Senaste Kommentarer

Top Commenters

Trainwreck – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 14 augusti 2015 i

Film Recensioner

image

Amy och Bill

Ända sedan hon var en liten flicka har Amy fått höra från sin far att monogami inte är realistiskt. Som reporter på ett magasin lever hon nu efter det mottot – åtnjutandes i vad hon tror är total frihet, fjärran från långtråkiga romantiska förpliktelser. I verkligheten är hon dock allt annat än lycklig. När hon inser att hon börjar falla för huvudpersonen i en artikel hon skriver, den charmige och framgångsrike idrottsläkaren Aaron Conners, börjar Amy fundera på om det trots allt inte är alla andra vuxna som varit rätt ute hela tiden.

Judd Apatow är tillbaka som regissör för första gången sedan den rätt misslyckade This is 40 från 2012. Och för första gången gör han film på ett manus som han inte skrivit själv. Det är huvudrollsinnehavaren Amy Schumer som står som manusförfattare, fast jag tror ändå Judd har varit inne och petat mer än nödvändigt. Men mer om det senare.

Titeln syftar på Amy själv. Hennes karaktär i filmen heter Amy, vilket inte är en slump. Hon har gått ut med att filmen till viss del är självbiografisk och det är nog en styrka. Amy Schumer är lysande och känns helt självklar i sin första stora långfilmsroll. Hon spelar en kvinna som lever snabbt och hårt. Hon super, knarkar och knullar utan några större betänkligheter och har en schysst lya på Manhattan. Hon jobbar som skribent på den sleaziga blaskan S´nuff där den iskalla (och briljant spelade) redaktören Dianna (Tilda Swinton) beställer artiklar som ”De 10 fulaste kändisbebisarna” och ”Är du gay eller är hon bara tråkig?”.

APATOW-master675

Rewligt på inspelningen

Amy verkar trivas rätt bra med sitt liv. Hon föraktar sin systers kärnfamiljsidyll och har inga planer att ändra på sig. Men filmens titel förpliktigar – hennes karaktär måste ju utvecklas, och eftersom det här är en komedi måste förändringen ske enligt filmbranschens moraliska kompass. I filmens första scen får Amy som barn lära sig mantrat ”monogami är en omöjlighet” av sin förtappade pappa. Och så kan vi ju inte ha det.

När hon (motvilligt) får uppdraget att skriva om idrottsläkaren Aaron (Bill Hader) tar hon ut honom på drinkar och lägger rutinmässigt ner honom när kvällen är slut. Men dagen efter känns det annorlunda. Är hon förälskad på riktigt?

Amy-Schumer-Trainwreck-Bill-Hader

En så kallad ”motvillig sked”

Och här tar filmen den vändning som man hoppades få slippa. Fram till hon blir intresserad av Aaron är filmen rolig, rapp och inte så lite subversiv. Hon lever ett liv som traditionellt är reserverat åt ”sköna snubbar” i bro-filmer och det känns befriande att för en gång skull se en kvinna i en bred amerikansk film ge sig in på den arenan. Men det här jag misstänker att Judd Apatow har lagt sig i. Han har ju i film efter film visat sig bära på rätt konservativa familjevärderingar och sällan har det varit tydligare än här. Den slarviga tjejen faller för den ordentliga doktorn liksom. Suck och stön.

Så jag känner mig kluven inför Trainwreck. Det ÄR en rolig och varm film med bland annat en otippat bra LeBron James (som sig själv) och kemin mellan Bill Hader och Amy är bra. Och bortsett från ett par scener som känns som bortkastade SNL-sketcher håller filmen ett bra tempo. Men det är den underliggande moralen som ger lite fadd smak i munnen. Visst – jag både skrattade och grät på rätt ställen, och direkt efter visningen tyckte jag filmen var toppen. Det var för först senare när jag funderade på vad jag faktiskt hade sett som jag blev irriterad.

Daniel-Radcliffe

…och om ni undrar var de där bilderna på Harry och hundarna kom ifrån så får ni svaret här.

Trainwreck har i vissa kretsar hyllats för sin feministiska vinkel –  en kvinna som lever enligt sina egna villkor och värderingar, och det stämmer nog in på filmen första hälft. Men därefter blir det alltmer en traditionell romantisk komedi. Och vi vet ju alla hur sådana måste sluta. Monogami vinner ALLTID över polygami. Promiskuöst beteende måste till VARJE pris kväsas. Och när hon städar ut drogerna och spriten från sin lägenhet är klichékvoten fylld sen länge.

Med det sagt är det ändå svårt att inte rekommendera den här filmen. Den ÄR rolig, om än lite lång, precis som alla Judd Apatows filmer. Skådespelarinsatserna är alltigenom bra och Amy Schumer är något av ett komisk geni. Synd att hon inte tilläts ta ut svängarna hela vägen. Lite mer svärta hade gjort gott.

Trainwreck har biopremiär 19 augusti

betyg3

 

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg