Senaste Kommentarer

Top Commenters

Tema: Shark Week – Fyra hajfilmer som håller

Inlägg av Måns Lindman den 7 augusti 2013 i

Film Filmtips

SharkW1

Alright, så vi har behandlat allvaret i en dokumentär och vi har tittat på hur riktigt usla hajfilmer kan se ut men finns det då några bra hajfilmer? Finns det några välgjorda spännande och kanske även lite nytänkande produktioner som är värda att lägga tid på? Ja, det gör ju faktiskt det även om de, precis som hajarna tyvärr är oroväckande få till antalet. Det brukar dessutom i regel gå ett antal år mellan ”guldkornen”.

Jag har en fascination för stora rovdjur och i synnerhet hajar och högst upp på min bucket list står fortfarande att dyka ned i en bur bland vithajar. Det är helt enkelt någonting jag måste göra innan det är dags att plocka ner skylten för gott och ett intresse föder ibland besatthet. Ett tag var jag nog faktiskt besatt av hajfilmer. Jag såg allt som gick att komma över, hur uselt det än var och någonstans tappade jag också räkningen på hur många helgalna plottar jag kämpat mig igenom. Ryktet är verkligen sant, hajfilmer måste ha lägst hit rate av alla genrer, det är många lågvattenmärken som man får kämpa sig igenom för att slutligen lyckas hitta en stackars film som håller måttet och det är konstigt att något så vackert, mäktigt och skrämmande skall vara så svårt att ge rättvisa på vita duken.

Hajen eller Jaws är givetvis självskriven på en sådan här lista och modern av alla hajfilmer så den har jag plockat bort. Även animerat och rena dokumentärer får stå åt sidan när jag här ger er min högst personliga lista över åtminstone hyggligt sevärda filmer om hajar.

Open Water (2004)

OW1

Ibland dyker det upp en sådan där film som slår undan benen på dig med väldigt små medel. Indiefilmer och gärna då s.k. found footage där man som åskådare får följa karaktärerna på nära håll genom en skakig handkamera. The Blair Witch Project och Paranormal Activity är exempel på filmer där man utan CGI, explosioner och nationella insatsstyrkor levererar nagelbitarspänning utan att egentligen få se särskilt mycket. Hotet är där men det är osynligt, en perfekt premiss för en hajfilm. Du ligger där i vattnet och du vet att det finns en fara någonstans under ytan. Du kan inte se den men den är där. Tänk att göra en sådan film och dessutom basera den på en sann historia.

Det var precis vad Chris Kentis och hans fru Laura gjorde. De hade inte råd att bygga fuskhajar eller köpa dyr elektronisk utrustning för animation och var helt enkelt tvungna att använda den äkta varan så de tog sina huvudrollsinnehavare Blanchard Ryan och David Travis, ett par vars dykäventyr skulle förvandlas till en ren mardröm, till Bahamas och kastade ner dem i havet med endast en tunn metalldräkt under våtdräkten som skydd, slängde i lite kött och tryckte på ”record” och skapade en fantastisk liten film.

Den gripande historien om paret som glömdes bort på öppet hav är en prövning för nerverna. Man känner nästan vattnet runt sig, ser solen gå ner där borta i horisonten och när tänderna väl sjunker in i köttet så är det helt utan förvarning. Open Water är 80 minuter kallsvettig spänning och ett drama man sent glömmer.

The Reef (2010)

TR1

The Reef är i grund och botten samma film som Open Water men står ändå på egna ben. Istället för två dykare som glöms bort handlar The Reef om ett gäng ungdomar som kapsejsar till havs och hamnar i hajfyllda vatten. Det vore givetvis enkelt att säga att det bara är en simpel ripoff men även om Open Water är en bättre film så finns det ett tydligt underhållningsvärde i The Reef. Den är inte lika dokumentär och framför allt finns det tillfällen i The Reef som kan skrämma livet ur den mest hårdhudade. Regissören Andrew Traucki har en enkel men effektiv stil som funkar perfekt i den här typen av film. Det känns verkligen som om karaktärerna faktiskt befinner sig långt ute till havs tillsammans med en haj trots att de egentligen plaskar runt bland småfisk och där vithajen, visserligen en äkta sådan är adderad i efterhand. Här finns de vanliga ingredienserna, gråt, skrik och terror. De har ett mål, att överleva, att ta sig från en punkt till en annan innan de blir hajbuffé.

Bait (2012)

Bait1

Efter en högst traumatisk upplevelse involverande hajar har Josh deppat ihop totalt och kastat bort allt. Ej kapabel till att utföra några större underverk ute på arbetsmarknaden tar han ett enkelt jobb i en mataffär där han staplar varor och plötsligt slår den till, tsunamin. Allt ligger under vatten och givetvis kommer också vithajarna. Trots att de bara är två till antalet är de överallt, i affärer, garage och rulltrappor. Josh träffar på sitt ex och lite annat löst folk och en kamp för överlevnad börjar.

Bait är egentligen en rätt störig film med osympatiska men trovärdiga karaktärer som man faktiskt bryr sig om. Den har en rätt tunn plot och riktigt dåliga specialeffekter i 3D men en trovärdig och stundtals rejält klaustrofobisk miljö. Den håller helt klart som popcornrulle när man har lite tid över. Filmen tillför heller ingenting nytt till genren. När katastrofen är ett faktum gäller det att tänka smart, vilket sällan är fallet i skräckfilmer och så icke heller här. En hel del tid spenderas uppe på hyllor där man sitter och tittar på när hajarna cirkulerar nedanför och bara väntar på att någon skall göra ett litet misstag och ramla ner. Vattnet färgas rött och någon skriker.

Deep Blue Sea (1999)

DBS1

Filmdirektör #1:  Du, vilken är den hemskaste film du sett?
Filmdirektör #2: Oj, det måste ju vara hajen, jo absolut hajen.
Filmdirektör #1: Hey! Vi borde verkligen göra om hajen.
Filmdirektör #2: Vi MÅSTE göra om hajen
Filmdirektör #1: Nej, vi skall göra något större än hajen. Något ännu läskigare.
Filmdirektör #2: Ja det skall vi. Något mycket läskigare.
Filmdirektör #1: Men du, vet du vad som faktiskt är läskigare än en haj?
Filmdirektör #2: Vad?
Filmdirektör #1: En supersmart haj!
Filmdirektör #2: Yes! Där satt den!
Filmdirektör #1: Alltså, vi snackar en haj med en muterad jättehjärna.
Filmdirektör #2: Det låter ju helt magiskt. Jag känner doften av succé redan nu!
Filmdirektör #1: Vi måste ha Samuel L till detta.
Filmdirektör #2: Jag har redan slagit numret.

Renny Harlins actionthriller Deep Blue Sea platsar både på listan över bästa och sämsta hajfilmer. Bästa på grund av det underhållningsvärde filmen levererar. Det är högoktanig action i en tacksam miljö. Att lägga filmen i ett undervattenkomplex ger en otäck känsla av att skådespelarna egentligen bara är mat instängda i en stor konservburk för de hungriga hajarna på utsidan att försöka öppna. Dessutom är det en av få filmer som kan ståta med etablerade stjärnor såsom Stellan Skarsgård och Samuel L. Jackson. Sämsta därför att storyn är så korkad att man nästan måste nypa sig i armen. Superhajar mot alzheimers, jo tjena.

Räknar man bort Jaws så blir det alltså två dokumentärliknande filmer med ungefär samma story och två ytliga popcornrullar med tveksamma ramberättelser kvar. Är det verkligen så här illa? Ja, tyvärr är det väl så. Efter Steven Spielbergs lyckoträff redan 1975 så har man inte varit i närheten av att lyckas göra om succén. Vad säger ni? Har ni några egna favoriter som ni vill lyfta fram?

 

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg