Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sportfilmer: Del 1 – Kampsport

Inlägg av Jonas Derne den 29 maj 2013 i

Filmtips Onyanserat

Raging Bull

Tjuren från Bronx i egen mörbultad person.

Så här ligger det till. Jag är en sportdåre av rang. Det är så förbannat illa att jag till och med följer sporter som jag inte ens gillar. Kanske är det min fascination för siffror och statistik som gör det, jag vet inte, men tabeller och resultat är viktigt för mig tydligen. Fotboll, basket, snooker, skidskytte och curling. Bring it on bara. Bordtennis och handboll är sporterna som är helt klart svårast att se på utan att behöva zappa på grund av hjärtklappning. Nä, då är det minsann avsevärt lugnare att se en film om sport istället.

Jag kommer i några inlägg att belysa just sportfilmer och lyfta fram mina favoriter som jag tycker att ni bör se. Först ut: kampsportsfilmer.

***

Kampsportfilmer kan möjligen liknas vid en förenklad form av krigsfilm. Att stå öga mot öga mot sin fiende, ibland på blodigt allvar, i extrema fall med livet som insats. Glimten i ögat och uttrycklig glädje till själva sporten är inte ofta förknippat med kampsportsfilmer. Vanligtvis porträtteras unga män som tappat fotfästet i tillvaron, men som ser och tar sin revansch mot samhället, sin omgivning och sig själv genom att lyckas i ringen. Utmaningen för regissörer av kampsportsfilmer, om de suktar efter en bred succé, ligger i att lyckas förföra dem som inte uppskattar de våldsamma element som är oundvikliga i dessa typer av filmer. Detta åstadkoms vanligtvis med ett manus som tränger djupare än bara sporten i sig. Rätt in i karaktärernas innersta väsen, deras psyke, sätt att agera och reagera på. Huvudrollsinnehavarens insats är närmast helt avgörande för filmens framgång vilket min lista på favoriter nedan också skvallrar om. Inte sällan är det en one man or woman show, ni vet sådana där roller som är upplagda för en Oscar.

***

Gatans kung (1956) med Paul Newman i huvudrollen som boxaren Rocky Graziano är en klassisk och i högsta grad verklighetsbaserad berättelse om den svårtyglade unge mannen som till slut finner en arena där han kan få utlopp för sina aggressioner. Som trotsig jävla skitunge rent ut sagt utan respekt för några regler hamnar han både i finkan och blir utslängd från armén innan han finner en någorlunda sansad tillvaro såsom professionell boxare. Långfilmsdebut för Steve McQueen förövrigt även om han bara flashar förbi.

Enter the Dragon

Enter the Dragon och Bruce Lee med en skräckinjagande min.

Enter the Dragon (1973) blev Bruce Lees sista film och är den första filmen om martial arts filmad av en större Hollywood-studio. Det kan möjligen förklara den eklektiska samling människor som skall göra upp i en kampsportsturnering. Vit amerikansk affärsman med karate-skills, snubbe i big fucked up afro, vida byxor och spejsiga kostymer. Och ett gäng asiater förstås med Lee i spetsen. Systerns självmord är en scen som etsat sig fast på hornhinnan. Bjuder på värdefulla insikter som att brädor inte slår tillbaka.

Rocky (1976) framstår kanske för många idag som lätt parodisk med en sönderslagen Sly vrålandes efter sin Adrian i slutet. Men faktum är att det i genren är en tät film med ett skönt skitigt skimmer av sjuttiotal över sig. Att filmen nominerades till Oscar för bästa manus är faktiskt inte så uppseendeväckande egentligen, men att Stallone alldeles själv lyckades knåpa ihop något så gångbart är möjligen desto mer remarkabelt.

Tjuren från Bronx (1980) är en film signerad firma Scorsese/De Niro vilket i sig borgar för en hög kvalitet. Baserad på en bok av boxaren Jake LaMotta, det vill säga tjuren själv, får vi stifta bekantskap med en lika gudabenådad talang som våldsam dåre där ingen går säker, varken i ringen eller utanför. En intensiv upplevelse där De Niros paranoida och brutala gestaltning är så enerverande att jag närmast blir förbannad. Det kan bara riktigt bra skådespelarprestationer åstadkomma.

Million Dollar Baby

Million Dollar Baby med en beslutsam Hillary Swank.

Million Dollar Baby (2004) är Clint Eastwoods bidrag till boxningsfilmerna. Han regisserar och spelar den gamle boxningstränaren Frankie, men den stora stjärnan får sägas vara Hillary Swank som gör ett ruggigt bra jobb. Swank spelar Maggie, en kvinna som i hela livet har misshandlats, hånats och tryckts ner. Nu är hon fast beslutsam om att lyckas inom boxningen. Frankie tar henne under sina vingar, inte alls oproblematiskt, men han är fascinerad över Maggies järnvilja. Eastwood använder lite för många klichéer, men det är bra skådespeleri.

Wrestler (2008) är en djupdykning i det mänskliga förfall en tidigare hyllad wrestlingstjärna upplever 20 år efter glansdagarna. Randy (Mickey Rourke) är numera rejält nedgången, hankar sig fram på sunkiga jobb och drar en lina oftare än han borde. Någonstans på vägen tappade han kontakten med sin dotter, och nu samlar han ihop sina sista krafter för att lappa ihop deras relation men också för en comeback i ringen. Darren Aronofsky har gjort en smutsig och snygg film om obeveklig framtidstro, om det så kostar en livet.

The Fighter (2010), baserad på verkliga händelser, visar upp en tämligen dysfunktionell familj med en frispråkig matriark i spetsen (Melissa Leo) omgärdad av ideligen kacklande döttrar av tveksamt genetiskt ursprung och två bröder med enastående talang för boxning. Dickie (Christian Bale), den äldre, har även visat sig vara en hejare på att röka crack vilket fullständigt slagit hans liv i spillror. Den yngre Mickey (Mark Wahlberg) gör vad han kan för att både bli en vinnare i ringen och hålla samman familjen. Många fysiska och emotionella slag utlovas med framförallt Bale i högform.

Warrior

Warrior: Två bröder, en vinnare?

Warrior (2011) tar sig an den brutala MMA-sporten på ett kontrastrikt sätt. Bröderna Tommy (Tom Hardy) och Brendan (Joel Edgerton) har mycket olika liv, men en sak de har gemensamt är deras fallenhet för att slåss. När den mest pengastinna turneringen någonsin arrangeras satsar de allt även om de måste fightas mot varandra. Nick Nolte spelar pappan, den nyktre alkoholisten, som nästan desperat försöker lappa ihop relationen med sönerna. Utmärkt skådespeleri, och framförallt mäktig final med musik av The National.

***

Som den observante redan har lagt märke till finns det en stor lucka mellan 1980 och 2004. Det beror helt enkelt på att jag inte kan komma på en enda bra kampsportsfilm från den perioden. Rocky-uppföljarna gick mer och mer utför, och alltför många filmer hade ett manus som var alltför konventionellt. En ung man förlorar sin bror i någon martial arts-fight någonstans och bestämmer sig för att träna upp sig och hämnas och sen tränar han upp sig och hämnas. Lite som Bloodsport (1988) och Kickboxer (1989) med Jean Claude van Damme i huvudrollen. Jättelika asiater som sparkar oskyddade smalben på betongpelare är liksom inte kvalitet även om jag så här i efterhand kan le lite nostalgiskt åt det. Kan väl nämna Karate Kid (1984) också som även den är baserad på ett revanschupplägg, men har ändå en viss ungdomlig charm och humor med wax on och wax off och en Ralph Macchio som väl även i dessa dagar ser ut som fjorton. John G. Avildsen regisserade förövrigt både Karate Kid och Rocky.

Karate Kid

Karate Kid och konsten i att fånga flugor medelst pinnar.

En bubblare som ytterst tveksamt kvalar in som sportfilm är den fenomenala Fight Club (1999). Några andra filmer som kan vara sevärda, men som dock ännu är osedda av mig är Storstadsdjungel (1956) med Humphrey Bogart, Fat City (1972) med Jeff Bridges och Ali (2001) med Will Smith.

Avslutningsvis vill jag utmana er att vaska fram några intressanta kampsportsfilmer från 80- och 90-tal eftersom jag själv inte lyckats hitta någon riktigt bra. Ordet är fritt.

***

Nästa del om sportfilmer dyker upp i nästa vecka. Heja Blåvitt.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg