försöker bevisa sin oskuld inför den skeptiska polisen Damien (Eric Cantona) märker hon att någon har raderat hennes elektroniska fotspår och skapat henne en ny personlighet – den av den förmodade mördaren. Givetvis är poliserna klantiga och hon rymmer. Och där börjar filmen på riktigt. Jämförelsen med Jagad som det yvas om på omslaget är inte alls särskilt missvisande.

Det springs och skjuts. Sen springs det igen. Och skjuts lite. Eric Cantona stannar upp. Ser bekymrad ut. Tar en cigg. Sen springs det igen. Skjuts lite. Någon ramlar. Eric drar sitt vapen. Skjuter. Missar. Bekymrad. Cigg. Spring.

Filmens berättas så hektiskt att regissören Frédéric Schoendoerffer nästan lyckas dölja det faktum att manuset svajar rätt ordentligt mellan varven. För det är faktiskt riktigt underhållande (även om min fransktalande vän säger att replikerna levereras på skolpjäsnivå) och hade det inte varit för de lite väl många redovisande scenerna mellan Cantona och random poliskollega – där de pedagogiskt förklarar för varandra (och den bortkollrade publiken) vad som har hänt och kommer att ske – så hade betyget varit åtminstone ett halvt snäpp högre. För manuset är filmens svaga punkt. När upplösningen kommer och allt förklarats framstår manusförfattarnas avancerade ambitioner som närmast parodiska. Switch lyckas ändå med det mest elementära – att underhålla. Ibland behöver man inte mer än så.

Switch finns på DVD och BluRay nu.

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg