Senaste Kommentarer

Top Commenters

Gästkrönika – Justice League-problemet

Inlägg av Alexander Kantsjö den 13 mars 2013 i

Onyanserat

Idag har det blivit dags för mig att ta en paus och istället fokusera på att skriva manus och återigen skapa möjlighet för mig själv att så småningom utsättas för kritiker och recensenters skärskådande blickar, så därför lämnar jag plats åt veckans gästkrönika skriven av manusförfattaren och stå-upp-komikern Petter Bristav.

2012 var ett bra år för superhjältar, biopublik och filmskapare. Warner Bros mörka “The Dark Knight Rises” och Marvel Studios fantastiska “The Avengers” har i skrivande stund tillsammans tjänat in ca 3 miljarder dollar, gjort många människor snuskigt rika och har under sammanlagt 308 minuter underhållit människor över hela världen. Klart som fan man vill försöka återskapa allt det där.

Medan “The Dark Knight Rises” handlar om en ensam hjälte som måste återuppstå mot ett nytt hot, så handlar The Avengers om sex stycken hjältar som måste lära sig att samarbeta för att kunna stoppa en utomjordisk invasion.

Marvel tänkte utanför lådan redan 2008 när de planterade de första fröna i “Iron Man”. I eftertexterna dök en rock-beklädd Nick Fury upp och berättade för Tony Stark att han är en del av ett större universum än vad han förstår sig på. Samma Nick Fury dök upp i “The Incredible Hulk” (2008), “Iron Man 2” (2010), “Thor” (2011) och “Captain America: The First Avenger” (2011) och till slut hade förväntningarna på “The Avengers” nått gigantiska proportioner. Nu kvarstod bara den svåra biten, att skriva själva filmen. Om det är något Marvel lärde sig utav Spiderman-franchisen så är det hur lätt serietidningsnördarna kan slakta en film om manuset inte överensstämmer med deras förväntningar. Så vem kan tillfredsställa nördarna?  Joss. Fucking. Whedon.

Nördarnas nörd - Joss Whedon!

Jag ska erkänna att jag är lite sen på Whedon-tåget men efter att ha sett fyra säsonger av “Buffy the Vampire Slayer”, två säsonger av “Angel”, alla “Firefly”-avsnitten samt filmen “Serenity” så kan jag snabbt konstatera att mästaren av grupp-dynamik, Joss Whedon, är som klippt och skuren för att skriva dialoger mellan en kaxig miljardär, en demigud, en genetiskt perfekt soldat, en briljant forskare med aggressionsproblem, ett ryskt experiment och… um… Hawkeye. Höjdpunkten med “The Avengers” var inte att se dessa hjältar slåss sida vid sida, höjdpunkten var att se dom interagera med varandra, utmana varandra och lära känna varandra. Filmen var som sagt en succé och biopubliken väntar spänt på Iron Man, Thor och Captain America som har varsin film på gång innan uppföljaren till “The Avengers” kommer ut 2015.

Samma år planerar Warner Bros. att ge ut deras version av “The Avengers”, mer känt som “Justice League”. Justice League består av en hel drös med superhjältar men själva stommen är Batman, Superman, Wonder Woman, Green Lantern och The Flash. Detta kan verka som ett patetiskt försök till att rida på Avengers-vågen, vilket det också är, men folk bör veta att den första JL-serietidningen kom ut 1960 och tre år senare dök den första Avengers-serietidningen upp.

Första numren av respektive superhjältekollektiv.

Nörden inom mig borde vara alldeles lyrisk över att få se TVÅ stycken superhjälte-epos samma år men det är på tok för mycket som talar för att “Justice League” kommer totalfloppa. “The Avengers” hade fyra år och fem filmer på sig att bygga upp ett trovärdigt universum och förväntningarna inför en stor strid. “Justice League” ska komma ut om två år och utav de tidigare nämnda medlemmarna så är det bara Superman som har en film på gång, “Man of Steel” (2013) och regissören Zack Snyder har sagt i intervjuer att det finns ingenting i “MoS” som pekar på en kommande JL-film.

Men nu har du inte räknat med Christopher Nolans Batman-trilogi som uppbyggnad inför JL-filmen, dom borde väl ändå räknas?” tänker ni. Problemet med Christopher Nolans trilogi om den mörke riddaren är att den sista filmen slutar med att Bruce Wayne inser att han är för gammal och ger upp manteln till en kille utan varken träning eller tillgång till Bruce Wayne’s förmögenhet. Skulle Warner Bros. verkligen våga sig på att göra en superhjälte-film utan Bruce Wayne som Batman? Jag tror iallafall inte det.

"-I'm getting to old for this bat"

Ett annat problem som Nolans nästintill perfekta trilogi frambringar är realismen i hans filmer, eller snarare bristen på orealism. Batman är mänsklig, Scarecrow, Ra’s al Ghul, Jokern, Catwoman och Bane är också mänskliga. Försök att på ett realistiskt sätt sätta Superman i det universumet som Nolan byggt upp, hur kan man lyckas skapa ett riktigt hot mot en man som har omätbar styrka, han är skottsäker, kan flyga och kan skjuta laser ur ögonen.

Ett annat problem är att Wonder Woman, Green Lantern och The Flash är knappast superhjältar som gemene man utanför USA’s gränser har någon vidare koll på, och dom som har lite förkunskaper vet att dessa tre är kanske inte de mest underhållande karaktärerna i DC Comic’s universum. JL-filmen kan inte stå och falla på Batman och Superman så den stora utmaningen är att hitta en manusförfattare som kan mejsla ut birollerna till spännande karaktärer.

Kan någon blåsa riktigt liv i dessa seriefigurer?

Hittills har Will Beall, manusförfattaren bakom den “fantastiskt välskrivna” Gangster Squad, skrivit ett utkast som Warner Bros. ratade direkt eftersom manuset enligt källor “sög” och man har nu beslutat att vänta på att se hur folk tar emot “Man of Steel” innan man går vidare med “Justice League” vilket är ytterligare ett tecken på att dom själva börjar tvivla på sin framtida kassa-ko.

Det allra senaste är att Christopher Nolan har gått ut och sagt att han kan tänka sig att producera “Justice League” samtidigt som Christian Bale kan tänka sig att återigen slänga på läder-manteln. Detta gör mig såklart lite lugnare men problematiken med realism kontra orealism, ointressanta karaktärer och för kort tid för att bygga upp ett trovärdigt universum kvarstår.

Om Marvel tänkte utanför lådan, så har Warner Bros. ännu inte lyckas hitta en låda att stoppa någonting i.

 

Skrivet av Alexander Kantsjö

En cineastisk allätare som framförallt slukar genrefilm och Tv-serier. Tycker att Leonardo Di caprio är på tok för överskattad och har en förkärlek för udda karaktärer. Skriver manus och drömmer om att sätta genrefilm på den svenska filmkartan. Vattuman och en smula laktosintolerant.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg