Senaste Kommentarer

Top Commenters

Mitt pinsammaste biobesök

Inlägg av Anette Hamel den 25 juni 2018 i

Måndagslistan

Biosalong

Det har blivit många biobesök för mig genom åren. Roliga, sorgliga, tråkiga, spännande och fantastiska upplevelser. Plus några pinsamma och det är just de vi ska fokusera på nu. En del pinsamma biobesök har jag tyvärr glömt, andra har jag förträngt, men här listar jag fem som jag minns alltför väl.

5) Ouppmärksam vid fel tidpunkt

Film: Ghostbusters
Det var i mitten av 80-talet på biografen Park på Birger Jarlsgatan i Stockholm. En bit in i filmen fick vi se en gammal dam i ett bibliotek. Jag grävde i min godispåse och tittade ner bara i någon sekund. SPOILER ALERT! När jag tittade upp mot bioduken såg jag ett otroligt läskigt spöke i närbild. Jag skrek högt och tappade godispåsen i blotta förskräckelsen. Jag vet inte om jag hade tyckt att det var lika läskigt om jag hade tittat hela tiden, men nu blev det en smärre chock! Sedan satt jag på helspänn resten av filmen.

4) Snyggingen i stolen bredvid

Film: Amelie från Montmartre
Det var i Stockholm på biografen Royal på Kungsgatan. En av mina favoritbiografer som tyvärr senare blev nedlagd. Jag tycker om att gå själv på bio och gör det till och från. Denna gång hamnade jag lite åt sidan på en fristående plats där det bara fanns två stolar. Platsen bredvid mig var redan upptagen. Där satt det en vrålsnygg kille i min ålder. Jag minns att jag hann tänka ”hoppas att alla tror att han är mitt biosällskap”. Denna patetiskt ytliga tanke straffade sig direkt. Bara någon minut senare upptäckte jag nämligen att killen verkligen inte var något att stoltsera med. Han skrattade på helt fel ställen, pratade ibland väldigt högt och knuffade då till mig lite skämtsamt som om vi kände varandra. Jag skämdes och ville absolut inte att någon skulle tro att vi var där ihop. Turligt nog är ju Amelie en fantastisk film som man lätt dras med i även i en påfrestande miljö.

3) Överkänsliga tonåringar

Filmer: Levande måltavla & The Last Dragon
Jag och en av mina kusiner var på språkresa i Eastbourne i mitten av 80-talet. Vi var tonåringar och det mesta i tillvaron var pinsamt. Vi gick en del på bio under dessa veckor. Någon kväll dessförinnan hade vi sett Bondfilmen Levande måltavla. Den här kvällen skulle vi se filmen The Last Dragon. Jag vet inte hur vi lyckades, men vi gick hursomhelst in i FEL biosalong. En salong som dessutom var väldigt stor och nästan helt fullbokad. Det var onumrerade platser och vi valde att sätta oss i mitten. Trailrarna passerade och sen började filmen. Förvirring uppstod. Varför visade de en så lång scen ur Bondfilmen? När börjar filmen som vi ska se? Problemet var att vi var så fullkomligt tvärsäkra på att vi var i rätt salong att vi inte riktigt reagerade även fast felet egentligen var otroligt uppenbart. Tillslut insåg vi hursomhelst att var i fel salong! Om vi gick ut direkt? Nej! Bara tanken på att behöva kliva förbi alla personer i den mörka biosalongen kändes totalt outhärdlig. Vi satt som förstenade. Tittade på varandra. Tvekade. Och höll på så en stund tills vi slutligen bet vi i det sura äpplet och bytte salong.

2) Olika fokus

Film: Alien³
Det var på eftermiddagen i en liten salong på Rigoletto i Stockholm. Det var andra gången jag såg denna film. Jag läste filmvetenskap och höll på med en uppsats om Alientriologin (på den tiden var det en triologi). Vi var väldigt få i salongen. Max 7-8 personer. Jag var helt ensam i min bänkrad och framför mig hade jag bara ett ungt förälskat par. De var uppenbarligen inte där för själva filmen, vilket blev tydligt redan efter någon minut. Jag tror faktiskt inte att de såg något av filmen. Mitt problem var att jag verkligen behövde se filmen. Noga. Så jag hade med mig anteckningsblock och penna. Men det kändes verkligen otroligt obekvämt att sitta bakom dem och anteckna.

Och så slutligen det biobesök som jag minns som det mest pinsamma:

1) Tuggummin och total tystnad

Film: Breaking the Waves
Det var på Filmstaden Sergel i Stockholm. Jag var där tillsammans med några vänner för att se Lars von Triers film Breaking the Waves. Det var en sån där sluttande salong som gör att alla kan se bra. Jag hade köpt en enorm påse med lösgodis. Merparten av innehållet i denna påse bestod av stora färgglada tuggummikulor. Mycket goda. Filmens första scen var väldigt tyst och allvarsam och utspelade sig i en karg miljö i Skottland. Publiken var också väldigt tyst. Knäpptyst rent ut sagt. Plötsligt råkade jag tappa min godispåse. Påsen var tung och gav ifrån sig ett högt ljud då den föll i golvet. Alla mina tuggummin for åt olika håll. De rullade och väsnades ganska ordentligt. Jag kunde knappt andas. Några tanter blängde surt på mig. Det ska kanske tilläggas att jag tillhör kategorin av biobesökare som alltid noga river av godispåsen och tar bort kolapapper innan filmen börjar för att undvika att störa någon. Jag höll nu på att dö av skam. Det kändes som en evighet innan kulorna äntligen slutade att rulla. Då var jag röd i ansiktet och alldeles svettig. Så pinsamt tyckte jag faktiskt att det var. Jag ville bara sjunka genom biofåtöljen och försvinna. För alltid.

Har du också varit med om något pinsamt på bio? Var det bara lite skämmigt eller kanske till och med betydligt mer pinsamt än det i min lista. Dela gärna med dig!

Skrivet av Anette Hamel

Filmvetare som jobbar på världens bästa kommunikationsskola. Älskar Hollywoodgalor. Väldigt intresserad av casting. Har en förkärlek till skådespelare som brister ut i sång. Ser helst filmer och serier som utspelar sig i kontorsmiljö, på en skola eller i rymden.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Monica

    Hej! Minns för många år sedan när filmen Alexander gick på bio och jag och pojkvännen bjöd över hans syskon från Köpenhamn till Malmö, för att se premiären med oss i Malmös största biograf, Biograf Royal, som på 60-talet även var Skandinaviens största biograf. Det blev syskonens första biobesök i Sverige. Biosalongen blev snabbt fullsatt stämningen innan filmen börjat var högljutt och rörigt. I det dunkla ljuset kunde man ana att de flesta i publiken var tonåringar. Det ropas och äts grillad kyckling med händerna, det svaras i mobiltelefoner och skrattas högt och länge, under HELA filmen igenom. Har aldrig glömt upplevelsen. Som att sitta i en Fellini film där folk ser på film 😀

  • Anette Hamel

    Ja det låter som en mycket minnesvärd upplevelse. Tack för att du delade med dig!

Fler onyanserade inlägg