Senaste Kommentarer

Top Commenters

Up in the air – Jag känner mig som tio år igen

Inlägg av Christian Eklöw den 22 mars 2010 i

Film Recensioner

När jag var tio år fick jag en LP-skiva av min mamma. Det var Bon Jovis första alster. Jag blev helt betagen, började skriva egna låtar och startade mitt eget band. Til saken hör att jag inte ens kunde spela blockflöjt.  Jag hade fått min första idol. Jon Bon Jovi.

Femton år senare letade Chris Carrabba sig in i mina högtalare genom fenomenet Napster. Jag hade fått min andra Idol.

Musik och film har alltid varit mina två största passioner. Tyvärr har jag inte lyckats med att idolisera någon från filmens värld. Flera har varit på gång. Kevin Smith startade riktigt bra med Clerks och nådde sin topp med fantastiska Chasing Amy, men sen gick det utför. Edward Burns trollband mig med Bröderna McMullen och byggde vidare med She´s the one, men sen gick det utför även där.

Nu känner jag dock att något stort är på gång. Jason Reitman kan bli min första idol från filmens värld. Jason Reitman har regisserat Up in the Air och skrivit manus tilsammans med Sheldon Turner.

1995 långfilmsdebuterad Jason med Thank You for Smoking. En bra film, men inget mästerverk. Två år senare slog han igenom med den underbara Juno. Jag trodde då att mycket av denna films storhet låg i Diablo Codys manus. Hon fick ju en Oscar för manuset och gick vidare med att skapa den fantastiska Tv-serien United States of Tara.  Så fel jag hade. Jason Reitman är magisk oberoende av vem han jobbar med.

Up in the Air baseras på en bok av Walter Kirn och handlar om Ryan Bingham (George Clooney) som arbetar med att avskeda människor. Han flyger USA runt 300 dagar om året och hjälper chefer som inte har modet att själva avskeda sina anställda.  När Ryans företag bestämmer sig för att kostnadseffektivisera och avskeda över nätet istället får han panik.  Han tjatar till sig en sista resa, allt för att slippa komma tillbaka till verkligheten och bli tvungen att ha verkliga relationer med människor.

När jag skriver det här märker jag att det låter omöjligt att göra annat en riktigt tråkig film av denna idé. Hälften av filmen utspelar sig på flygplatser och den resterande delen på hotell och tråkiga kontor. Det borde vara kört.

Jason Reitman gör dock allt annat än en tråkig film. Det är rörande, tänkvärt, charmigt, underhållande och engagerande. Dialogen är rapp, rolig och framåtgående hela tiden. Skådespeleriet är av hög klass. Detta är en film ni måste se.

Om Jason Reitman gör som han gjort hittills. Höjer ribban film för film, så kommer han snart sparka ut både Jon Bon Jovi och Chris Carabba från topplistan över idoler.




Skrivet av Christian Eklöw

Wannabe rockstjärna som älskar amerikansk independent och blir uttråkad av actionrullar. Önskar att jag hade fått regissera Knubbigt regn.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg