Senaste Kommentarer

Top Commenters

Logga in

Intervju med Dino Jonsäter – mannen som klippte Tinker Tailor Soldier Spy

Inlägg av Måns Lindén den 3 februari 2012 i

Intervjuer

Dino Jonsäter

Tinker Tailor Soldier Spy har rättmätigt hyllats över hela världen. Främst är det Tomas Alfredssons regi, Gary Oldmans skådespeleri samt Hoyte van Hoytemas foto det har pratas om.

Men.

Produktionens osjungne hjälte är Dino Jonsäter som har klippt filmen. Med en fantastisk fingertoppskänsla har han kramat ur maximal dramatik från grundmaterialet och skapat en känsla av konstant paranoia som påminner en del om stämningen i Coppolas mästerverk The Conversation; lågt tempo och oavbrutet spännande.

Vi fick en liten pratstund med Dino där han bland annat berättar om jobbet med Tinker Tailor Soldier Spy.

En svensk, en engelsman och ett flygplan

Hej Dino! Hur kom du in i branschen och hur blev du klippare?

Mitt första kreativa jobb var som inslagsproducent för Knesset och Cumbaya på ZTV 1995. Vi var en liten tight redaktion, och hittade på och genomförde allt i stort sett från dag till dag. Sedan började jag regissera musikvideos och reklamfilm, men märkte att det var i klipprummet jag trivdes bäst. Det första jag klippte själv var komediserien Pentagon, påhejad av en tålmodig Felix Herngren. Felix var den som lärde mig hantverket från början och jag klippte en hel del åt honom där i slutet av 90-talet.

Har du några förebilder?

Dylan Tichenor, som har en fantastisk lugn rytmkänsla, men även Tom Rolf (son till Ernst och Tutta Rolf) har en ton jag beundrar

Vad använder du för klippverktyg?

Avid. Jag har gett Final Cut Pro några chanser, men det slutar alltid i gråt och tandagnissel

Dino, Tomas och filmens struktur

Hur ser processen ut när du jobbar med Tomas Alfredsson? Hur möts era visioner?

Tomas lägger sig inte i klippningen alls under inspelningen, vilket ger mig en chans hitta en egen väg och tolkning av materialet. När vi väl är igång jobbar vi noggrant, ganska långsamt och tätt – eftersom Tomas är en duktig klippare själv jobbar vi i stora stycken parallellt. Vi har en gemensam smak och syn på hur historier fungerar och skall konstrueras. Jag tror en gemensam smak är helt avgörande för om ett regissörssamarbete skall funka.

Jag har förstått att Tomas Alfredsson har en väldigt tydlig vision och att han spelar in väldigt ekonomiskt och att det á la Hitchcock egentligen bara finns ett sätt att sätta ihop filmen.

Det stämmer att Tomas är mycket ekonomisk på inspelning och genom att ha väldigt genomtänkta idéer om hur en scen skall berättas inte behöver ta så mycket material som en andra regissör skulle göra. Att det bara skulle finnas ett sätt att klippa såväl scenerna som filmen är däremot fel – Det är ganska få scener som i slutändan är konstruerade som de var tänkta, oftast för att åstadkomma just det de var tänkta att vara. Det finns förstås scener som dessutom har fått en annan funktion och valör än den ursprungliga intentionen.

Vad det gäller själva filmens konstruktion är den i stora stycken inte alls som den var skriven. Jag skulle vilja säga att det är det klippning i stora stycken handlar om – att på bästa sätt berätta den historia och förmedla den stämning regissören vill förmedla, utan att låsa sig vid originalritningen. Såväl Tinker Tailor Soldier Spy som Låt Den Rätte Komma In innehåller scener som vi helt konstruerat i klipprummet av överblivet eller lånat material från andra scener. Allt detta är en lång och i mitt tycke helt nödvändig process – att vända ut och in på filmen – för att tillfullo förstå materialet och vart det vill.

Gary - eller Bill Nighys dubbelgångare?

Var i låg svårigheterna att kondensera ner en så komplex historia som Tinker Tailor Soldier Spy till två timmar? Hände det att ni gick vilse i klippningen ibland?

Jag var naturligtvis panikslagen – jag tror att jag läste boken två eller tre gånger parallellt med manuset för att få lite kläm på den. Nyckeln ligger i att det inte är en ”who did it”-thriller, eller ens en thriller, det är primärt en film om svek, förtroenden, ensamhet och lojalitet. Själva jakten på mullvaden ligger därför svagt i ofokus, medan Smileys inre resa är det som ligger i förgrunden. Le Carrés roman är även den i stora stycket ogenomtränglig, och det är ogenomträngligheten som är själva fundamentet. Och vilse är man ju egentligen ända fram tills man är färdig.

Min absoluta favoritscen i filmen är den i Budapest på cafét. Berätta om arbetet där; jobbade ni länge med den scenen innan den satt?

Vi jobbade oerhört mycket med den scenen, eftersom den både ska berätta en väsentlig del av det som hela den yttre historien vilar på, men också ska etablera den paranoia och osäkerhet som sedan ska komma att prägla resten av filmen. Det var den första scenen vi började med, och även den scenen som blev färdig sist. Så är det ofta – nyckelscener som den måste bearbetas genom hela processen.

En av Dinos favoritscener

Vilken är din favoritscen i filmen?

Mötesscenerna på MI6 i det ljudisolerade rummet ligger mig varmt om hjärtat, men även slutscenen och Galleriascenen. Faktum är att en av mina favoritscener valde vi att klippa bort ur filmen, inte för att den var dålig, utan för att den helt enkelt inte platsade i den slutgiltiga klippningen. Förhoppningsvis kommer den att återfinnas på DVD-utgåvan som en outtake.

När vi pratades vid första gången var du på väg till Los Angeles. Är det Hollywood som kallar?

Det finns inte så mycket att berätta. Jag träffar lite folk och läser lite manus – ingenting konkret. Jag ser inget egenvärde i att jobba i Hollywood – jag vill berätta bra historier som berör, oavsett var det sker. Däremot är det kul att få en inblick i systemet, och träffa människorna som jobbar i det. Och vem vet, det kanske dyker upp nåt…

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg