Senaste Kommentarer

Top Commenters

A-märkning av filmer med fler kvinnliga roller

Inlägg av Ingrid Forsberg den 17 oktober 2013 i

Onyanserat

approved

Ett gäng biografer, tillsammans med Rättviseförmedlingen, har tagit initiativet till en ny märkning av filmer – A-märkning. A står för approved, och det som filmerna har godkänts i är det så kallade Bechdel-testet. Ett test som faktiskt säger rätt mycket om hur snedfördelade perspektiven är i filmbranschen. Har filmen minst två namngivna kvinnliga karaktärer somt talar med varandra, om något annat än män – då har den passerat Bechdel-testet. Och det är beklämmande hur få filmer som faktiskt gör det. I mars testade DN Kultur de senaste tio årens mest populära svenska filmer, och av 30 filmer var det bara 20 som blev godkända.

Säger då det här något om filmens konstnärliga kvalitet? Klart det inte gör. Det är inte riktigt det det handlar om. Eller – man kan ju förstås välja att se det som en kvalitet i sig, att bredden av vilka som representeras är större än vanligt. Men garanterat jättemånga av favoritfilmerna man har passerar inte det här testet. Säger det något om huruvida filmen är feministisk och befriad från sexism? Nä, inte det heller egentligen. Och det säger inte heller något om hur många (få) kvinnor som regisserar/manusförfattar/producerar.

Men, det finns ändå något väldigt betydelsefullt i att få se fler olika typer av människor på film. Det är helt enkelt inte realistiskt att det är så få kvinnliga karaktärer som skildras i i film och tv. Vi utgör ju hälften av jordens befolkning, det är helt uppenbart att det här är snett. Och inte pratar alla kvinnor jag känner med varandra om män hela tiden heller, det verkar ju va ett ytterst snävt och trist perspektiv.

theheat2

Approved!

Så, varför inte uppmärksamma filmer som har passerat testet – jag tycker det är en kul idé! Sätter fingret på något som de flesta säkert inte reflekterar så mycket över. Kanske kommer det inte leda till en veritabel förändring av vilka perspektiv som skildras, men det kan ju aldrig vara fel  att lyfta upp det till diskussion i alla fall.

Bakom initiativet står biograferna Roy i Göteborg, Bio Rio i Stockholm, Röda Kvarn i Helsingborg och Spegeln i Malmö, och det sker i samarbete med WIFT (Women in Film and Television) och Rättviseförmedlingen. De här biograferna kommer alltså börja A-märka filmer till helgen, på hemsidan, i programkataloger, på affischer och genom en vinjett innan filmen visas på bioduken.

Och på Bio Rio i Stockholm sker det lite andra kul grejer i samband med lanseringen. Det blir samtal och filmvisningar – bland annat av den grymt roliga buddy cop-filmen The Heat med Melissa McCarthy och Sandra Bullock. Läs mer om det här.

Katja Uneborg och Ellen Tejle på Bio Rio – varför behövs A-märkningen?

– Vi blev förskräckta över att en överhängande majoritet av filmerna misslyckas med att ge kvinnliga karaktärer ett namn och något vettigt att samtala om.  A-märkning av film är ett sätt att synliggöra detta för oss själva och för vår publik. Man kan se det som en typ av konsumentupplysning. Det råder idag en kraftig obalans gällande vems historier och perspektiv som är synliga på bioduken. Det måste vi hjälpas åt att ändra på!

Hur tänker ni att biobesökarna ska använda sig av den här informationen?

– A-märkningen är en positiv märkning. Den lyfter filmer som på något sätt innehåller ett kvinnligt perspektiv eller närvaro. Men vi tror inte att biopubliken kommer att välja bort en film som inte klarar testet. A-märkt är inte på något sätt en kvalitetsmärkning av film. Det är inte heller en märkning som garanterar att filmen är jämställd. Vi hoppas att biopubliken ska tycka att de fått ett enkelt (och lite roligt) verktyg där de själva kan upptäcka den obalans som råder på bioduken.

Kommer det bli en permanent märkning?

– Vi fyra biografer kommer att börja med att A-märka de filmerna som visas på vår repertoar under ett år (efter Bechdel-testet). Därefter kommer vi utvärdera projektet och se hur vi kan gå vidare. Målet är såklart att det inte ska behövs någon märkning i framtiden. En möjlig väg vidare skulle kunna vara att A-märkningen utökas till något annat kriterium / test och väger in fler parametrar i framtiden.

Att A-märka filmer – kan det verkligen göra någon skillnad? Kommer det här leda till någon förändring av vilka filmer som produceras?

– Självklart tror vi att det kan göra skillnad. Det första steget till att skapa förändring är att sprida kunskap och synliggöra. Genom A-märkt ger vi vår biopublik ett verktyg att själva blir delaktiga granskare. I ett längre perspektiv hoppas vi att detta tänk ska genomsyra filmen i alla dess led, så väl produktion, distribution till visningsfönster.

Ger det inte ännu mer effekt om ni helt enkelt bestämmer er för att enbart visa filmer som passerat Bechdel-testet?

– Skulle vi bara visa A-märkta filmer skulle det tyvärr inte blir så mycket film på Rio.. Faktum är att det är en så försvinnande liten mängd filmer som faktiskt klarar testet. Men i framtiden skulle det kanske vara en möjlighet. Viktigt att poängtera är ju att de fyra biograferna som initierat projektet är så kallade kvalitetfilmsbiografer, vilket innebär att det redan idag sker en (subjektiv) stor filtrering av vad som visas och inte.

Här är en video som beskriver Bechdel-testet,  och testar filmerna som Oscarsnominerades till bästa film 2011. Går sådär..


Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Björn

    Att en skitfilm som The Heat passerar Bechdeltestets nålöga borde vara bevis nog för vem som helst tvekar om testet är användbart eller ej. Svaret är nej. Bullock och McCarthy är bitvis roliga, men deras rollfigurer är knappast djupa och skämten räcker bara till en film som är hälften så långt.

    Hade detta varit en manlig buddy-film hade den sågats jäms med fotknölarna, nu försöker man förtvivlat hitta något positivt med att man istället för män satt två kvinnor att göra ”den osannolika duon” anal ordningsmänniska och halvpsykopat som struntar i allt vad regler heter. Oj så roligt när man ”vänder” på könsrollerna.

  • IngridForsberg

    Precis som jag skriver så handlar ju inte heller Bechdel-testet om filmens konstnärliga kvalitet. Att avfärda testets användbarhet med att en film som enligt dig är en skitfilm passerar det blir ju därför något märklig.
    Vad man sen tycker om filmen The Heat som helhet är ju en helt annan fråga!

  • Björn

    Jag tycker inte att det är så märkligt. Man kan ställa sig frågan vad testet gör för nytta om det inte ger oss filmer som är kvalitetsmässigt bättre i något avseende? Är det viktigare att uppnå någon slags 50-50-situation mellan män och kvinnor i ledande roller, för att det ska kännas rättvist, än att det görs filmer som både män och kvinnor kan njuta av?

    Eftersom testet inte säger något om en films kvalitet är det uppenbarligen så att de som stöder testet anser att det blotta faktum att fler namngivna kvinnor pratar med varandra om annat än män gör filmen bättre (dvs höjer kvaliteten). Jag anser inte det utan tycker att testet är helt meningslöst eller (med tanke på vilka filmer som klarar/misslyckas i testet) till och med är till skada.

    Att Anna Serner, med ett så viktigt uppdrag som VD för Svenska Filminstutet, tycker att testet är bra gör mig mörkrädd. Hon medger att testet inte är perfekt, men frågar ”vad är alternativet?” Tja, en bra början är väl att inte använda ett test som är oanvändbart när det gäller att identifiera filmer med ett ”kvinnligt perspektiv”.

    Sammanfattningsvis att jag är helt och hållet för filmer som visar kvinnor (och för den delen män) som individer av kött och blid istället för de karikatyrer vi ofta får oss till livs. Jag tror dock inte att det rätta sättet är att använda ett kvasitest.

  • IngridForsberg

    Men vem är det som avgör vad som är kvalitetsmässigt bättre? Kvalitet är ju inte en absolut vetenskap, vi tycker ju olika om filmer.

    Det känns ju som en omöjlighet att ens föreställa sig ett test som ska säga något om en films kvalitet eftersom det handlar om tyckande (även om många kulturkritiker verkar tycka att det finns nån slags absolut kvalitet inom konst och kultur). Det som Bechdel-testet visar är en obalans i vilka som representeras på film, vilket många inklusive jag själv tycker är intressant och viktigt i sig. Sen kan man ta den faktan och göra vad man vill med den – till exempel prata om varför så många filmmakare utelämnar halva befolkningen i sina filmer!

  • Pingback: Debatt, Bechdel-testet, Jan Holmberg, Stiftelsen Ingmar Bergman, A-märkning, Dagens Nyheter, Åsa Beckman, DN Kultur, Marguerite Duras, Les enfants, Tatiana Moukhine()

  • EmblaMalmenlid

    Det här testet har ju inget med kvalitet att göra utan är ett sätt att öka medvetandet kring att kvinnor så ofta gestaltas på det viset att så många filmer inte klarar dessa enkla kriterier. Detta har inget med filmskapande och konstnärlig frihet att göra utan är ett av många sätt att lyfta en problematisk genusfråga. Bryr man sig inte om det så förstår jag att man inte tycker att testet har något att tillföra, men kan man se bortom filmen som ett konstnärligt alster inser man ju att det är väldigt talande.

Fler onyanserade inlägg