Senaste Kommentarer

Top Commenters

Wes Craven kan aldrig riktigt dö.

Inlägg av Embla Sue Panova den 1 september 2015 i

Nyheter Onyanserat

wes

Jag skrev för inte särskilt länge sen en krönika där jag är ganska hård mot alla som slösar med R.I.P:s så fort en kändis dör. Men nu har tiden kommit då jag själv tänker kasta en RIP i etern. Wes Craven, mannen som ligger bakom otalet sömnlösa nätter i mitt liv, har gått hädan och det är på sin plats att jag bekänner min saknad.

När min kompis Carola och jag var sisådär 12-13 år var inte det bästa vi visste att sminka oss och prata om killar. Nej, det var att smyga på hennes storebrorsa Tony. Tony lyssnade på Iron Maiden (så det gjorde vi också), han hoppade från trean i simhallen (så det gjorde vi också) och så kollade han på skräck. Och det gjorde vi också. Särskilt då Terror på Elm Street eftersom vi fick låna den på obestämd framtid av Tonys kompis Sillen.

Jag vet inte hur många gånger vi såg den där filmen. Och innan vi satte på den frågade vi varje gång varann: ”följer du mig halva vägen sen?”. Man ville ju helst inte gå hem ensam i mörkret med Freddie Krueger i tankarna.

One – Two Freddie’s coming for you… Jag kan fortfarande den där läskiga ramsan som bet sig fast och snurrade i skallen innan det var dags att sova. Och ja, vi blev lite knäppa. Pinnar på cykelbanan blev lite för lika Freddie Kruegers knivfingrar så vi tog hellre en omväg och vi kunde mima varenda replik innan de ens sas högt. Det var med skräckblandad förtjusning vi gav oss in i Wes Cravens mardrömsvärld, för varje gång visste vi att vi skulle ångra oss efteråt. Ändå var det så oemotståndligt att kasta sig in i skräckens famn. Det är rimligt att anta att det Wes Craven gjorde med min hjärna skulle sitta kvar ett tag, kanske för alltid. Det var till exempel inte länga sen min mamma och jag tvekade att gå in i familjens stuga för vi tyckte oss se skuggorna från en hatt och fem sylvassa knivfingrar…

När jag läste om Wes död igår tänkte jag att jag kanske inte sett så många av hans filmer ändå. Det visade sig att de jag inte sett var betydligt enklare att räkna. Wes är verkligen en skräckmästare med långt mer än en handfull Elm Street-filmer, The Hills Have Eyes, Scream, Serpent and the rainbow med många fler skräckberättelser på sitt samvete.

Ja, Wes kommer fattas oss. Men sviterna efter hans verk kommer för alltid leva med oss. Så sov gott, Wes – jag vet att jag aldrig riktigt kommer göra det.

 

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg