Senaste Kommentarer

Top Commenters

Robotar, förenen eder!

Inlägg av Jonas Derne den 1 maj 2013 i

Filmtips Onyanserat

robotar

Idag är det första maj, denna arbetarnas dag som man något paradoxalt är ledig på. Men det gör ingenting alls, då kan man se på mer film istället. Dagen till ära vill vi ändå slå ett slag för just arbetarrörelsen, och eftersom arbetare passande nog heter roboti på slaviska språk listar Onyanserat nedan några av de bästa robotarna på film och TV.

JONAS VAL – BLADE RUNNER

Blade Runner kan sannolikt vara den bästa filmen som någonsin haft äran att ses av mig. Den är dystopisk, filosofisk, visionär och vacker. Den osar av mäktig film noir, har ett briljant soundtrack signerat Vangelis och så är den förstås fullsmäckad med robotar. Eller replicants bör jag kanske säga. Så människolika androider att varken de eller andra inte alltid vet om de är artificiella eller inte. Med Philip K. Dicks novell Do Androids Dream of Electric Sheep? som underlag gjordes ett manus som Ridley Scott förvaltade mästerligt, och den mystiska stämning som alstras i och av filmen är fenomenal. Och så har vi då de fantastiska insatserna av filmens replicants. Undrar om inte de egentligen alla gjorde sina bästa roller någonsin där och då? Sean Young som den förtjusande Rachael, Daryl Hannah som übercoola Pris, och Rutger Hauer vars karaktär Roy bjuder på en av filmhistoriens absolut vackraste monologer i slutet. Om Harrison Ford/Rick Deckard också var en replicant? Säg det.

LINDMANS VAL – WALL-E

Din sköna lilla liraren Wall-E värmde hjärtan i alla åldrar när han rullade ut från Pixars framgångsfabrik för snart sex år sedan. En hopplöst föråldrad soprobobot som skulle städa upp vårt jordklot efter att vi människor fullständigt gått ner oss i en konsumtionsålder där sopbergen ständigt växte. En sann arbetare var han och en dröm för varje arbetsgivare. Han ifrågasatte aldrig order, lön eller kvotering. Han bara komprimerade och byggde högar med skräp och efter ett gott dagsverke åkte han hem till sitt enkelt inredda hem och chillade. Ett hem som bokstavligen svämmade över av gamla prylar och han var särskilt förtjust i en viss musikvideo som han tittade på varje dag. Wall-E hade också en bästa vän, en kackerlacka som han fick bestämma över men även om det kunde bli några hårda ord då och då så slutade det alltid med ett vänskapligt kindgnidande. Nej, Wall-E var bra söt med sina små larvfötter och blinkande burkögon, han var extremt fåordig och hade ett klantigt men ytterst charmigt manér. Dessutom var han kär. Kär i en högteknologisk robot vid namn EVE som var hitsänd för att leta levande vegetation. Tillsammans levererade de ett storslaget rymdäventyr fullt av sköna karaktärer och spännande utmaningar.

Wall-E vann också en Oscar för bästa animerade film och det var han sannerligen värd!

EMBLAS VAL – ÄKTA MÄNNISKOR

Att välja en robotfilm över andra är inte det lättaste. Jag har förförts av både Wall-E, Järnjätten och R2D2. Men få filmatiseringar har gripit mig och förvånat mig så mycket som svenska Äkta Människor där vi i en alternativ (?) framtid lever tillsammans med mänskliga robotar, så kallad hubbotar. Det finns många lager här, förutom det uppenbara i ett sjukt bra skrivet och spännande manus, jag tänker på frågor som utanförskap, moral och fördomar. Äkta Människor förvånade mig också eftersom svenska robotfilmer inte är sådär speciellt vanliga. När jag tänker efter kommer jag faktiskt inte på någon annan känd svensk vän av plåt än Hjulius ur Jalle, Julle och Hjulius – vilket visserligen är en eminent start. Serien blev så populär att den nu visas utomlands och är den mest sedda serien i Frankrike. Har du inte sett den med den fördomen jag hade – att svenskar inte kan göra robotfilm, tänk om.

(Och så en liten bonus. Eftersom alltför få hubbotar pratar östgötska)

MÅNS VAL – PROMETHEUS

Kejsarens nya kläder eller ett missförstått mästerverk? Debatten som fördes om Prometheus i diverse poddar och forum var i alla fall mer intressant och underhållande än själva filmen. Det fanns egentligen bara en sak som alla kunde enas om – att Michael Fassbender var helt enastående. Svårigheten med att spela en android är att det inte finns några konkreta referenser. Det enda man egentligen har att luta sig emot är filmhistorien och hur andra skådespelare har gjort. De flesta skådespelare tenderar till att göra robotar lite för mänskliga – kanske på grund av fåfänga eller helt enkelt för att hantverket brister. Det Michael gjorde så bra var att vikta mer mot det robotlika utan att för den skull anta C3POs rörelsemönster. Han valde att vistas i det som kallas uncanny valley – ett uttryck som myntades av Masahiro Mori på 70-talet och syftar på det obehag man känner när en robot emulerar mänskliga drag – när det nästan känns mänskligt men ändå inte riktigt. Det Michael gör med sin karaktär David är egentligen själva definitionen av skådespel – att spela en person med kalkylerade och inlärda känslor. Eller som han själv uttrycker det: ”I understand human emotions, although I do not feel them myself”.

INGRIDS VAL – BATTLESTAR GALACTICA

Den episka sci fi-serien Battlestar Galactica är ett enastående exempel på det klassiska upplägget  när robotar som skapats av människan till slut blir så utvecklade att de vänder sig mot människorna och slår tillbaka. Här handlar det om cyloner, som när människan skapade dem var ett slags metallkrigare kallade centurioner, men som nu efter år av tystnad plötsligt slår tillbaka igen och anfaller människornas tolv kolonier med kärnvapen. Och det visar sig – nu finns det cyloner som ser ut precis som människor. Alltså ingen som helst skillnad, ingen stel robotryckning, inga oblinkande ögonlock, ingenting. Så hur ska man veta vem som är vän och vem som är fiende, när man inte längre kan se vem som är cylon och vem är människa? Det är en sjukt spännande serie, och ju längre serien fortgår ju mer spännande blir det – vem är egentligen cylon, finns det gömda ”spioner” bland besättningen på slagskeppet Galactica, som leder den lilla flottan av människor som överlevt kärnvapenattacken? Samtidigt väcks en mängd frågor och tankar kring om man verkligen kan se cylonerna enbart som maskiner? Vissa av dem verkar ha utvecklat mänskliga känslor, och hur ska man behandla dem då?

Och, om man nu tänker att androider egentligen inte riktigt är robotar, så kan jag säga så här – metallvarianterna av cylonerna (som av människorna kallas ”toasters”) finns fortfarande kvar, och de är sjuukt obehagliga när de skramlande marscherar fram i takt och scannar av sin omgivning.

(originalversionen av Battlestar Galactica kom 1978, och utspelar sig innan den nya versionen från 2004- 2009)

cylon

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg