Senaste Kommentarer

Top Commenters

Filmtips för den som vill fly julens alla krav för en stund

Inlägg av Cissi Eriksson den 14 december 2017 i

Filmtips


Äntligen har gubbsen i Hollywood släppt en superhjältefilm med en kvinnlig huvudroll, whoop-de-fucking-doo! Redan, liksom. Dessutom med en kvinna vid rodret, Patty Jenkins som regisserade Charlize Theron till en Oscar för filmen Monster. Uppväxt med tecknad Batman och Spindelmannen var jag riktigt pepp redan när det tillkännagavs att Wonder woman skulle filmatiseras. Men vi alla vet ju vad som kan hända (och oftast händer) när man har höga förväntningar på en film. Den visar sig vara kass-eli-kass. Men detta är bra, riktigt bra.

Prinsessan Diana (Gal Gadot) växer upp på den bortgömda paradisön Themyscira där det enbart bor amasonkvinnor. Dessa amasoner tränas hårt i krigandets ädla konst (framtida bootcamp för Fi?) som stentuffa gladiatorer bevakade av generalen Antiope (Robin Wright). Drottningen Hippolyta (Connie Nielsen) är Dianas ömma moder som uttrycker en tydlig oro över dotterns stora iver att bli den bästa krigaren precis som sin moster Antiope. Men varför vill hon inte att Diana ska bli krigare, dun-dun-duuuuun?

En stentuff Robin Wright (mitten) som man inte är van att se henne.

Filmen sätter igång på allvar när Diana undsätter den amerikanska spionen Steve (Chris Pine) som störtar med sitt flygplan i havet utanför ön. Han berättar för Diana om det hemska världskrig som hotar mänskligheten och speciellt tyskarnas doktor Maru med det passande, och inte alls fåniga namnet ”Doktor Poison”. Hon får alla andra skurkar i superhjälte genren att framstå som obstinata dagisbarn. Diana som är uppväxt med gudasagor om krigsguden Ares som ställde till ett himla liv, är helt säker på att nu är hennes chans att en gång för alla ta kål på Ares och rädda världen.

Tempot i filmen är högt och 140 minuter flyger fram. De mysiga känslorna jag hade som barn när man såg matinéer kommer definitivt fram och specialeffekterna är fantastiska. Det bästa med filmen är karaktärerna och det underhållande manuset. Gal Gadot är som gjord för denna roll med sitt naiva och oskyldigt uttrycksfulla ansikte. Hennes utseende är trovärdigt i rollen som krigare då hon har en imponerande längd och fysik som inte skriker anorexia nervosa. Äntligen en sund förebild för unga kvinnor i dagens utseendefixerade samhälle.

Då Gadots karaktär vuxit upp i en skyddad bubbla i paradiset så förmedlar hon känslan av Dianas naivitet inför mänsklighetens ondska på ett trovärdigt sätt. Patty Jenkins var inte överförtjust över valet av Gal Gadot som Wonder Woman då hon började sin karriär som fotomodell. Jenkins ville ha en riktig skådespelerska i huvudrollen då det är en stor och framförallt dyr film att bära på sina axlar. Ett uttalande hon snabbt tagit tillbaka då det är den första filmen någonsin med en kvinnlig regissör som har dragit in mest pengar under en öppningshelg.

Gullepluttigt mellan Chris Pine och Gal Gadot.

Chris Pine är faktiskt bra som Steve. Jag övervägde seriöst att lämna biosalongen när denna överskattade ”jag-får-roller-bara-för-att-jag-är-snygg” snubben dök upp. Men tack och lov tog jag mitt förnuft till fånga. Det enda som står i huvudet på Steve är att besegra tyskarna och skapa fred. När han träffar Diana blir han som alla andra trollbunden av hennes skönhet och framförallt hennes oförutsägbara agerande i diverse situationer som möter dem på vägen.

Bland de mest underhållande scenerna i filmen är när Steve försöker förklara för Diana varför kvinnor i världen utanför Themyscira inte klär sig och beter sig som män gör. För Diana är detta självklart obegripligt och scenen när hon provar kläder i London är en av de roligaste när hon inte förstår hur kvinnor kan slåss i dessa plagg i sällskap av Steves assistent Etta (Lucy Davis). Tycker att Etta skulle ha tillskrivits fler scener då hon har den bäst komiska tajmingen av alla karaktärerna i filmen.

Lucy Davis och Gal Gadot på shoppingrunda.

Jenkins lyckas behålla fokus i filmen på starka kvinnliga karaktärer, humoristisk dialog som inte blir överdrivet flamsig, en hjärtevärmande kärlekshistoria och hopp om att människan inte är alltigenom rutten. I det världsläge vi har nu med terrorism och hotande faror precis runt hörnet hade vi behövt en Wonder Woman som visade en hoppfullare väg. Om en tomte som Trump kunde bli Tweeter-in-Chief i ett av världens mest inflytelserika land så har ju konstigare saker hänt, eller hur? Just det ja, det finns en hel sub-plot om några killar som följer med i kriget. Men ingen bryr sig om dessa när Wonder Woman kör sitt race.

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg