Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Tillbaka till Bromma – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 18 februari 2014 i

Film Recensioner

Bromma1

Det finns ett stående skämt bland oss filmkritiker. Vad är egentligen värre än en Peter Magnusson?
Svaret på den frågan är givetvis två Peter Magnusson. Nej, men okej då. Jag erkänner. Det är faktiskt helt hållet mitt eget skämt, jag skall inte skylla ifrån mig men efter att ha fått uthärda veritabla infantila späkningar i form av Sommaren med Göran, Stockholm – Båstad och En Gång i Phuket så tycker jag nog att jag har rejält torrt på fötterna för denna lilla lustighet och light-kränkning. Men om vi ändå utgår från att två Peter Magnusson faktiskt är värre än en Peter Magnusson, hur illa är då inte tre Peter Magnusson? En upplevelse så smärtsam att den torde vara fullt jämförbar med att titta på the Ring och sedan svara i telefonen när det ringer. Eller nej, det är kanske väl klent när jag tänker efter. Resultatet borde nog snarare ligga i paritet med självaste apokalypsen, Pandoras box och the Big Bang på en och samma gång.

Nåväl, I Tillbaka till Bromma spelar nämnde Peter Magnusson tre skilda karaktärer i olika stadier av livet men resultatet är faktiskt inte så illa som man skulle kunna tro. Det som lätt hade kunnat bli den där slutstationen i form av en letal trefaldig flams-och-trams-orgie och grimasfest utvecklas trots allt till ett rätt lättvindigt och småfånigt men samtidigt hyggligt trivsamt litet relationsdrama med komiska inslag, filmat i dokumentärformat.

Bromma4

Peter Magnusson som Steven

Steven Johansson är en slacker med en fäbless för att räcka folk långfingret, jag räknar till tre fuck you i  de inledande minuterna. En snowboardälskande strulputte som flytt ansvar och vuxenliv för att leva livet i Bad Gastein. Han har en son efter ett one-night-stand som han aldrig ser eller tänker nämnvärt mycket på men nu har han råkat göra sin nya unga flickvän på smällen och eftersom Steven enligt egen utsago är mognare nu så tar han det enda vettiga beslutet och flyttar hem till Bromma. Och med hem menar jag så klart hem till morsan och en lägenhet på två rum och kök. Men det är givetvis bara temporärt. Han skall minsann ta sig i kragen och ta ansvar och lappa ihop både gamla och nya relationer. Nu jävlar är det slut med after ski och shotrace i lortiga soffor. Här skall utmärkelsen ”årets farsa” plockas hem och ingen skall längre kunna peka på Steven och kalla honom en oansvarig fegis!

Bromma2

Peter Magnusson som Anders

Anders är i sin tur en framgångsrik finansvalp med två ungar och en tredje på väg. När vi får stifta bekantskap med Anders fyller han år och det skall sägas att alla tre karaktärerna är 38 gamla men med helt olika förutsättningar. Föga överraskande krossas den vitmålade och fräscha överklassidyllen omgående när Anders får kicken på grund av nedskärningar. Han lyssnar på Hungry Heart i bilen på vägen hem och precis som vanligt i den här typen av film berättar han givetvis inte för sin familj att han står utan jobb. Nej, istället börjar han bete sig som en översittare och startar eget till frugans förtret. Hon som precis dragit igång ett gym och behöver en stabil finansiär som backup. Och så barnen då. Hur skall det gå?

Bromma3

Peter Magnusson som Kenneth

Tredje och mest intressanta personligheten är Kennet. En hopplös karaktär som är kär i sin bästa vän men försöker intala sig själv att vänskap minsann är viktigare än kärlek. Han är lärare och prickar varenda liten klyscha som någonsin droppats om läraryrket. Han klär sig i bedagade kläder, har glasögon vilande på näsroten, stökigt hår och är allmänt dyngtrist. Han låter sig ständigt bli överkörd av sin omgivning men har ändå alltid en vänlig replik vilande och han är så irriterande förlåtande att jag blir smått förbannad å hans vägnar. Och det är just detta som gör Kennet till vinnare i den här brokiga samlingen snubbar. Jag bryr mig faktiskt och känner någonting för denna sorgliga särling.

Bromma6

Peter Magnusson som Bromma flygplats

Som helhet är dock Tillbaka till Bromma alldeles för spretig och ojämn och visst har jag sett det här tidigare och då syftar jag inte enbart till att filmen är en fortsättning på miniserien Blomstertid. Nej, jag menar att Steven och Anders är två typiska Peter Magnusson-karaktärer med sina patenterade manér och överdrivna dialekter där så mycket är ”skönt” och ”bängt i kolan” att jag snart själv känner mig lite lätt bäng i kolan. Och ja, det hänger en tung skugga över Anders och hans fru som fullkomligt skriker Solsidans Fredde och Mickan. Det går inte att komma ifrån hur mycket man än försöker. Saltis är utbytt mot Äppelviken men annars är det mesta sig likt på gräddhyllan, inklusive grillning och skumpa mitt på dagen. Kennet är som sagt var den mest spännande karaktären men likt förbaskat har Robert Gustafsson redan varit där och pinkat in sitt revir av ryggradslösa ensamma panikdejtande män mitt i livet där Roland från Torsk på Tallinn troligtvis för alltid lagt beslag på den där åtråvärda förstaplatsen.

Nej, tre Peter Magnusson är åtminstone två för många men trots detta är Tillbaka till Bromma ändå ett klart fall framåt för Peter Magnusson och hade han lyckats med trovärdigheten hos samtliga rollfigurer och skippat omotiverade cameos av Annie Lööf, ett hopplöst förutsägbart schablonartat slut och utfyllnadskaraktärer som kommer och går utan någon egentlig mening så hade betyget kunnat bli ännu högre.

Tillbaka till Bromma har biopremiär 19 februari

betyg2

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • R

    Lite tråkigt att det låter som att du menar att dom härmar Solsidan men Blomstertid kom många år innan Solsidan. Så det är snarare Solsidan som skriker Blomstertid:)

  • Lindman1

    Absolut, så är det ju och Felix har säkert hämtat inspiration från Blomstertid men det är tydligt att man här har, hur skall jag uttrycka mig, närmat sig Solsidan mer än i serien om du är med på hur jag menar? Inredning, klädstil, dialog etc 🙂

Fler onyanserade inlägg