Senaste Kommentarer

Top Commenters

Homesick – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 31 januari 2015 i

GIFF2015 Recensioner

 

homesick2

Varför visas inte mer norsk film i Sverige? Det är en fråga jag har funderat rätt mycket på de senaste dagarna. Både den kulturella, geografiska och språkliga närheten finns ju där – inte borde det vara särskilt svårt för svenskar att ta till sig norsk film? Ändå visas det försvinnande lite norskt på biograferna här.

På festivalen i år uppmärksammas norsk film lite extra, i en egen sektion. Och så är det förstås flera norska filmer  med just i huvudtävlingen – däribland Homesick, av Anne Sewitsky. Här syns dessutom svenska Simon J Berger i en av huvudrollerna – ytterligare en anledning till att norsk film borde vara mer gångbar i Sverige, att det faktiskt rätt ofta är kända svenska skådisar med i dem.

I centrum av Homesick finns dansläraren Charlotte, sprudlande och älskad av barnen på dansskolan där hon jobbar. Vi förstår snabbt att hennes familjerelationer är komplicerade. Mamman har inte riktigt klarat av att vara mamma, och Charlotte har tagit en plats i sin bästa väns familj i stället – till och med blivit ihop med hennes bror. Samtidigt finns halvbrodern Henrik, en svensk bror som aldrig varit närvarande i Charlottes liv. Men nu har han flyttat till Oslo och Charlotte letar upp honom. Men det blir inget vanligt syskonmöte, istället utvecklas relationen i en svårhanterlig och förbjuden riktning.

Homesick

På visningen av filmen berättade producenten att det varit svårt att hitta finansiering, på grund av det kontroversiella ämnet. Och det är självklart ett kontroversiellt ämne – men inte alls skildrat på ett kontroversiellt sätt. På något konstigt sätt känns det nästan logiskt att syskonens relation utvecklas som den gör, man förstår liksom vad som ligger bakom. Den norska originaltiteln är De naermeste, en titel som egentligen säger mycket mer om filmen än den engelska. För det handlar verkligen om det – behovet av nära relationer, ett behov som hos Charlotte och Henrik verkar ha varit så stort och ouppfyllt att de inte vet hur de ska förhålla sig till varandra när de väl ses.

Homesick är komplex men inte nattsvart, även om det ju är ett svårt ämne. Det är jordnära skildrat, och med jättefint skådespeleri, inte minst från huvudrollsinnehavaren Ine Marie Willmann, som inte gjort särskilt mycket film tidigare men som spelar med otrolig närvaro.  Och Simon J Berger är bra som Henrik, som verkligen manifesterar sin svårighet med nära relationer genom sitt sätt att vara – ömsom stel och nästan lite obehaglig, ömsom uppsluppen och passionerad.

De senaste tre åren har norska filmer vunnit det stora priset – Dragon Award Best Nordic Film – på Göteborg Filmfestival. Ingen av dem har gått upp på svensk bio. Jag tycker det är märkligt! Och hoppas att Homesick ändå letar sig hit till slut, oavsett om den vinner tävlingen eller inte.

betyg4

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg