Senaste Kommentarer

Top Commenters

8 mars: vi granskar män-skligheten på film

Inlägg av Embla Sue Panova den 8 mars 2018 i

Onyanserat

Idag är det som bekant 8 mars, kvinnodagen. En dag då vi inte vill höra ett enda grattis. Överallt kommer ”starka kvinnor” att hyllas, som om det är något fenomen i sig. Men guess what – vi är lika starka, och svaga, som ni. 365 dagar om året. Ibland 366. För att komma framåt tror vi inte enbart på att lyfta starka kvinnor utan lära oss att se de där sakerna som slipper igenom för att vi är så vana vid hur det ”ska” vara. Vi listar såklart en bunt exempel så kan du ta med dig diskussionerna till fikarummet sen.

Emblas val

5o shades of Grey: Det är egentligen att slå in en öppen dörr, men efter att ha sett otalet diskussioner i olika forum måste det tydligen ändå sägas. 50 nyanser av psykskadad man. Det är inte romantik. jag har hört kommentarer som ”han behövde bara lite kärlek”, ”hennes kärlek ändrade ju honom”, ”han blev faktiskt snällare i andra filmen”. Osv. På riktigt, det låter som en hit från 60-talet, folks. Kom igen, det här är böcker och filmer som tar oss så långt tillbaka i tiden i de borde heta just det ”50 år tillbaka i tiden”. Att normalisera våldtäktskulturen såhär borde inte gå igenom någons filter. Ändå blir folk lite pirriga. Och för all del, bli det. Men inse att det inte är ett acceptabelt beteende i verkligheten. Faktiskt inte ens om man är into BDSM. Och plis alla män – tro inte att det här är något de flesta kvinnor vill ha. Satsa på att vara ”the good guy” istället.

Love Actually: Den här filmen har varit en av mina favoriter av någon sjuk anledning. Men såhär funkar det, man blir blind på grund av den strida ström av skit som kommer och anses normalt. Alla små relationer och kärlekshistorier i den här filmen kanske på ytan verkar gölliga. Men på riktigt – vad är det med männen i den? En är stalker med uppenbara gränsproblem. Inte ens efter att hans kompis har gift sig kan han fatta utan måste klippa ihop ett creepy videoband till frun och skicka OCH DESSUTOM plinga på med Bob Dylan-skyltar där han förklarar sin kärlek. En annan åker världen runt för att stalka en kvinna han inte ens har kunnat prata med. Hela byn engagerar sig och det är så sjukt romantiskt, tydligen. Låt oss heller inte glömma gubbaset som är otrogen (och hur vi ska heja på att han ger sin fru en fin julklapp och inte älskarinnan). Utöver detta går resten av filmen ut på att en ”tjock” (storlek 42) tjej kan få Hugh Grant TROTS ATT HON ÄR SÅ HIMLA TJOCK. Wow. Tack för alla bra värderingar, jag ska mala ner dem och mata de kringstrykande katterna där jag bor med dem. Nej, vill ni se en härlig romantisk film, som faktiskt är feministisk, kolla Dirty Dancing.

Cissis val

Pretty woman: Trodde aldrig jag skulle erkänna det, inte ens under pistolhot men jag kunde inte få nog av denna film när jag var ung (och dum). Jag tycker fortfarande om Richard Gere och Julia Roberts för de gjorde bara sitt jobb utan den jag anklagar här är regissören och manusförfattaren Garry Marshall. Hur fasiken lyckas man göra en film om en prostituerad som sveps iväg av en dollarmiljonär och de lever lyckliga i alla sina dagar? För det första så behöver en man som Edward (Gere) knappast betala för att få någon att kladda på honom. För det andra är det fortfarande ofattbart sjukt att vi kvinnor än idag behandlas som en vara som går att köpa. Finns ju personer som tänder på att köpa sex (Hught Grant!) men detta är så urbota dumt. OCH detta är en av de mest framgångsrika, romantiska komedierna någonsin. Fruktansvärt kränkande för personer som behöver sälja sin kropp. Och det är till största del kvinnor som drabbas.

Emmas val

Stranger Things: Först måste jag göra en fet brasklapp. Jag gillar Stranger Things. Ganska mycket. Jag tycker framför allt väldigt mycket om sheriffens och Elevens relation. Men det hindrar inte att jag också ser stora problem med framför allt kvinnorollerna i serien. Jag minns att jag i första avsnittet satt och hoppade av ilska och utbrast ”Men..!” och avbröt mig själv för att inte vara surfeministen som förstörde för alla andra. Nancy. Oh, Nancy. SÅ mycket är problematiskt med hennes karaktär, och kanske inte i det hon gör, men i det hon inte gör och konsekvenserna hennes ickehandlande får och hur det kommenteras eller inte i resten av serien. När vi möter henne första gången är det i ett samtal hon har med Barbara, om Steve. Sen tjatar Steve till sig att de ska ses på kvällen. När de ses, tjatar Steve till sig att de inte ska plugga utan hångla istället. I de här scenerna verkar Nancy bara vara ett redskap för att visa på Steves douchebagkaraktär som han sen ska komma att växa ifrån. Och samtidigt förmedlar de också ett ”Nej betyder ja”-budskap, vilket är en otroligt vanlig trope i filmer och serier. Kanske ville man göra en blinking till gamla 80-talskomedier där tjatsex, sexuellt utnyttjande och objektifiering användes som komisk effekt eller i vissa fall utgjorde filmens tema (ex Pretty in Pink). Men jag betvivlar det.

Scenen där Steve och hans gäng avslöjar Jonathans smygfotande spelas upp som någon slags mobbningsscen. Jonathan blir avslöjad, ja, men det känns mer som att det likställs med att tuffa gänget får reda på att nörden fortfarande kissar i sängen, framför tjejen han är intresserad av. Och Nancy tycker mest synd om Jonathan och att hans kamera går sönder och hjälper honom dessutom att plocka ihop fotona. Det är helt utifrån Jonathans perspektiv. Det framställs inte som den kränkning det faktiskt är. Problemet med Nancy som karaktär är väl att hon till stor del är ett redskap. Ett redskap för att visa på Steves karaktär och föremål för Jonathans åtrå. När Barbara försvinner, någon som ska vara hennes bästa vän, tar det väldigt lång tid innan hon reagerar. Eleven är en mycket mer nyanserad karaktär, med egen agens. Det som är störande med hennes karaktär är dels omgivningens reaktioner på henne. Hur f-n kan alla med en gång avgöra om hon är en flicka eller inte??? I den åldern är det bara yttre markörer som gör att det går att läsa någon som det ena eller andra. Den andra konstiga karaktärsegenheten hos Eleven är hur glad hon blir för att hon får ha på sig klänning och vara ”fin”. Flickor har ingen gen som heter klänningsgenen. Om man växt upp helt isolerad utan kontakt med övriga samhället, utan kontakt med den västerländska kulturen, skolmiljön och vilka koder som används för att definiera ”flicka”, ser jag inte hur just det kan vara så viktigt för en.

Sen att de tog död på den absolut coolaste tjejen i tredje avsnittet och hur blasé man är inför hennes bortgång i första säsongen är oförlåtligt. #justiceforbarb

Thereses val

Romantisk scen, eller övergrepp?

Grease: Ingen i min generation har missat denna pärla till film, och ingen därefter har missat filmmusiken. I den här till synes balla kärlekshistoria stöter vi på urtypen av det ”kvinnor vill ha” (douchig rebellkille som behandlar dig som skräp) och urtypen av det ”män vill ha” (tystlåten grannflicka med ögon bara för dig). En av de värsta scenerna i filmen är när de är på drive-in och Danny försöker hångla upp en helt uppenbart ovillig Sandy. När hon väl får nog och avviker från platsen sjunger Danny ut sin sorg över att han inte fick ligga, och över hur hans kompisar ska tycka att han är en mes som inte fick till det. Fy fan, säger jag bara.
När jag ser på mina egna gamla flirtar så är det ju precis det där filmiska aset jag alltid fallit för. Fy fan för filmer som Grease som spär på den bilden, och som ger oss alla skeva bilder av verkligheten. Och låt mig inte ens gå in på ”förvandlingen”. Ska hon behöva börja röka och byta hela garderoben för att bli godkänd som partner? Nej, det känns som att hon kommer att ta sitt förnuft till fånga efter sommarlovet och hitta någon som älskar henne för den hon faktiskt är (om hon nu vill leva i två-samhet det vill säga).

Skam: Jag kan på ett sätt lite förlåta Grease för sin skeva verklighetsbild, då den har en hel del år på nacken, men serien Skam har absolut inget att skylla på när de skrev Noora och Williams kärlekshistoria. I en serie som skapat en sån stor fanbase och som blivit som ett fenomen bland ungdomarna, så tycker jag att de kunde tänkt till lite. Att få se den starka karaktären Noora helt kuvas och tvingas in i ett förhållande med en uppenbart aggressiv person, som tjatar och utpressar tills han får det han vill ha, får det att vända sig i magen på mig. Men tydligen är den här bilden av hur vi ska vara svår att släppa, och jag längtar till den dag jag slipper höra om småtjejer som drömmer om våldskultur och förtryck.

Jonas val

Att racka ner på Forrest Gump är väl som att svära i kyrkan, men sån är jag.

Som motpol till den naive, godhjärtade Forrest Gump har vi den naiva, godhjärtade Jenny. Ni såg säg säkert vad jag gjorde där. Både Forrest och Jenny är av samma skrot och korn.

Men Forrest är man och Jenny är kvinna. Så när han ger sig ut på sina äventyr och knasiga upptåg leder det bara till lustigheter och olika framgångar på de mest udda vis.

När Jenny följer sina drömmar leder det däremot till sex, droger, och rock´n´roll, fast på det absolut sämsta sättet. Med en sorglig uppväxt såsom sexuellt utnyttjad av sin far, en radda ruttna pojkvänner som misshandlar henne, ett liv som nedgången knarkare och framställd som en hora, som dessutom har mage att genom hela filmen fram till slutet nobba Forrest gång på gång trots att han räddar henne gång på gång finns det nog många som tycker det är rätt åt henne att hon dör döden i AIDS till slut som den bitch, eller i alla fall blonda, blåögda dumbom, hon är. Heja Team Forrest liksom.

Eller vänta nu. Kan det vara som så att den fallna ängeln som Jenny på något sätt kan ses som faktiskt bara ville leva sitt liv som hon ville utan att någon annan satte spelregler eller ramar. Det fria valet och allt det där. Går det så går det. Som det borde vara. Det där funkar mycket bättre för män på film.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg