Senaste Kommentarer

Top Commenters

Videocracy – Recension

Inlägg av cpanov den 15 mars 2010 i

Film Recensioner

Sono italiano.

1981 hade min pappa just kommit tillbaka från en turné i Italien. Jag minns faktiskt fortfarande hur han satte på SVT och  suckade åt deras urtrista program. ”Varför kan inte svensk tv vara mer som den italienska?” mumlade han.

Pappa och hans bror hade varit pausunderhållare på diverse skumma strippklubbar i Italien. Otacksammare uppgift får man ju leta efter. Tänk er själva, efter att fräkniga Fia från Amsterdam just skakat rumpan kommer två bulgariska clowner in och ska underhålla de ruggigt kåta affärsmännen som bara ville se nästa kvinna ta av sig tröjan. Eller?

Jag frågade min far många år senare om det inte var jobbigt att vara mellanakt, men han talade om att så inte var fallet. Publiken älskade dom. Ofta fick dom mera uppskattning än stripporna. Sex och humor är den bästa kombinationen sa han.

Efter att ha sett Erik Gandinis Videocracy inser jag att han förmodligen hade rätt.

För de flesta italienarna är uppfödda på Silvio Berlosconis television. Han äger de kommersiella kanalerna och kontrollerar statstelevisionen.  De populäraste programmen handlar om just lättklädda kvinnor (sex) och tokiga men ändå mycket ”roliga” programledare (humor).

Videocracy följer ett gäng människor som på ett eller annat sätt vill bli kändisar i Berlusconis värld eller redan är i mitten av den.

Vi möter en kille i 25års åldern som jobbar som svarvare och fortfarande bor med sin mamma och vill inget hellre än att bli känd. Hans färdigheter består av att kunna imitera Ricky Martin och karatesparka bättre än Van Damme. Så hans grej är att kombinera de två. Han ska helt enkelt bli en skönsjungande actionhjälte. Det går sådär.

Sen har vi Italiens största tv-agent, bästis med Silvio och som har en ”man crush” på Mussolini. (Ring upp honom och hans ringsignal är en kampsång från Mussolinis glansdagar.)

Vi får också följa kvinnorna som slåss om att få bli värdinnor på diverse shower. Rollen som värdinna innebär att inte yppa ett ord men dansa porrigt så ingen byter kanal. När frågan dyker upp om varför man vill bli värdinna är svaren oftast, ”jag vill bli känd” eller ”min dröm har alltid varit att få gifta mig med en fotbollsmiljardär.”

När jag ser klipp från diverse program tänker jag många gånger; hur i helvete kan någon genomlida detta skräp? (tänk er Tutti Frutti, fast nutid) Men jag får svaret. Så har det alltid varit och ”vi ger folket vad folket vill ha”.

Det är en mycket underhållande samtidigt skrämmande. Det är en bra dokumentär. Gandini växelklipper mellan arkivmaterial och intressanta intervjuer. Berlusconi är hela tiden närvarande som en skugga och folk berättar fascinerat om hans nybyggda vulkan(!) som han har byggt vid sommarhuset som med hjälp av en fjärrkontroll kan få utbrott (partytrick deluxe någon?)

Negativt med dokumentären är faktumet att Gandini själv valt att läsa in voice overn. Hans engelska känns stapplande och övertydlig. Jag tror dokumentären hade klarat sig utmärkt utan den.

”Varför kan inte svensk tv vara mer som den italienska?”

Ledsen pappa. Tack gode gud att den inte är det.

Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Det här är en fantastiskt skriven recension. Så personlig och samtidigt informativ. Jag ska rekommendera den här sajten till alla som kommer i min väg.

  • @Jane_M Kul att du gillar vår sajt. Vi är väldigt stolta över vår alldeles egna Bulgar. Sprid gärna ordet vi behöver all hjälp vi kan få.

Fler onyanserade inlägg