Senaste Kommentarer

Top Commenters

Är ”naturlig” det sämsta en skådespelare kan vara?

Inlägg av cpanov den 21 september 2011 i

Onyanserat

Vi sitter och dricker en öl. Det är jag och en vän som försörjer sig som skådespelare. Vi diskuterar livets små och stora mysterier. Den här gången kommer samtalet in på en annan svensk känd skådespelare. Vi är eniga över att skådespelaren är bra (låt oss för enkelhetens skull kalla personen för ”Janne”). Jag tycker att Janne är bra, medan min vän tycker Janne är lite väl ”vanlig”.

Jag tar en klunk av ölen, nickar och säger att det är det jag gillar med Janne.  Han känns vanlig och ”naturlig”.

Min vän får något svart i ögonen.

– Vad fan säger du?

– Jo, jag sa att han är naturlig.

– Hur menar du?

– Naturlig i sitt spel. Det känns som jag verkligen tror på det han säger.

Min vän skakar sitt huvud kraftigt och sätter upp sitt finger i luften.

– Det är det värsta man kan vara som skådespelare. ”Naturlig”. Fy fan.

– Varför då? Vad är problemet med att vara naturlig?

– Får att då skådespelar man ju inte. Är man som man är i vanliga livet, eller pratar som man gör blir det fan pannkaka av allt. Då ska man jobba med något annat.

– Nu får du ge dig.

– Ska jag ge mig? Du förringar ju en hel yrkeskår. Alla människor kan ju vara naturliga. Om det är naturlig man vill ha behövs ju inte vi skådespelare.

Jag höll inte med. För mig var ”naturligt spel” något bra. Min vän var ännu upprörd när servitören kom fram och avbröt.

– Två till?

Jag nickar och servitören dukar av våra tomma ölglas och försvinner. Min vän tittar på mig och ler ett retsamt leende.

– Va bra han va.

– Vad menar du?

– Servitören alltså. Sättet han sa ”två till” på var ju sjukt bra. Naturlig alltså.

Min vän skrattade nöjt men blev fort allvarlig.

– Om du någon gång regisserar mig och tycker jag känns naturlig, så vill jag att du talar om det för mig. Då är det dags att lägga av.

Jag nickade lugnande.

– Jag lovar. Jag säger till.

– Lova, ditt as.

– Inga problem. Jag ringer in servitören då.

Några månader senare sitter jag och Christian och tittar på en film där en gemensam skådespelarbekant medverkar. Vi kallar honom för ”bekant” för vi har setts många gånger, men ingen vi träffar på kontinuerlig basis.

– Han är inte bra du, säger Christian och nickar mot tv:n.

– Nej. Verkligen inte. Det är någonting i sättet han säger repliker på som bara blir platt liksom.

– Han pratar ju exakt sådär i verkligheten. Varför tycker man det låter skit på film? Han är ju grymt naturlig egentligen.

Och där kom det. Ordet ”naturlig”. Jag minns hur laddat det ordet var för min skådespelande vän.

Och hade han rätt? Är ”naturlig” det sämsta man kan vara som skådespelare?

Vad tycker ni?

Jag har nämligen fortfarande inte bestämt mig.

 


Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Att vara ”naturlig” framför en kameralins iklädd knasig kostym med knepiga ord som skall ur käft samt en miljard folk runt omkring sig måste vara bland det svåraste som finns. Det krävs en riktigt bra skådespelare för att fixa det. Vi andra vanliga, dödliga, ”naturliga” fixar det inte.

  • Beror givetvis på vad det är för roll man spelar. Men i min mening tycker jag det största problemet med svenska skådespelare är att de jämt ska vara så ”onaturliga”. Självklart borde en skådespelare vara mer vältalig och karismatisk än en vanlig svensson men om man inte känner igen känslan som skådespelaren ska förmedla så har man ju misslyckats.

  • Genna

    Är inte det viktigaste för en skådespelare att komma in i en roll? Att vara en karaktär utan och innan? Detta att man inte ska vara naturlig kanske passar i en fars men inte i en seriös film/serie. Men det känns som att denna Janne verkar tillhöra majoriteten i Svensk skådespelar sekt. Då jag inte känner till särskilt många naturliga skådespelare.

  • Som skådespelare ska du iklä dig rollen som någon helt annan, och det är i den rollen du ska vara naturlig, och det måste vara något av det svåraste du kan göra.
    Att gå in i din roll och karaktär så mycket att man på allvar tror att den karaktären verkligen är en ”verklig” person.

    Och jag håller med kommentaren här ovan som säger att svenska skådisar oftast är väldigt onaturliga. många pratar tillgjort och gör sig verkligen till. Då ser man att det är skådespel.

    För mig är dåligt skådespel när man ser att det är skådespel 🙂
    När man ser att skådisen spelar en karaktär istället för att vara en karaktär..

  • Som skådespelare ska du iklä dig rollen som någon helt annan, och det är i den rollen du ska vara naturlig, och det måste vara något av det svåraste du kan göra.
    Att gå in i din roll och karaktär så mycket att man på allvar tror att den karaktären verkligen är en ”verklig” person.

    Och jag håller med kommentaren här ovan som säger att svenska skådisar oftast är väldigt onaturliga. många pratar tillgjort och gör sig verkligen till. Då ser man att det är skådespel.

    För mig är dåligt skådespel när man ser att det är skådespel 🙂
    När man ser att skådisen spelar en karaktär istället för att vara en karaktär..

  • Pontus Wallgren

    Pacey kändes alltid mer ”naturlig” än Dawson. Pacey var en karaktär, Dawson var en konstruktion.

Fler onyanserade inlägg