Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-klubben: Game of Thrones säsong 5 – Avsnitt 1

Inlägg av Måns Lindman den 15 april 2015 i

Onyanserat

got5-klubb

Nu har det äntligen blivit dags för TV-klubben att sätta tänderna i världens just nu mest sedda TV-serie. En serie som trots ständiga rekord ändå alltid blivit ifrågasatt. Vi snackar givetvis om Game of Thrones som nu går in på sin femte säsong. Häng med oss säsongen ut och diskutera högt och lågt. 

Lindman: Winter is coming! basunerade HBO ut och av trailers och bilder att döma skulle den amerikanska kabelkanalens nya dragplåster bli en taggig, elak och hård bekantskap och förväntningarna var också kolossala inför premiären av Game of  Thrones för nästan exakt fem år sedan. George R.R. Martins tegelstenar till romaner skulle äntligen föräras en TV-serie och som slukare av det gedigna kompletta litterära verket på över 3 000 sidor satt jag där ensam i mörkret, småsvettig med en ohälsosamt hög puls och räknade ner. Jag är ingen gudfruktig man men var det något jag bad för så var det att det här skulle hålla. Jag och så många med mig behövde detta. Vi var svältfödda på riktigt bra fantasy och behövde få våra behov tillfredsställda. Vi behövde få höra det klingande ljudet av svärd som drabbar samman i en strid på liv och död en än gång. Vi behövde få vårt lystmäte mättat med hemska bestar, frysta tundror, ädla riddare och fagra prinsessor.

I går var det alltså säsongspremiär och det var ett avsnitt som kastade oss rakt tillbaka till Westeros och en timma full av nya allianser och saftiga plotlines. Jag minns särskilt den nyfunna alliansen mellan Varys och en rejält dyngrak Tyrion som efter att ha mördat både sin älskarinna och far nu har nått den absoluta botten och ovårdad och otrevlig vill han egentligen bara kröka ihjäl sig. Offerkoftan är på! Rejält på snusen stapplade han omkring som Nicolas Cage i Farväl Las Vegas men kortare till växten. Hur som helst. Varys vill gärna se Daenarys, ni vet hon med drakarna som härskare och han tror att Tyrion är mannen som kan uppfylla den drömmen.

Tyrion

”‘A drunken dwarf will never be the saviour of the seven kingdoms” sägs det men vi får väl se.

 

Adrianna: Tyrion, som precis åkt i en låda hela vägen till Pentos, tycks dock inte vara på humör att diskutera rikets framtid. ”Framtiden är skit. Precis som det förflutna.” konstaterar han på klassiskt bakisångestmanér, och ger lite extra tyngd åt sitt uttalande genom att spy ner en matta och sen fortsätta supa. Handen upp den som gjort samma sak? Bara jag? Okay, moving on.

Samtidigt, på muren, är det kallt och jävligt som vanligt. Stannis ”Världens Tråkigaste Person” Baratheon har fått snilleblixten att erbjuda the wildlings att ta plats i hans armé, vilket Jon Snow tycker är en typiskt Dålig Idé™. Men vad vet väl han? (Svar: Inget) Stannis, som inte har för vana att lyssna till goda råd om de inte kommer från rödhåriga skuggbebisföderskor, lägger heller ingen vikt vid invändningarna utan bara ”haha, screw you, this is happening”. Så så var det med det. Apropå oheliga allianser, Måns, vad tror du om denna?

Lindman: Ja, vad skall jag säga om det egentligen? Hur mycket jag än diggar Game of Thrones och dess dialogdrivna intrigerande uppbyggnad så var jag faktiskt lite uttråkad från och till och som du säger, Stannis gör ju inte saken bättre. Till slut satt jag ju bara och önskade att någon skulle dö eller åtminstone ligga runt. Det var ju trots allt ett tag sedan nu men en bra bit in i avsnittet så blev det ändring på det. Då åkte kläderna av både här och där och en intet ont anande soldat fick plötsligt halspulsådern brutalt uppsliten på en av Westeros många bordeller. Nej, skämt och sido. ”The Wars to Come” var ett nödvändigt avsnitt där man var tvungen att plocka upp storyn igen och jag gillar hur tydligt vi nu går in i en ny era. Statyn av Mareen som faller från pyramiden och krossas mot marken är en visuell markering på att vi ringer ut det gamla och ringer in det nya. Vi ser hur Daenarys förändras utan sina drakar som nu är mer eller mindre fullvuxna, vilket blev väldigt tydligt i en mäktig scen där vi fick se ett misslyckat försök till återförening. En stor drake är bättre än en liten som det brukar heta i fantasykretsar men hon är rädd för sina egna ”barn” och känslan jag får är att hon går tillbaka i utvecklingen och påminner mycket mer om den rädda lilla flickan från första säsongen än den aspirerande härskarinnan från säsong fyra. För att lyckas måste hon övervinna rädslan även om det betyder att hon måste omfamna deras mörka sida. Alla i King’s Landing är lite äldre, lite mer ärrade. Inte ens Jon Snow är ju oerfaren och vilsen längre. Han tillhör de mest rutinerade på muren nu.

Dragon

Husdjuren har blivit för stora för TV-soffan och får sova ute

Adrianna: Och ändå lyckas han SE så bortkollrad och vilsen ut i varje bildruta han medverkar i? Det är faktiskt något av en bedrift. Hursomhelst håller jag med dig, det här var ett väldigt gäspigt pratavsnitt som fyllde sin funktion men som inte direkt bjöd på så mycket spex. Eller sex! Visst, vi fick några rumpor här och där men come on, det här ska ju föreställa Game of Thrones! Nåväl.

Lindman: Du avslutar alltså med nåväl? Fair enough. Jag säger snarare på återseende för nog fan ser jag redan fram emot nästa avsnitt. Det är ju så många frågor jag söker svar på trots att jag läst böckerna. Vad planerar Margaery egentligen? Kommer Maggys profetia att besannas? Hur skall det gå för Brienne ute i obygden? Kommer Cercei någonsin att ställa ner vinglaset för att faktiskt ägna sig åt att regera men framför allt, var är Sansa på väg och exakt hur mörk kommer hennes själ att bli framöver? Nej, jag har höga förhoppningar om säsong fem och jag är säker på att det hettar till i sänghalmen igen. Statistiken talar trots allt för att det åter blir ”utan kallingar i Kungshamn” snarare än ännu ett avsnitt av ”mycket surr och väldigt liten verkstad.” Som du säger, vi snackar ju faktiskt Game of Thrones här!

Fotnot: Kungshamn är alltså den härliga svenska översättningen på King’s Landing

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Fredrik

    Kul text och roligt skrivit. Men inte var det någon som fick
    halsen avskuren i Westeros, utan i Mereen. En helt annan plats.

    Drakarna är långt ifrån fullvuxna! De är möjligen i sena
    tonåren.

    En fullvuxen drake ser ut som på bilden:

    http://static2.hypable.com/wp-content/uploads/2014/10/Aegon_on_Black_Dread_J.Gonzalez-1024×683.jpeg

    Ursäkta min impertinentet, men det är ju viktiga grejer det här 😉

    Mvh
    Fredrik

  • Lindman1

    Det har du givetvis rätt i Fredrik. Det var i Meeren. Rätt skall vara rätt.
    Drakarna är ”mer eller mindre” fullvuxna. Kan givetvis enkelt misstolkas. Vid närmare eftertanke skulle jag nog ha använt mig av ett tydligare ordval här.
    Tack för att du är impertinent eller jag skulle snarare vilja säga skarpsynt. Utan konstruktiv kritik kan vi aldrig bli bättre och alla strävar vi väl efter perfektion.
    Kul att du gillade artikeln! 🙂

    Mvh

    / / Lindman

  • Fredrik

    Ill be back!

    För era kommentarer om episode 2 😉

  • Fredrik

    Sorry, Kunde inte släppa det med drakarna.

    Det som gör drakarna i GoT-världen lite speciella är att de faktiskt inte kan sluta växa. En drake kan bli hur stor som helst. Det som avgör är miljön runtomkring. Lite som en mal i ett akvarium. Ju mer space som finns. Desto större blir den.

    Därför är Rhaegal och Viserion, som för tillfället är instängda under mark, betydligt mindre än sin bror Drogon som flyger fritt och har gjort så ett tag.

    Den sista draken som fanns på Westeros (innan de dog ut) blev inte större än en hund då den den aldrig släpptes ut från slottet.

    Så. Nu skall jag inte inte anmärka igen förens efter avsnitt 2 😉

  • Lindman1

    Jag sitter här nu och kallsvettas lite. Det är nästan så att jag hoppas på att det inte blir några drakar i nästa avsnitt. Man har ju helt klart mött sin överman här när det gäller drakar så det är bara för mig att lyfta på den virtuella hatten och buga och bocka inför den okrönte drakexperten Fredrik. Imponerande! 😉

Fler onyanserade inlägg