Senaste Kommentarer

Top Commenters

Vi är Bäst! – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 11 oktober 2013 i

Film Recensioner

VÄB2

Vad vore väl svensk diskbänksrealism utan Lukas Moodysson? Förresten, vad vore väl svensk film utan Lukas Moodysson? Den hade förmodligen klarat sig men vi kan väl i alla fall enas om att det hade varit väldigt mycket tråkigare och när vi ändå är igång så kan vi väl också skaka hand på att han faktiskt har betytt otroligt mycket för svensk ungdomsfilm. Visst, som alla stora regissörer har han ett par riktiga stinkbomber på sitt samvete, där odören från Ett Hål i Mitt Hjärta kanske är allra svårast att tvätta bort men när han gör det han skall, när han vant rör sig bland tonårsångest, pinsamma föräldrar och bygger starka karaktärer så är han ändå numret större än sina branschkollegor. Nya filmen Vi är Bäst! är berättelsen om tre unga tjejer som startar upp ett punkband mot alla odds.

Bobo och Klara är tretton. Det är 80-tal och punken är död. Skitsnack säger Klara, punken är bara död om man vill att den skall vara död. Med tuppkam och stora stickade tröjor sticker hon ut i den kitschiga tidsåldern där det var permanent, rosa och benvärmare som gällde. Klasskamraterna tuggar Hubba Bubba och säger nedlåtande saker som att tuppkam är helt ute och att ingen lyssnar på punk längre. Skall man vara med så drar man på en LP med Human Leauge eller Visage, så enkelt är det.
Bobo har kort hår och glasögon men saknar frän punkfrisyr, något hon får lida för men trots gliringar tar flickorna inte åt sig nämnvärt. De fortsätter leva sitt liv och i freestylen dånar KSMB och Ebba Grön. Inte ens när hårdrocksgrabbarna i Iron Fist, skolans stolthet går förbi och skriker okvädingsord som ”fan vad fula ni är” rör tjejerna en min men när de långhåriga dräggen börjar gå loss på instrumenten i musiksalen så får det vara nog. De skall minsann också starta ett band men inget tjejband. Det är nämligen viktigt att ta ställning i genusfrågan. Något som är oerhört svårt att förstå för de övervintrade gubbrockarna till musiklärare som visserligen vill väl men inte riktigt har koll.

VÄB3

Sabotage, coolaste snubbarna i förorten

Ett punkband på två är givetvis inte optimalt. Lägg därtill att ingen av medlemmarna i Vi är Bäst! har rört vid ett instrument tidigare och ni förstår att det låter fruktansvärt när Bobo får ta rollen som trummis och Klara kör elbas men trummor och bas är inget band. De behöver rekrytera ytterligare en bandmedlem. Valet faller på den något utstötta, tystlåtna och väldigt kristna Hedvig. Hon är gudabenådad med guran och spelar skjortan av alla men det finns ett problem, hon är inte punk och saknar jävlaranamma men när hon plötsligt river av en helt underbar akustisk version av Sex Noll Två börjar en vänskap växa fram och Moodysson spelar här på välkända strängar. Utanförskap blir gemenskap. Vi mot världen. Tillsammans är vi starka. Vi behöver inga andra. Här är vi och vi är Bäst!

Ackompanjerade av ett soundtrack som täcker allt från Ulf Lundells rödvinromantik till Michael Alonzo’s arga distinkta punkröst får vi nu följa tre tjejer under en kritisk period i livet. Målet är att spela på Tomterocken i Västerås men det är också nu man skall träffa sin första kärlek, supa sig full, göra uppror mot korkade föräldrar och ta ställning. Viktiga saker skall bestämmas. Är Ebba Grön verkligen bättre än KSMB? Vem är snyggast i Sabotage? Vems föräldrar är egentligen värst?

I rollerna ser vi Mira Barkhammar, Mira Grosin och Liv LeMoyne. Alla tre imponerar stort och ger liv i den här berättelsen genom att vara olika men ändå så lika. Bobo tänker för mycket och oroar sig för framtiden och för världen i stort medan Klara har en tydlig skit-i-allt-attityd som ibland blir lite för mycket och hon tar ständigt plats. Hedvig i sin tur försöker vara en katalysator mellan de oregerliga vännerna samtidigt som hon brottas med sin egen identitet och som hon gör det sen. LeMoyne lyser starkt med sin närvaro och spröda röst filmen igenom.

VÄB1

En kväll i tunnelbanan

Det är bara att kapitulera. Vi är Bäst! är en revansch, ett säkert kort, en nostalgitripp och en hyllning. Ja, det är ännu en klockren ungdomsskildring signerad Moodysson. Filmen må vara ett kollage, till mångt och mycket ett hopplock av Tjenare Kungen, Populärmusik från Vittula och Lukas egna produktioner Tillsammans och Fucking Åmål och ibland predikar Moodysson lite väl tydligt men det här är trots allt en svensk coming of age som både roar och engagerar. Den är charmig, lättsam och lagom svart. Ångesten varar aldrig särskilt länge, snart blir det roligt igen. När stämningen börjar bli jobbig så kläcker någon ur sig en rolig och träffsäker kommentar eller så glider David Dencik in med sin klarinett och skapar stor humor. Nej, det är svårt att slå Moodysson på fingrarna när han har gett sig tusan på att vara bäst.

Vi är Bäst! har biopremiär 11 oktober

betyg4

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg