Senaste Kommentarer

Top Commenters

Thursday Till Sunday – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 3 februari 2013 i

Film Recension

Road movie. En genre som andas bensin, bilstereo, hästkrafter och vind genom håret. Debuterande Dominga Sotomayor’s oerhört lågmälda Thursday Till Sunday är en abnormitet inom sitt område. Här blir det inget bränt gummi, hjärtformade solglasögon och juckande mot motorhuven till Wicked Game i solnedgången.

Dialogen är minimal och panoramavyerna imponerande när familjen utan efternamn avverkar mil efter mil genom Chiles öppna landskap. I fokus står den 10-åriga dottern Lucia (Santi Ahumada) och hennes nyfikna syn på världen. Den visuella kontrollen formar filmen på det sätt hon ser världen. Oavsett drama befinner vi oss där med henne. Det kan vara stora händelser som ett gräl mellan föräldrarna men ibland plockas bara intermittenta delar upp, en elliptisk ryckig dialog eller en blick som bär mycket mer betydelse än dess yta visar. Känslan är perfekt representerad av en återkommande kameravinkel, tagen framifrån bilen och med sin far i förarsätet och hennes mor på passagerarsidan ser vi bara hälften av varje ansikte och ramen domineras av det tomma utrymmet mellan dem och Lucías blick i bakgrunden.

Fötterna i taket! Äntligen händer det något.

Thursday Till Sunday får sitt liv genom nyanser och uttryck och Ahumada är både sympatisk och enkel att relatera till och det är väl också det som ger filmen dess kraft. Det är en föreställning som smälter samman från en samling av små, trovärdiga moment men familjen ställs också inför olika val. Skall man plocka upp de där liftande tjejerna? Och självklart, man kan inte åka så många mil i en bil utan att det blir konflikter. Lucia frågade först men hennes yngre bror får ändå chansen att provköra bilen, inte helt populärt. Samspelet mellan Lucia och föräldrarna är riktigt bra och det skall visa sig att de har en lång historia tillsammans men det är helt klart någonting som inte stämmer. Lucia är en smart liten tjej som också är oerhört observant och hon tar vad hon ser och hör och räknar snart ut att det är delad vårdnad som står på schemat när man kommer hem.

Chile är kalt och torrt. Det är vackert på sitt sätt men inte jättekul att titta på i längden och det går också många långa stunder utan att någonting händer och det är klart att det krävs någonting extra för att lyckas hålla kvar publikens intresse. Det är tyvärr precis här Sotomayor misslyckas. Eftersom allt är så otroligt nedtonat och scenerna inifrån bilen nästan är klaustrofobiska finns det inga kontraster. Det hela resulterar i en ganska dränerande film som inte heller har något budskap att förmedla. Det hade behövts någonting mer än ett äktenskap på upphällningen för att fånga mitt intresse genom dryga 90 minuter. Det snygga upplägget håller ett tag in i rullen men eftersom det inte finns något att hetsa upp sig över, inte ens ett litet politiskt eller kulturellt spår så tappar jag snart koncentrationen och börjar plötsligt sakna däckskriken och Wicked Game.

Thursday Till Sunday visas på Göteborg International Film Festival

betyg1_5

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg