Senaste Kommentarer

Top Commenters

Vad ska man streama? – Vi listar guldkornen

Inlägg av Therese Wåtz den 30 augusti 2016 i

Filmtips Onyanserat

 

streamingtjnster

Har du idétorka på streamingfronten? Känns det som att du sett allt bra som går att se på de olika streamingtjänsterna, eller funderar du kanske på att starta upp med en ny tjänst? Onyanserat har sett det mesta som finns att tillgå och vi vill inte att du går miste om något av det!

Här listar vi några av guldkornen på de olika streamingtjänsterna.

netflix

THERESE: Jag måste ju tipsa om Sense8. 8 personer börjar involvera sig i varandras liv på ett mentalt plan. Det är en riktigt bra serie men eftersom den följer så många karaktärer måste man ge den några avsnitt för att komma igång. Riktigt bra karaktärsbeskrivningar, ett dåligt intro men fantastiska miljöer och en beroendeframkallande story.

EMBLA: Gud det finns så mycket bra på Netflix att det är jobbigt att välja. En önskan hade ju varit att deras upplägg för hur man hittar alla godsaker kunde förbättras så med reservation för att jag har missat en ännu större favorit säger jag här Happy Valley. Har man lite brittiskt blod pumpandes i hjärtat kan man bara inte missa den. Spännande, frustrerande, verklig och rolig på samma sång.

ADRIANNA: För de som älskar sci-fi och brittiska tv-produktioner (med andra ord typ alla, väl?) är Misfits så mycket guldkorn som det bara blir. En grupp dysfunktionella och typiskt tonårs-awkwardiga ungdomar tvingas göra samhällstjänst ihop, och efter ett mystiskt naturfenomen upptäcker kidsen att de alla plötsligt utvecklat superkrafter. Låter det bra? Det ÄR det. Tonårskultur, cockneydialekter, patenterat brittisk humor och science fiction i ett och samma paket. Lite som en skruvad version av Breakfast Club.

INGRID: Jag brukar ha svårt att bestämma mig för att sätta på ett lite tyngre drama, när jag väl sitter där och scrollar på streamingtjänsterna. Vilket är så himla synd eftersom det så ofta blir väldigt bra filmupplevelser om man bara kommer över villfarelsen att man måste kolla på glättiga grejer för att man ska ha filmkväll. Så! Lyd min uppmaning och dra igång brittiska Fish Tank. Om den tuffa men ensamma 15-åringen Mia, som övar hiphop-dans i en övergiven lägenhet och snor sprit på mammans fester. Katalysatorn i handlingen är när mamman får en ny pojkvän, Connor –  spelad av Michael Fassbender innan han blev superduperstjärna (spoiler: han är asbra). Brittisk socialrealism när det är som bäst!

LINDMAN: Inherent Vice blev som väntat ingen kioskvältare. Förra årets bästa film passar kanske inte mainstreampubliken och den drunknade snabbt i bruset av superhjältar och rymdäventyr men nu finns det inga ursäkter längre. Det är bara att greppa fjärrkontrollen och kasta sig in i ett härligt inferno av ovisshet. Paul Thomas Andersons briljanta mästerverk är en av de där filmerna man aldrig glömmer. Det är en hyllning till det ”gamla Hollywood”, där allting en gång började, en era som revolutionerade världen. Joaquin Phoenix är lysande som nerrökt privatdeckare i en surrealistisk, hysterisk, helsjuk och samtidigt oerhört vacker film noir som utan problem vandrar i både Robert Altmans och Bröderna Coens fotspår.

 

hbo nordic

THERESE: Leftovers, helt klart! Vi får följa livet i en stad 3 år efter att 2% av jordens befolkning försvunnit spårlöst. Rå, spännande och mystisk. Perfekt för sena kvällar när det är för kallt att sitta ute.

EMBLA: HBO Nordic har haft grymma problem med sin streaming vilket gjort att jag dragit mig för att dra igång grejer där. Men en serie som kan få mig att se genom fingrarna på gammalt strul är Ray Donovan. Fortfarande en serie som borde bli ännu mer hyllad än den har blivit. Ryck upp er nu, ni som inte har sett den, och glo! Det är bland det bästa jag har sett – och serien blir ta mig tusan bara bättre för varje säsong!

ADRIANNA: När jag först började titta på The Mindy Project var det som att jag äntligen fick uppleva den saknade länken mellan Bridget Jones Dagbok, Tina Fey och handväskor. Den här sympatiska, intelligenta och vansinnigt roliga komediserien handlar om Dr. Mindy Lahiri, gynekolog på en läkarmottagning i New York, som dejtar, jobbar och älskar mat precis lika mycket som du själv. Mindy är framgångsrik, opretentiös och går att relatera till trots att din egen lägenhet skulle få plats i hennes badrum. Det faktum att hon samtidigt också är lika självcentrerad som vi alla är innerst inne gör henne kanske inte till en idealisk BFF, men hon är ett idealiskt sällskap i tv-soffan.

INGRID: Film noir goes neurotisk New York-komedi i Bored to death, om den halvlyckade författaren Jonathan Ames (alter ego för seriens manusförfattare med samma namn) som extraknäcker som olicensierad privatdetektiv. Med den roliga skådiskombon Jason Schwartzman, Zach Galifianakis och Ted Danson. Och jag blir alltid väldigt sugen på Jonathan Ames stående barbeställning, ett glas vitt, när jag kollar…

LINDMAN: Kabeldrama i sin vackraste form, åtta timmar av ångest och eufori. När HBO gör det de är bäst på är det bara för konkurrenterna att kapitulera. Pilotavsnittet av The Night of höll mig på nålar från första till sista bildrutan och känslan var direkt att det här var något alldeles extra. Jag grät när The Wire och Oz nådde vägs ände och så här efter sista avsnittet av första säsongen känner jag mig faktiskt lite smålipig igen. Ju mindre man vet om det här komplexa dramat, desto starkare blir upplevelsen så jag tänker inte skriva ett enda ord om handlingen. Visst, den är inte lika bra som The Wire, men å andra sidan, vilken serie är det?

 

viaplay

THERESE: Powers är en riktigt cool superhjälteserie som känns lågbudget på ett bra sätt. Vi får följa en mordutredare på avdelningen för brott relaterade till superhjältar. Han var själv en superhjälte, men som blivit bestulen på sina krafter. Serien är baserad på en serietidning med samma namn som publicerats hos Icon Comics (som ligger under Marvel).

EMBLA: Jag älskar verkligen Maria Lang-filmerna som tydligen ligger på Viaplay! Grattis till alla er som har den tjänsten med andra ord. Kläderna, bilarna, frisyrerna och möblerna – jag blir helt tokig och känner att jag lever i fel tid! Förflyttar mig gärna med hjälp av de sex filmer som ligger där.

ADRIANNA: The Good Wife är något så ovanligt som en dramaserie som bara blev bättre med tiden. Embla påstår här ovan att det även gäller Ray Donovan, men jag har svårt att tro att den kommer i närheten. The Good Wife utvecklade sig från att vara ett hyfsat advokatdrama i de första säsongerna till att bli bland det goddamn mest välgjorda och spännande som gick att hitta på en tv. Den sjunde och sista säsongen avslutades precis, och även om det faktum att Ridley Scott producerar avsnitten både kan avskräcka eller locka beroende på vem du frågar, så borde skådespelarnamn som Julianna Margulies (Cityakuten!!) och allas favorit Alan Cummings tala sitt tydliga språk.
(Meddelande från Embla: Åhjo, det gör den alldeles säkert – kolla in båda och rösta på vem av oss som har rätt vetja! :D)

INGRID: Igenkänning är roligt, för it’s funny ‘cause it’s true, liksom. Och det tar kulturell medelklass-skildraren Noah Baumbach fasta på i sin film While we’re young40-nånting-paret Josh och Cornelia känner att de plötsligt blivit gamla, och i otakt med tiden. Men så börjar de hänga med det härligt okonstlade – och UNGA – bohemparet Jamie och Darby och får både ångest och inspiration. Kul och träffande skildring av en slag generationskrock, där jag själv pendlar mellan igenkänning hos å ena sidan 20-nånting-paret, och å andra sidan 40-nånting-paret… antagligen för att jag själv är 30-nånting?

LINDMAN: Släpp bromsen och alla hämningar, välkomna mörker och ond bråd död! Vad gör man när serier som Banshee och Justified tar slut? När man behöver något riktigt helgalet och parodiskt våldsamt? Då är det dags att spana in Preacher. Dominic Cooper är prällen Gud gömde. I ett stekhett öde landskap jagar han vampyrer och annat otyg så att blodet sprutar. Glöm mottot less is more, här slår adrenalinmätaren ständigt i botten och det är omöjligt att inte älska skiten. Amen.

 

cmore

THERESE: Jag tycker om det mesta som Melissa McCarthy gör nu för tiden och Spy är inget undantag. Jag älskar att de släppt viktfrågan som nästan alltid följer henne och här får hon spela cool, sexig och en hejare på close combat. För de som undrar över åldersgränsen kan jag säga att den är befogad.

EMBLA: C More sitter faktiskt på en hel del bra brittkomedi! The Office UK, Extras och The Thick Of It – tackar som frågar! Bara att börja binge-glo!

ADRIANNA: Friday Night Lights, om laget Dillon High School Panthers och amerikansk fotboll, ser eventuellt inte så mycket ut vid första ögonkastet. Men här döljer sig både högklassigt familjedrama och rafflande matchscener som garanterat får även den störste sportskeptikern att heja på för kung och fosterland. Ibland tar serien en märklig sväng som möjligtvis gränsar mer till tafflig pekoral, men på det stora hela är Friday Night Lights för bra för att missa.

INGRID: Ibland vill man bara ha en feelgoodrulle som lägger sig som en härlig sufflé eller smörsås över ens sinnen. Då måste man säga att Julie & Julia är rätt perfekt, eftersom den till och med innehåller suffléer och smörsåser, rent bokstavligt. Det handlar om två parallella historier. Dels om Julie Powell (Amy Adams) som bestämmer sig för att laga alla rätter i den klassiska kokboken ”Det goda franska köket” av Julia Child och blogga om det (i bloggens spädbarnsålder 2002!), som ett slags livskrisprojekt. Dels om Julia Child (Meryl Streep) och hur hon kom att bli den legendariska matskribenten hon sen blev. Både Julie och Julia är alltså baserade på riktiga personer, och bloggen som Julie skriver i filmen finns faktiskt kvar att läsa på nätet.  Och om ni ursäktar uttrycket så är det här verkligen en jättemysig film.

LINDMAN: Jude Law, Natalie Portman, Julia Robers och Clive Owen är fullständigt fenomenala relationsdramat Closer som saknar motstycke i modern filmhistoria. Fyra själar, fyra livsöden, två sängar. I detta melankoliska partnerbytardrama, baserad på en pjäs av Patrick Marber är ingen riktigt lycklig. De lever i tvåsamhet men söker ständigt sin egen lycka och andras olycka men är gräset verkligen grönare på andra sidan? Att filmen är baserad på en pjäs märks tydligt, den har ett språk och en dialog som är som smäktande stråkar. Och på tal om stråkar, öppningsscenen när Alice (Portman) och Dan (Law) möts för första gången till tonerna av Damien Rice’s, The Blowers Daughter. Vackrare än så blir det inte.

Skrivet av Therese Wåtz

En biolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg