Senaste Kommentarer

Top Commenters

Elephant Song – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 25 januari 2015 i

GIFF2015 Recensioner

elephant-song

Michael (Xavier Dolan) är en plågad, ung man. En trasslig och kärlekslös uppväxt har lett fram till en fatal händelse vilket nu gjort att han sitter inspärrad på mentalsjukhus. Om Michaaels bakgrund vet inte doktor Toby Green (Bruce Greenwood) någonting, han har faktiskt inte läst hans journal i ett försök att vinna hans förtroende, men vad han vet är att Michael möjligen känner till något om kollegan doktor Lawrences mystiska försvinnande. Och nu har doktor Green kallats in för att försöka få Michael att öppna sig och berätta vad han vet.

Överintelligente Michael gillar dock att spela mindgames med den gode doktorn, och vilseleder och ger korrekta ledtrådar om vartannat. Sköterskan Susan Peterson (Catherine Keener), tillika Greens exfru, står beredd att rycka in när som helst. Michael är som ni förstår inte helt tillförlitlig vilket ju hans boendesituation skvallrar om också. Men med stoiskt lugn från Greens sida verkar han vinna över Michael på sin sida när Michael avslöjar mer och mer om sig själv och hans vetskap om den försvunne doktorn. Men om det bara är rökridåer och ett sätt att hjälpa Michael nå sitt mål snarare än att hjälpa utredningen framåt är oklart in i det sista.

elephant-song-1

Det går bra för Xavier Dolan. Bara 25 år gammal med fem hyllade filmer bakom sig redan, inte minst senaste Mommy. Och Kanadas golden boy är uppenbarligen lika bra framför kameran som bakom. För i Elephant Song gör han sin roll extremt väl där han med förförisk karisma, ungdomlig osäkerhet (om än medvetet spelad för att narra) och sorg över hur allt en gång gick snett skapar en mycket intressant karaktär. Michael och Green gör upp i en mental kraftmätning, och ett generellt råd i sådana här sammanhang är att alltid lägga pengarna på psykopaten.

Filmen är baserad på en pjäs vilket märks. Det är få scenbyten och en dialogdriven historia, och regissör Charles Binamé med ensemble har därmed ganska låsta förutsättningar. Tur då att skådespelarna hanterar detta så bra som de gör och skapar en stämning och upplevelse där eventuella begränsningar inte märks av.

elephant-song-2

Förutom att Keener kunde använts betydligt mer är det väl egentligen bara slutet som gör mig något besviken. Med allt som händer fram till dess är slutet något av ett antiklimax och inte alls så stimulerande som resan dit. Men kanske mest för att jag personligen inte vill att det skulle sluta så, inte direkt för att det är dåligt.

Om någon sedan undrar vad elefanter har med det hela att göra så kan jag lugna er med att elefanter förekommer på både det ena och andra sättet. Som jaktbyte, som gosedjur, men framförallt är det en lek med ord. ”Un éléphant ça trompe” är en textrad i elefantsången där trompe kan betyda snabel men också verbet att luras. Och vilseledande finns det gott om i denna film.

betyg4

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg