Senaste Kommentarer

Top Commenters

May the 4:th be with you – Lindmans Star Wars-betraktelse

Inlägg av Måns Lindman den 4 maj 2013 i

Onyanserat

SWST-1

Jag gillade aldrig Star Wars när jag var yngre. Ett trist konstaterande så här på jubileumsdagen och allt men så var det. Jag gillade aldrig Star Wars då och för min del hade det med musik och livsstil att göra. En udda koppling kanske och förmodligen dessutom rätt långsökt så här i efterhand men det var en annan tid då, en tid då ditt musikval kunde få stora konsekvenser.

Det hela började egentligen med att vi skulle leka Star Wars på skolgården. Fråga mig inte vem som kom på idén men Dödsstjärnan skulle i slutändan förgöras. En dödsstjärna som här symboliserades av en gammal sliten fotboll med nötta Adidasloggor. Den som först nådde fram till bollen och sparkade bort den hade förstört Dödsstjärnan och var universums härskare resten av veckan. Ungefär så.

Det var väl egentligen både oförargligt och småkul men jag kände mig ändå tvingad att delta i något jag inte riktigt kunde relatera till. Jag gillade aldrig Star Wars och jag gillade heller inte hårdrock. Hårdrock? Vad har det med saken att göra kan man undra då? Nu är detta på intet sätt vetenskapligt bevisat men så här var det för mig i alla fall. Gillade man Star Wars så gillade men hårdrock. Mina klasskamrater gillade Star Wars och de gillade hårdrock, mina närmsta vänner å andra sidan gillade Star Trek och synth och det var väl kanske också därför jag fastnade i Gene Roddenberrys universum istället.

SW41

Snygg poster hade man på den tiden

Självplågare som man är så har jag givetvis försökt att analysera det här i efterhand och visst går det att se en röd tråd i det hela, om man anstränger sig och har lite fantasi vill säga. Star Wars är mer pang på, mer fight, mindre hjärna och det var väl ungefär så vi synthare såg på hårdrockare då. De lufsade omkring och slängde med sitt långa hår, klådde upp folk och verkade rätt korkade. Star Trek var mer lågmält, det var mycket strategi och vetenskap i fokus och det var väl så hårdrockarna och Star Wars-fansen såg på oss, lite nördiga och lätt androgyna med våra slängluggar och kajalstreck under ögonen. När de gick hem och klämde ett par folkbira, körde Iron Maiden och Twisted Sister på en volym som fick djävulen själv att stänga portarna till helvetet så satt vi med näsan i våra hemdatorer och programmerade till de dansanta tonerna av Nitzer Ebb och Front 242.

Tittar man sedan på kläderna så kan man även där se klara skillnader. Vi gillade de tajta uniformerna, de andades synth och många är de synthband som har tagit efter Star Trek-modet på scen, inte minst våra egna legender från det skånska höglandet, S.P.O.C.K. som oblygt plockade hela konceptet och gjorde toksuccé bland fansen. Tittar man på Star Wars så är det mer klumpigt, hårda kanter (vilket även syns på rymdskeppen), stora PVC-dräkter och djupa röster och visst kan man se Darth Vader som lead singer i något obskyrt hårdrocksband, med en fet V-formad elgitarr hängande runt halsen? Boba Fett som basist, Chewbacca som trummis och Darth Maul som gitarrist. Det är ju bara att kolla på namnen så förstår man ju att det inte liras polka i det bandet.

Nej, det var svårt på den tiden men man gjorde sitt val och stod för det. Idag är det betydligt enklare och jag kan därmed tillåtas njuta av kombinationen Rymdimperiet slår tillbaka och Slayer på samma sätt som jag njuter av Deep Space Nine och Depeche Mode även om mitt hjärta givetvis bara kan tillhöra ett universum.

Bjussar på två filmklipp med relevans.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Det blir än mer logiskt om man ställer sig till skaran som anser Star Wars vara fantasy och inte sci-fi. Fantasy tillhör ju hårdrocken. 😉

  • Lindman1

    Ja, lite så är det väl faktiskt men vilken tur att jag slipper välja nu då, jag gillar ju både sci-fi och fantasy. 🙂

  • gnutobbe

    Jag är ju en gammal metalkille och jag föredrar ju Star Wars,men jag har ju en liten dragning till Trek också.Dock mest till Voyager…
    Men syntare och deras sterila musik,tack men nej tack!!!

  • Lindman1

    Precis, det är det jag menar. Nu är det helt okej för mig att tycka att både Reign In Blood och Violator är grymma plattor, precis som att Wars är bra vissa dagar och Trek andra. Det fanns ju inte på kartan att man kunde göra det då. Antingen var du det ena eller så var du det andra och det är väl lite det jag försöker få fram med den här något personliga krönikan. Som sagt, så var det för mig i alla fall.

  • Pingback: Må fjärde vara med dig - trotskismen som kosmisk kraft | Anarres()

Fler onyanserade inlägg