Glömda pärlor #1

"Ge mig huvudrollen i Eastern Promises annars jävlar!"

Nu inleder vi en ny serie inlägg som vi kallar ”Glömda Pärlor”. Här tänker vi lyfta fram filmer som av olika skäl flugit lite under radarn. Filmer som vi tycker förtjänar en bredare publik. Filmer som ni kanske kommer att älska.

En gång i tiden var Sean Penn en ilsken man som slog närgångna fotografer på käften och var mer än lovligt glad i flaskan. Många år senare nyktrade han till och vann han en massa Oscars, odlade ett världssamvete och drog till Haiti för att dela ut matpaket. Men den Sean Penn vi ska fokusera på är den som levde och verkade mellan dessa två eror. Vi spolar tillbaka filmrullen till brytpunkten mellan åttio och nittiotal.

Sean Pean är illa däran och sitter kraftigt berusad på sin kammare i Malibu och självömkar. Han gör det som många andra patetiska män gjort i samma situation. Han vänder sig till Bruce Springsteens moderna skillingtryck ”Nebraska”. Trots att Sean är redigt berusad är det en specifik låt som fastnar. Låten är en karg ballad som heter ”Highway Patrolman” som handlar om en rättrådig polis och hans mindre rättrådiga bror. Texten har bibliska undertoner på temat Kain/Abel och tar upp frågor om familjelojalitet och svårigheten att anpassa sig i samhället.

Polisbrodern Joe lever ett lugnt och lyckligt liv tillsammans med sin fru. När hans bror Frank kommer hem från Vietnam ställs allt på ända. Frank är en misstänksam, våldsam misantrop som tror det värsta om alla och följaktligen även är sådan själv. Trots att Frank har en fru som älskar honom utan förbehåll, ett jobb att gå till och en bror som gör allt för att stödja honom går det åt helvete. Kanske såg Sean Penn sig själv i Frank, hur som helst bestämde han sig för att skriva ett manus baserat på låten. ”Highway Patrolman” resulterade i Sean Penns lågmälda regidebut ”Indian Runner” – en melankolisk och vacker film om kärlek, besvikelse och livets mörka sidor.

Filmen kom 1991 och blev Viggo Mortensens stora genombrott. En mustaschlös Charles Bronson, av alla människor, gör en mäktig insats som den skuldtyngda fadern. Sean Penns suparkompis Dennis Hopper spelar lämpligt nog bartender och gör det med den äran. Sean Penn fick faktiskt så mycket feeling att han bestämde sig för att sluta med skådespeleriet för att ägna sig helt åt regi. Nu blev det ju inte riktigt så eftersom ”Indian Runner” floppade stenhårt. Låt inte det stoppa er. Den här filmen ska ni bara se.

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Blir ofta besatt av smala ämnen och inhämtar all information för att sen snöa in på något annat. Älskar oändliga storylines och är HBO-taliban. Funderar därför på att sluta titta på långfilm helt och hållet.

Fler inlägg av Måns Lindén Maila Måns Lindén