Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sportfilmer: Del 2 – Baseboll

Inlägg av Jonas Derne den 26 juni 2013 i

Filmtips Onyanserat

baseball-sugar

Ni som hängt med vet att jag dragit igång en serie inlägg om sportfilmer. Förra inlägget handlade om kampsport, och nu är det dags för baseboll. Let´s play ball.

***

Baseboll. Denna brännboll på anabola. Även om jag utgår från att de flesta här i Sverige ser på baseboll med en adekvat skepsis, det är en bra långtråkig sport det där, är det för amerikaner något heligt. Som en av nationalsporterna, bara knappt slagen av basket, har baseboll 23,3 miljoner utövare i USA enligt Wikipedia. Tjugotrekommatremiljoner! Där ligger bandy i lä om man så säger. Tusen och åter tusen ungdomar slussas varje år in i olika talangskolor och lag för att med lite tur åtminstone nå något Minor League-lag och med skicklighet och exceptionell talang kanske till och med lyckas nå den högsta serien, Major League.

Amerika älskar att hylla sina hjältar och även historia, och där ligger sannolikt förklaringen till alla biografiska porträtt som kan hittas bland just basebollfilmer. Sporten är full av olika livsöden, både på plan och utanför, och det finns därmed massor av underlag för filmade berättelser. På senare tid har jag plöjt ett närmast ohälsosamt antal basebollfilmer, och då har jag ändå bara sett de tio filmer som jag uppfattat som det bästa genren kan erbjuda. Jag försökte faktiskt se en elfte film också, med Kevin Costner för tredje gången (!), men jag orkade inte mer. Så här kommer min tio i topp.

baseball-cobb

PLATS 10: Cobb (1994) ger ett porträtt av den legendariske Ty Cobb. Mytomspunnen spelare, stenhård i sitt spel och inte sen att slänga ur sig rasistiska tillmälen eller börja svinga nävarna. I alla fall enligt den här versionen som är baserad på en ifrågasatt biografi. Oavsett, castingen av Tommy Lee Jones som Cobb är perfekt. Att spela en bitter jävel med trumpen uppsyn och munläder som en hamnarbetare behöver knappast Jones spela, det kommer naturligt. Kämpigare då för hans motspelare Robert Wuhl som Al Stump, journalisten som får följa med Cobb de sista åren för att skriva hans levnadsteckning. Wuhl ser obekväm ut och ger ett närmast pajasartat intryck.

baseball-bang-the-drum-slowly

PLATS 9: Bang the Drum Slowly (1973) är ett lågmält drama om vänskapen mellan Henry (Michael Moriarty) och Bruce (Robert De Niro). Henry är en av de bästa och mest populära spelarna i ligan, medan Bruce har såväl begränsat intellekt som medelmåttigt spelsinne. Bruce är också dödligt sjuk, något bara få vet om, och Henry gör vad han kan för att hålla ryggen fri för hans kompis och ge honom ett värdigt avsked. Deras manliga vänskap ger även upphov till ett flertal homofoba funderingar i bekantskapskretsen, det är rätt mycket bögnoja i sportmännens högborg tydligen. Men intressant att se just De Niro i rollen som svagsint redneck, långt från de macho-män han brukar spela.

baseball-major-league

PLATS 8: Major League (1989) är en basebollkomedi med ett antal av 80-talets stora stjärnor som Tom Berenger, Corbin Bernsen och Charlie Sheen. En lycksökerska ärver en basebollklubb i Cleveland och gör allt vad hon kan för att köra den i botten. Det är nämligen först med usla publiksiffror som hon kan flytta den till Miami istället vars klimat hon uppskattar desto mer. För att uppnå botten samlar hon ihop ett gäng av de allra uslaste och mest avdankade spelarna, men när de får reda på vad som pågår vill de bevisa att de faktiskt kan spela baseboll. Helt okej underhållning, även om det stundtals är ganska tramsigt.

baseball-the-rookie

PLATS 7: The Rookie (2002) är en verklighetsbaserad berättelse om Jim Morris (Dennis Quaid), en kemilärare som vid 35 års ålder gör debut i Major League. Som ung skadade han sin kastarm så att basebollkarriären fick stå tillbaka, och han ägnar sig istället åt att träna det lokala ungdomslaget. Efter ett vad, då killarna vann distriktsmästerskapet, ger Morris basebollen en sista chans genom att delta i ett uttagningsläger. Trots att spelarna där är hälften så gamla kastar Morris som aldrig förr, något som inte går obemärkt förbi förstås. Snart får han ett erbjudande som han inte kan motstå, men att kombinera spelande och familjeliv är inte så lätt. Fin film faktiskt om än lättviktig.

baseball-eight-men-out

PLATS 6: Eight Men Out (1988) är en dramatisering av ett av basebollhistoriens allra mest mörka kapitel. Det handlar om de spelare i Chicago White Sox som på grund av dåliga löner och bemötande av ledningen låter sig mutas av maffian. Laget förlorar därmed World Series-finalen 1919 trots att de omutade spelare gör sitt bästa. Måste sett mycket märkligt ut på plan. Skandalen blir offentlig först några år senare och även om spelarna frias i rättegången blir de förevigt portade från spel i högsta ligan. I rollistan syns bland andra John Cusack, Christopher Lloyd och Charlie Sheen. Lite för avslaget möjligen, men historiskt intressant.

baseball-field-of-dreams

PLATS 5: Field of Dreams (1989) är en smått annorlunda upplevelse, åtminstone om man tänkt se en film om sport. Bonden Ray (Kevin Costner igen) hör röster i huvudet som säger åt honom att bygga en basebollplan på sina ägor. När väl det är gjort dyker det upp spöken av legendariske spelare som lirar baseboll på nätterna. Röster fortsätter prata med Ray, vilket leder honom till att försöka få den berömde författaren Terence Mann (James Earl Jones) att komma till sin gård. Väldigt mystisk och möjligtvis filosofisk film, och inte helt verklighetsbaserad anar jag. Men pluspoäng för att den är konstig.

baseball-bull-durham

PLATS 4: Bull Durham (1988) är filmen då Susan Sarandon och Tim Robbins vägar möts för första gången varpå de därefter blir ett av Hollywoods mest varaktiga och sympatiska par. Även i filmen hookar de upp. Annie (Sarandon) är en slags musa som tar sig an en ny basebollspelare varje säsong. Lockad av den vältalige och erfarne Crash (Kevin Costner) faller ändå valet på den unge hunken Nuke (Robbins). Det hela utmynnar i ett triangeldrama, men ett ganska snällt sådant då det växer fram en vänskap mellan de tre. Förutom lust och kärlek då.

baseball-the-natural

PLATS 3: The Natural (1984) är en stjärntät historia med bland andra Robert Duvall, Kim Basinger, Glenn Close och förstås Robert Redford, mannen med Hollywoods mest oantastliga lugg. Redford spelar Roy Hobbs, en fantastisk talang och lovande basebollspelare, men som precis i början av sin proffskarriär blir skjuten av en galen kvinna och försvinner från rampljuset. 16 år senare dyker han upp igen, redo att ge sig in i spelet igen, men som en förmodat avdankad 35-åring blir han givetvis ifrågasatt. Jag gillar framförallt den gåtfulla noir-stilen som används stundtals.

baseball-moneyball

PLATS 2: Moneyball (2011) ger en inblick i hur synen på statistisk analys av spelet förändras i och med Billy Beanes banbrytande idéer. Låter kanske träigt, men icke. Beane (Brad Pitt) är manager för en fattig klubb, och kämpar för att ens få ihop till ett lag. Istället för att försöka få tag på de bästa spelarna (det finns det ändå ingen ekonomi för) tittar han istället på delar av deras spelförmåga. Kunde någon slå jävligt bra kunde det räcka, även om spelaren sög inom något annat område. På så sätt, med statistiskt underlag, kan Beane skapa ett lag av udda spelare men där alla kompletterar varandra på planen. Analytikern Brand (Jonah Hill) är lysande som comic sidekick.

baseball-sugar-2

PLATS 1: Sugar (2008) handlar om den unge dominikanske pojken Miguel som har en särdeles talang för att kasta. Han blir upptäckt av scouter på ett uttagningsläger och skeppas strax därefter över till USA och Minor League. Där konfronteras han med flera svårigheter; att komma in i den amerikanska kulturen, lära sig engelska, få vänner och flickvänner, och samtidigt prestera på basebollplanen för att nå sina drömmars mål, Major League. En mer allvarsam ton än andra filmer i genren, och World Cinema-karaktären gör ett starkare intryck på mig.

***

En bubblare som jag inte sett men som ändå verkar lovande är 61* (2001), och för dem som gillar äldre filmer kan The Pride of the Yankees (1942), The Stratton Story (1949) och Fear Strikes Out (1957) vara gångbara alternativ.

Senare i år kommer också 42 av Brian Helgeland som också sannolikt är värd att kolla upp om man är intresserad av baseboll.

***

Håll utkik efter nästa sportfilmskrönika som kommer när du minst anar det. Kanske på en onsdag.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg