Senaste Kommentarer

Top Commenters

Titanic 3D – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 4 april 2012 i

Film Recensioner

1998 sopade James Camerons visuella och emotionella mästerverk Titanic banan med all konkurrens. Filmen vann 11 Oscars och har totalt vunnit 99 utmärkelser. Det är fakta man aldrig kan snacka bort och trots att filmen har blivit beskylld för att vara både rasistisk, simpel i sitt berättande och alldeles för lång så är Titanic en storslagen historia som berört en hel värld och var länge också den mest inkomstbringande filmen genom alla tider ända tills Cameron själv spräckte det rekordet med Avatar. Nu, 100 år efter den tragiska olyckan går filmen upp på vita duken igen i en 3D-version.

Jag såg själv filmen när den kom 1997 och har aldrig sett om den efter det. Titanic berörde mig djupt på alla plan och jag var uppenbarligen inte ensam om mina känslor då en hel biograf snörvlande gick ut i samlad trupp efter 3 timmar som aldrig kändes för långa. Min bastanta kompis, en hårdsyntare med rakad hjässa och imponerande skäggväxt bölade som ett barn och tårarna rann i aldrig sinande strilar för att så småningom förvandla skägget till något som väl närmast kunde liknas vid en våt tvättsvamp. Snett bakom mig satt en tungt tatuerad hårdrockare med sin lika tatuerade flickvän och försökte länge hålla fasaden men till slut brast det även för dem. Gammal som ung, hårdhudad som mjukis. Alla grät vi när vi levde oss in det största och vackraste kärleksdramat i modern tid. Jag minns att jag tänkte att jag ville vara där, jag ville uppleva den där enda stora kärleken, sitta i de vackra gamla stolarna, klä mig i frack och stjäla den vackra Rose mitt framför ögonen på det där svinet. Trots att jag visste att det skulle vara min sista tid i livet så skulle det vara värt allt.

Människan består av 65 % vatten. Det är vetenskapligt bevisat att scenen ovan halverar denna mängd.

Även så här efter återseendet, 15 år senare så vågar jag påstå att samspelet mellan Kate Winslet och Leonardo DiCaprio fortfarande saknar motstycke och trots huvudrollsinnehavarnas storslagna skådespeleri finns det ändå utrymme för birollsinnehavarna att glänsa. En högst medioker skådespelare som Billy Zane är imponerande självgod och avskyvärd som fästmannen Cal och Kathy Bates briljerar som oslipad nyrik änka när hon rör upp känslorna i det stela överklassfolket. Titanic är ett lagbygge som håller hela vägen utan att vackla för en enda sekund och alla som har hjärtat på rätta stället berörs på ett eller annat sätt. Den uppdaterade tekniken gör dessutom att man ser de små små detaljerna tydligare än tidigare, de ljusa hårstråna som rest sig på Roses armar i kylan, Jack Dawsons dimmiga blick och svettpärlorna i pannan i kärleksscenen precis innan katastrofen blir ett faktum. James Cameron är känd för att vara perfektionist och det märks verkligen. Färgerna och ljussättningen i varje liten scen är slipad till perfektion och den tekniska överdådighet som lurade oss att aldrig någonsin tänka tanken på att det faktiskt bara var en modell i en bassäng och inte ett riktigt fartyg vi såg klyva vågorna med en majestätisk kraft på sin resa mot New York, överraskar mig även idag. Ja, detaljrikedomen i världens största Atlantångare fick oss verkligen att häpna och med den nya 3D-tekniken bjuds vi nu på en än mer realistisk skådeplats.

Fartyget som inte kan sjunka går under igen.

Visst ger 3D-tekniken ett större djup i filmen och när detta utnyttjas till max blir det riktigt mäktigt. Scenen där Rose står i aktern och hotar med att hoppa är ett ypperligt exempel på detta. Det kalla vattnet nedanför ser verkligen ut att vara 50 meter ner. En annan effekt som tekniken ger är att människorna ser mindre ut vilket ger ett helt annat perspektiv i förhållandet till det imponerande fartyget. Detta är dock inte avgörande för att se om filmen. DiCaprio har vägrat att se om Titanic eftersom han tycker att han ser alldeles för valpig ut i rollen som Jack Dawson. Det är synd för honom för Titanic håller fortfarande absolut världsklass.

Men köp inte en biljett endast för 3D-effekterna, se den istället igen för att det är en förbannat bra film och ja, känslan är kvar. Det hade fortfarande varit värt det!

Titanic 3D har svensk biopremiär 4 april 2012.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Kjell

    Jag blir inte speciellt imponerad  av filmen i 3D. Jag har sett filmen vanligt väldigt många gånger bla 4 ggr på bio tidigare. Jag hade förställt mig en bättre kvalitet ev bluray eller liknade. De 3D effekter som man väntat på lät sig utebli i många lägen. Det är väl när man har närbilder på små grupper av människor som det ger bra effekt. Har jag varit på fel biograf( Filmstaden Helsingborg)? Har någon en annan uppfattning?

  • Lindman

    Nej, du har nog inte gått till fel biograf. Det är som sagt inte 3D-effekterna som är Titanics storhet. Det är filmen i sig och trots att jag tycker att vissa scener får ett större djup tack vare tekniken så blir effekterna inte alls lika påtagliga som i exempelvis Avatar. Med tanke på att filmen är över 3 timmar lång så är det väldigt få ögonblick som nyttjar tekniken och det är väl helt enkelt så att i vissa lägen tillför 3D-tekniken ytterligare dimensioner i filmen och där kan det bli riktigt mäktigt, i andra kan den till och med vara onödig och till och med påfrestande. Som jag skriver ovan tycker jag nästan att den största behållningen av 3D är att, i alla fall jag, uppfattar människorna ombord på det där enorma fartyget som mindre och, hur skall jag beskriva detta, ”placerade” där som i ett dockhus ungefär. Titanic känns på så vis oändligt mycket större. Däremot tycker jag helt klart att bildkvaliteten var bättre än första gången jag såg den men det var som sagt 15 år sedan sist.

Fler onyanserade inlägg