Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-klubben: True Blood SISTA AVSNITTET EVER!

Inlägg av Embla Sue Panova den 27 augusti 2014 i

Onyanserat

trueblood

Så har dagen kommit – då det allra sista avsnittet av True Blood har skickats ut i etern. Alltså det sista nånsin, ever. Martin, Ingrid och Embla i TV-klubben tar sig an le grand finale och berättar allt om de sista skälvande minutrarna.

INGRID: Nu är det slut, nu får vi aldrig träffa invånarna i Bon Temps mer! Och det här sista avsnittet uppfyllde en del av det vi förutsåg förra veckan, men en del inte. För det första kan vi ju konstatera att det blev som vi trodde, Bill dog faktiskt. Men inte av sin sjukdom, utan med hjälp av Sookie. Alltså, jag hade ju börjat fatta hans motiv till att inte vilja fortsätta ”leva”, men varför involvera Sookie som älskar honom? Och liksom tvinga henne att döda honom. Han kunde väl ha tagit emot den där pålen och gjort det själv efter hon gått därifrån kanske…

EMBLA: Jag håller med, så jävla onödigt dramatiskt av honom – för att inte tala om taskigt. ”Jag tänker inte bara göra slut med dig utan tvinga dig att hjälpa mig med mitt självmord trots att jag egentligen inte behöver dö”. Så hade aldrig Eric Northman gjort! Men good riddance säger jag. Och med tanke på det sötsliskiga slutet sen behövdes något bittert för att väga upp.

MARTIN: Hehe, jo vampyrdöden är en blaskig historia minsann. Det var kanske lite överdrivet att be the love of your life att kasta in handduken åt en, men djävlar vad det blev schysst teve.

INGRID: Ja, det blev lite hederligt gammalt True Blood-splatter i alla fall!

sook

Nix! Det sket sig både för Team Bill och Team Eric – Bill valde True Death och Sookie blev på smällen med nån random karl i byn, vem vet vi inte.

MARTIN: Var det någon mer än jag som faktiskt började känna en smula sympati med stackars blodpåsen Sarah Newlin?

EMBLA: Jag tänkte faktiskt mest på om hon var tvungen att stå hela tiden eller om hon fick ligga ner och sova ibland. Jag kan intressera mig för lite praktiska problem på film sådär ibland. Annars inga större känslor för henne faktiskt. Känner mig helt sadistisk jämfört med er två som mjuknar för alla i serien – har vi så olika glasögon på oss verkligen undrar jag?

INGRID: Nja, just när det gäller Sarah Newlin kan jag väl inte säga att jag mjuknade… Men däremot så är jag fullt medveten om att det här avsnittet nog egentligen inte var så himla bra, men ändå gillade jag det! Som slutscenerna till exempel, det där greppet att inte bara avsluta direkt efter att Bill dog, när Sookie helt nerblodad vandrade iväg på kyrkogården till dramatisk musik, utan också visa vad som hände ett och två år senare, och dessutom knyta ihop allt i en myspysig scen som visar hur bra alla har fått det. Supertacky egentligen, men när det gäller såna här serier där man nästan skapat som en relation till karaktärerna, då köper jag det! Vad tyckte ni om slutscenerna?

EMBLA: Jag blev sjukt glad av Eric och Pams företag – älskade deras infomercial! Långbordet med kärnfamiljerna kändes nästan rörande, bortsett från att jag inte har något till övers för nästan någon av dem. Så det blev snarare lite irriterande att alla skulle ha fått barn (för det vet man ju är meningen med livet, eller? Zzzzz.) och så vidare. Kunde inte åtminstone Lafayette fått en knodd då, så det var något ”extra”? Missade jag vem Sookie blivit på tjocken med i en extralång blinkning eller fick man bara se ryggen?

MARTIN: Man fick bara se silhuetten vilket jag läste nånstans var ett medvetet drag. Jag älskade slutet, men så är jag ju lite tacky också.

INGRID: Typiskt frustrerande att det bara var nån random snubbe, som inte var känd för oss tittare… Men trots att jag gillade den mysiga slutscenen, så håller jag med om att den här kärnfamiljs-bonanzan blev lite väl mycket. True Blood har ändå varit en serie som ganska mycket har utmanat normer. För att inte tala om hela grejen med att Bill plötsligt fick tillbaka sina 1800-talsfasoner och prompt skulle gifta bort sin ”dotter” Jessica, så att han kunde vara säker på att någon tog hand om henne (hon är ju vampyr för bövelen!).

eric

Seriens enda behållning (i alla fall om ni frågar Embla): Eric och Pam slog sig ihop och startade eget. Det enda vettiga! Nu hoppas vi bara på en spinoff med duon.

EMBLA: Håller helt med. Det känns som om en helt annan person plötsligt tagit över manus-skrivandet och laddat skiten med USA-kristna värderingar. Och ja, man undrar ju lite stilla här vad vi har haft för gemensamt nöje i att se tidigare säsonger. Jag saknade verkligen ett stort hot de skulle överleva – då hade jag kunnat köpa att säckar skulle knytas ihop i ett segare tempo. Väntade verkligen in i det sista med hopp om att NÅGOT skulle komma. För mig har det varit något härligt i att det är ett nytt hot i varje säsong så de nästan funkar helt fristående men att det finns en röd tråd med relationer att följa om man vill. Men blåst på konfekten blev man ju minst sagt när man istället fick Days of our lives med vampyrer. Ärligt nu, när fiolerna slutat spela, kan ni inte hålla med om att det varit roligare med mer sammanhållen fajt?

MARTIN: Jo, det gör jag. Helt och hållet. Men jävlar vilka fioler alltså!

INGRID: Jo, det är klart att det hade varit bättre, absolut. I början av säsongen fanns det föraningar om något bra, när staden hotades av hep v-zombie-vampyrer, som dessutom hade utplånat en hel grannstad, och Sookie och hennes gäng slogs mot ett slags medborgargarde i Bon Temps. Men det slarvades ju helt bort. Och Sam fick en skittråkig säsong och bara försvann, och Lafayette försvann också ut i periferin…

lafa

Vad som hände med Lafayette? Fuck knows.

MARTIN: Även om denna säsong var den svagaste i samlingen så känner jag att det viktigaste var att knyta ihop alla lösa trådar vilket jag tycktevdevlyckades bra med, man har en skön känsla av att veta lite mer om favvokaraktärernas fortsatta liv.

EMBLA: Och det kommer väl knappast som någon överraskning att min inställning att att den här säsongen inte borde ha gjorts alls, precis som andra med förvarning uttalade sistasäsonger, exempelvis Dexter. Det fanns styrkor, som Eric och Pam som alltid räddar avsnitten, men i övrigt: besvikelser staplade på varann. True Blood var för mig beroendeframkallande i början och jag streck-kollade verkligen de första säsongerna. Men de borde lyssnat på den tjocka damen som sjöng, för den här serien var slut redan innan sista säsongen.

INGRID: Man kan nog säga att jag intellektuellt sett håller med dig Embla – det är liksom svårt att argumentera emot – samtidigt som jag känslomässigt håller med Martin. Det var ändå härligt att få hänga en stund till i Bon Temps, och det är onekligen tillfredsställande att få en glimt av det som ska komma, i karaktärernas liv. Och för er som inte läst böckerna kan jag glatt meddela att handlingen i stort skiljer sig väldigt mycket från serien – och framför allt, ett helt annat slut! Så om någon händelsevis kommer sakna Bon Temps så finns det mer…

Taggar:

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg