Senaste Kommentarer

Top Commenters

Måndagslistan: Netflix 10 bästa standupshower

Inlägg av Emil Viksell den 8 maj 2017 i

Måndagslistan

Luos CK

Konstformen standup är en vattendelare här på Onyanserat-redaktionen. Några av oss älskart medan andra ifrågasätter dess underhållningsvärde. Jag tillhör den första kategorin. Antagligen mest för att jag älskar allt amerikanskt – utom vapenfetischismen och de stora socioekonomiska skillnaderna. Det är säkert USA-kärleken som gör att jag inte njuter särskilt mycket av svensk ståuppkomik. Varför titta på 9 millimeter när Training Day finns liksom? Sedan finns det bra svensk standup, men den som ligger på Netflix har inte särskilt hög kvalitet.

Netflix fortsätter spruta ut egenproducerade filmer och serier. Detta gäller också standup och så kallade ”specials”. En special är ingenting annat än en standupshow som spelas in. Ståuppikonen Dave Chappelle har bland annat krupit fram från den sten han gömt sig under det senaste årtiondet och ska göra tre specials, varav två redan är släppta. De är … okej. Chappelle försöker navigera i en förändrad samtid som han inte riktigt kan hantera. För övrigt något som tycks hända de flesta manskomiker. De tappar liksom kontakten med tiden. Detta problem är mest påtagligt hos Bill Burr. Förr min favoritkomiker, nu låter han bara gammal och tvär.

För att underlätta för er standupentusiaster har jag listat de 10 bästa specials som finns på Netflix. Brasklapp: jag älskar den rena formen av standup, den utan attiraljer, rekvisita och fjanterier. Eller sång för den delen, *spyr lite*.

10. Chris D’Elia: Incorrigible

Chris

Chris D’Elia är en sådan där skön snubbe. Vilket generellt är en beskrivning som vittnar om en jävligt jobbig typ. Men D’Elia lyckas hantera det på något sätt. Hans ”routine” på Laugh Factory bestod mest av att han på halvimproviserat manér häcklade publiken – faktiskt roligare än det låter. I denna special är det inte lika mycket häckel, men roliga skämt om kuban- och ryssamerikaner. Sådana där skämt som dras på tok för jättelångt.  Och ett lika kreativ som underhållande skämt om Blanka ur tv-spelet Streetfighter . D’Elia skrattar även jämt åt sina skämt, vilket också det faktiskt är betydligt roligare än det låter.

9. Jen Kirkman: I’m Gonna Die Alone (And I Feel Fine)

Jen

Som titeln lyder: Kirkman är okej med att vara ”gammal” singelkvinna. Hon skiter faktiskt i vilket på ett väldigt underhållande sätt.

10. Iliza Schlesinger: Freezing Hot

Iliza

Pang på om könsroller och relationer.

9. Michael Che Matters

Michael Che

Få komiker är så avslappnade som Che. Det verkar som att han skjuter från höften, men han träffar mitt i prick.

6. Anthony Jeselnik: Thoughts and Prayers

Anthony

Kontroversens okrönte konung. Det kryper i kroppen när Jeselnik tar med publiken på en anstötlig resa.

7. Ali Wong: Baby Cobra

Ali WOng

Suveränt vulgärt och ärligt om sex, graviditet och relationer.

4. Mike Birbiglia: My Girlfriend’s Boyfriend

MIke

Rent dramaturgiskt är detta ett mästerverk. Och Birbiglia är något av en Johan Glans, fast betydligt mörkare och skickligare.

3. Louis C.K. 2017

Louis C.K. 2017

Den bästa komiker ever.

2. Louis CK.: Hilarious och Louis C.K.: Live at the Comedy Store

Louis

Som sagt. Och jag kunde inte välja mellan dessa två.

1. Louis C.K.: Live at the Beacon Theatre

Louis CK

Den bästa standuppen någonsin. Louis CK har ett sätt att blanda komik, existentiella frågor och kontrovers på ett sätt ingen annan kan. I serierna Louie och Horace and Pete söker har han allt mer sökt sig mot den rent existentiella svärtan. Men han är fortfarande som allra bäst när han mixar ingredienserna, som i sina standupshower.

Jimmy

Jimmy Carr.

Hedersomnämnanden: Det finns vidare en hel radda med specials som är ganska bra, men som görs av en komiker som varit med ett tag och som inte riktigt uppdaterat sin ”schtick”. Luttrade standupkonsumenter kan hoppa dessa. Här finns den ekivoke häcklaren Jimmy Carr, nationella stereotyper-kännaren Russell Peters, bitterfarbrorn Bill Burr och föredettingen som gör comeback: Dave Chappelle.

Sedan har vi superikonen Eddie Murphy. Själva ur-inspirationskällan för så många komiker. Både Raw och Delirious är bra shower, men de har inte stått sig så bra som folk påstår. Endast den senare finns för övrigt på Netflix.

Sedan har vi de där som är bra men som jag inte riktigt gillar på grund av typ personkemi: skrikaren Aziz Ansari (hans serie är bättre), Amy Schumer (hennes serie är bättre), Marc Maron (mer psykologi än standup). Och sist men inte minst John Hodgmans märkliga men ändå fascinerande undergångsstandup Ragnarok.

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg