Senaste Kommentarer

Top Commenters

True Grit – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 17 februari 2011 i

Film Recensioner

Jeff är kallare än vädret och Mattie är hårdare än granit

Det börjar inget vidare.

Jeff Bridges spelar Reuben ”Rooster” Cogburn och som han spelar! Hans karaktär består av följande: En rejäl skopa ”Bad Blake” blandas med en grabbnäve ”The Dude” för att sedan kryddas med en knivsudd ”Jack Sparrow”. Jag är väldigt tacksam att filmen har svensk text för jag förstår inte ett ord av vad han säger. Han frustar, vrålar och stånkar och en tidig scen utspelas sig på ett utedass. Med färska sår från visningen av ”Åsa-Nisse Wälkom to Knohult” börjar jag ana oråd. Har Coen-brödernas sinne för ironi fullständigt spårat ur?

”True Grit” är baserad på en roman av Charles Portis och filmades första gången redan 1969, då med en ganska fryntlig John Wayne i huvudrollen. Coen-brödernas version är inte en nyinspelning av filmen utan snarare ett nytt, lite mörkare omtag på boken. Romanens högtravande och gammalmodiga språk visar sig fungera utmärkt när det silas genom Coen-filtret. De lyckas hitta en perfekt balans mellan humor och allvar och har i sin version skapat ett klassiskt epos i en karg Westernmiljö.

Handlingen är enkel: Mattie Ross ser sin far bli mördad av råskinnet Tom Chaney (Josh Brolin). Hon bestämmer sig för att söka upp honom för att hämnas. Mattie vill se sin fars mördare hänga högt. Medveten om sina fysiska begränsningar inför ett sådant projekt söker hon upp fyllot ”Rooster” (Jeff Bridges) som är stans saltaste sheriff med många liv på sitt samvete. Han övertalas (med hjälp av en nätt summa) att ta sig an uppdraget. Den tredje parten är LaBoeuf (Matt Damon). Han är en rättrådig Texas Ranger som vill fånga Chaney död eller levande för att kunna åka hem och hämta ut en rejäl hittelön. ”Rooster” verkar även han vara mer än lovligt intresserad av den ansenliga summan. Hur som helst; fiendens fiende är ju din vän, och med en sak gemensamt, att hitta Tom Chaney, ger de sig av.

Matt Damon, en komisk talang, tillsammans med en birollsinnehavare

Den lättsamma ton som präglade inledningen byts snabbt ut mot en hårdare stämning. ”True Grit” är en klassisk saga om kampen mellan ont mot gott. Tack vare de nyanserade karaktärerna är skiljelinjen mellan vem som är ond och vem som är god ganska suddig. Spelet mellan Bridges, Damon och Steinfeld är subtilt. Coen-brödernas vassa regi lyckas elegant skapa ett triangel-drama där Jeff Bridges och Matt Damon med hjälp av diverse barnsliga uppvisningar söker bekräftelse från den unga Mattie. De spänner musklerna och tävlar om vem som kan skjuta bäst och snabbast. De yvas om vem som har levt hårdast och vem som är tuffast. Det är en rolig och lite rörande trandans, helt utan sexuell underton.

Filmen stora utropstecken är verkligen Hailee Steinfeld. Hon spelar den 14-åriga hämnaren och är fullständigt fantastisk i sitt porträtt av den excentriska, intelligenta och lite förnumstiga men ändå stenhårda Mattie Ross. För mig är det helt obegripligt att hon är Oscars-nominerad för Bästa Kvinnliga Biroll, när hon helt uppenbart spelar huvudrollen!

America! Fuck yeah!

Coen-bröderna har ofta svårt att motstå frestelsen att flamsa när de gör film och på så sätt tappa fokus. Så är inte fallet med ”True Grit”. Filmens handling bygger på gamla amerikanska värderingar som moral, hämnd och botgörelse. Samma värderingar som än i dag sätter agendan i USA. (Slå på Fox News i fall ni tvivlar). Filmen är våldsam och rå, men samtidigt rolig och svängig, mycket tack vare den fenomenala insatsen från Matt Damon. Redan i den kriminellt underskattade ”The Informant” som kom häromåret visade han på storartad komisk tajming och han borde göra fler såna roller. Karaktären LaBoeuf utvecklas efterhand till något av en beskyddande storebror som med sin överdrivna mustasch strör pompösa och ofrivilligt roliga repliker omkring sig. Jeff Bridges skrovliga sheriff ”Rooster” blir, aningen mindre motvilligt, något av en surrogatpappa till den brådmogna Mattie Ross och i slutet av filmen när Mattie Ross den äldre blickar tillbaka på sitt liv förstår vi hur mycket han betydde för henne.

Att Coen-bröderna rent tekniskt gör helt fulländande filmer kommer ju knappast som en överraskning. Men ”True Grit” har även en genomgående finstämd ton och ett rörande slut som skiljer sig en del från deras tidigare filmer. Jag gillar det skarpt.

True Grit har biopremiär den 18 februari

DN: 4 av 5 Aftonbladet: 4 av 5 Expressen: 4 av 5

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Jag sa ju till er! Filmen är i en klass för sig! Go Hailee Steinfeld!

  • Mats

    ”True Grit” är inte alls en bra film! Det är oändligt seg och har extrema problem med att öht komma igång. Den lilla 14-åriga flickan påminner med om en psykopat än om en käck wester-tjej med ruter i och Bridges morrande och ohörbara karaktär känns överdriven och klischéartad. Filmen är också osannligt pladdrig. Dialogerna är tröttar ut den mest fanatiske Cohen-anhängare.

    Under jakten på mördaren sker irrelevanta och malplacerade möten med osannolika figurer, vars närvaro inte adderar värde till filmen. Vid ett tillfälle sparkar Bridges ner två barn från ett räcke, helt utan motivering. Matt Damons roll är både underordnad och oklar. Den lyfter inte heller filmen. Brolins rövarband och deras agenda blir en gåta som aldrig får en lösning. Märkligt nog får bandmedlemmarna större utrymme i filmen än Brolin själv, som bara medverkar i några minuter.

    Jag gillade ”No country for old men” därför att den kändes nyskapande. ”True grit” är däremot Kejsarens nya kläder. Men allt vad dessa bröder petar på dyrkas av en okritisk recensentkår.

  • @Mats. En rejäl sågning! Bra med starka åsikter. Att vi tycker olika är inte mycket att orda om, men att du säger att allt som Coen-bröderna gör ”dyrkas” är ju rent felaktigt. Bedrövliga filmer som ”Hudsucker Proxy” och ”Ladykillers” blev ju närmast enhälligt sågade och filmer som ”Big Lebowski”, ”Intolerable Cruelty”, ”A serious man” och ”Burn after reading” blev ju också rätt svalt mottagna när de kom.

  • Sabina Johnzon

    Såg ”True Grit” i lördags och tyckte den var välgjord på alla sett och vis. Jeff Bridges är speciellt bra som Rooster och självklart också nykomlingen Hailee Steinfeld.:)
    Scenografin är också värd att nämnas, Roger Dekins gör som vanligt ett fantastiskt jobb!
    Själv har jag lite svårt för western men håller absolut med Måns i det mesta i den här recensionen!
    Se den! 🙂
    Mina personliga favoriter av bröderna Coen är annars ”The big Lebowski” och ”No country for old men”.

  • @Sabina. Ja, Roger Deakins foto kan inte hyllas nog! Om du har missat ”The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford” så kolla även in hans jobb i den. Kan mycket väl vara den snyggast plåtade film som någonsin har gjorts.

Fler onyanserade inlägg