Senaste Kommentarer

Top Commenters

Assholes off screen

Inlägg av Embla Sue Panova den 25 juli 2017 i

Onyanserat

Just nu florerar en mobilfilm på Johnny Depp, filmad av hans dåvarande fru Amber Heards. Filmen föreställer Johnny, som en morgon vinglar runt i deras gemensamma hem, kraftigt berusad och hotfull. Filmen ger inte bara en inblick i parets privatliv utan en annan dimension åt anklagelserna om misshandel som Johnny har haft mot sig. En som många inte har velat tro på.

Vi började fundera lite kring varför vi har så svårt att acceptera att skådespelare kan vara assholes off screen och varför det sker så lite bojkott av de som faktiskt har blivit dömda. och så undrar vi om man gör rätt i att inte skilja på vad man gör som privatperson och att uppskatta en spelad karaktär och vem som egentligen i så fall bär ansvaret för att bojkotta skådisar som är assholes, off screen. Embla och Therese diskuterar.

EMBLA: Ja, det finns ju gott om arslen i världen och Hollywood är såklart inget undantag. Johnny är ju ett intressant exempel eftersom så många vägrar tro på vad hans fru Amber Heards har vittnat om. Visserligen har Vanessa Paradis, exfrun, sagt att hon aldrig har sett någon dålig sida hos honom, vilket i sig känns hyfsat otänkbart. Alla har väl dåliga sidor?

Men även Roman Polanski, som inte ens kan åka in i USA eftersom han är efterlyst för våldtäkt mot minderårig, blir hyllad av recensenter för filmer han har gjort efter det. Han är alltså fortfarande efterlyst, om någon missade det.

Det är lätt att hata våldsamma män, men det verkar ändå enklare att fortsätta älska dem om de tillhör Hollywoodeliten. Varför tror du att det är så, Therese?

THERESE: Först måste jag bara kommentera filmen. Så obehaglig. Vilket helvete att leva med en sådan person.

Varför kommer han undan med det och varför misstror man en kvinna bara för att mannen är känd? Det är nog helt enkelt så att folk tänker att kvinnor överlag är lycksökerskor och vill få ut så mycket (ekonomiskt) från ett förhållande som möjligt och när det kanske blir knakigt släpper de någon anklagelse för att få ”hush-money”. Jag tror själv att det här är långt ifrån sanningen, men våldtäktsoffer skuldbeläggs ju även utan att den anklagade är känd så jag är inte förvånad. Det är så skevt.

Kan det vara så att vi ”känner” de här kända personerna? Att vi aaaldrig skulle tro nåt sånt om Johnny, eller Mel , eller Fasse (mitt tjenis-namn för Fassbender)?

EMBLA: Jag tror helt klart att du är på rätt väg. Just nu har ju sonen till en känd sångerska blivit dömd för våldtäkt mot barn (de är båda unga) och förutom att mamman uttalat sig om att ”alla är offer”, vilket är komplicerat eftersom det enda man vill se från en anhörig är ju ändå en förståelse för det största offret – även om något sådant såklart drabbar många runtomkring. Så din teori om att det familjära förblindar kanske kan stämma, hur absurt det än låter.

Det finns även en uppsjö människor som kommenterat i just ovan nämnda flöde att ”tjejer ju är så luriga”. Härlig egenskap att vilja se fler sidor, men i dessa fall – när någon till och med har blivit dömd – nej , bara nej. Generellt har ju kvinnor svårt för att bli trodda, men än värre verkar det ju vara när det kommer till kändisar.

THERESE: Jag funderade på hur det ser ut när även kvinnorna som anklagar är kändisar och då i sin tur också har en stor fan base. Jag tänker till exempel på Madonna och Sean Penn, Whitney Houston och Bobby Brown, samt Halle Berry och Wesley Snipes. Bobby Brown minns jag som en som pekats ut ordentligt, men de andra är väl mer älskade än någonsin även efter anklagelserna? Är det då alltså endast riktat åt mannens sida, eller finns det något fall där Hollywood sagt ”Nej tack, vi arbetar inte med våldtäktsmän”?

EMBLA: Nej, jag har faktiskt inte hittat ett enda fall där det har varit kört för mannen efteråt, vare sig kvinnan som kommit med anklagelserna har varit kända eller ej. Roman Polanski ligger väl närmast till hands som något slags bevis för att folk ändå har bra minne, men det är nästan ännu värre att alla vet men ändå fortsätter hylla honom. I övrigt verkar det väldigt lätt att glömma.

Sean Penn är till exempel en jag har gillat och nu när du tar upp hans namn så vet jag ju om hans historia – och jag är ändå en långsint jävel när det kommer till sånt här. För mig är det då rätt sjukt att sitta och klucka till hans roll som Harvey Milk när det någonstans långt bak i huvudet borde göra sig påmint att han inte alltid har varit så härlig. Det är ju en sak att sona sitt brott och en helt annat att radera sin bakgrund liksom.

Däremot tas andra brott betydligt mer på allvar: Mel Gibsons uttalanden om judar togs ju inte emot nådigt. Jag tycker att det är helt rätt att det ska svida när man uttalar sig som han gjorde och personligen tycker jag även att det ska kännas om man misshandlar sin fru. I min värld har kända människor en makt och därmed ett ansvar som vi vanliga dödliga inte riktigt har och det är ju att föregå med skapligt gott exempel. Om det sedan är vi som köper biljetterna eller de som producerar film som bär ansvaret – en blandning vore kanske bra.

Överlag känns det som om skådespelande män kan vara vilka arslen de har lust med utan att tappa roller, både privat och på jobbet. Man kan ju jämföra med vanliga jobb och hur det skulle se ut då. Det finns ju många historier om män som kvinnliga medarbetare inte ens vill vara ensamma i rummet med – hur skulle det se ut på ICA eller random kontor? Men har man ett fejs för film och säljer biljetter, ja då är det tydligen i sin ordning.

Samtidigt finns det ju absolut något komplicerat i att döma de som kanske har avtjänat sitt straff också? Det är väl när de får roller som svärmorsdrömmar, fast man vet att de har slagit sina fruar eller köpt sex, som man får lite dålig smak i munnen…

Nu kommer snart filmen Snömannen, kommer folk bry sig om att Fasse har blivit anklagad för att ha släpat sin flickvän efter en bil tror du? Och tycker du att det borde påverka alls?

THERESE: Det är helt absurt, men nej det tror jag inte, och jag måste själv erkänna att jag inte ens visste om det innan vi började skriva om det här. Jag har alltid gillat honom, men nu vänder det sig i magen när jag ser honom. Du har en poäng om att man är fri efter avtjänat straff, men ens karaktär finns ju kvar. Är man en person som släpar kvinnor efter bilar, så är det något som inte står helt rätt till.

En bojkott från Hollywood verkar förekomma, men vad jag kan se, aldrig för sådana här saker. Vanessa Williams blev svartlistad för att utmanande bilder hade läckt, Isaiah Washington blev sparkad från Greys Anatomy för att han uttalat sig negativt mot en homosexuell kollega. Sedan finns det flera fall av religiösa och politiska svartlistningar, vilket verkar vara det vanligaste.

Jag tror tyvärr att så länge du drar in de stora summorna, kommer du undan med det mesta. I många fall förväntas du ju till och med vara ett as för att uppfylla en image.

EMBLA: Jag önskar att jag kunde säga emot dig men jag tror tyvärr att du har rätt. Dock hoppas jag att den nya generationen ska fylla på med bättre värderingar, och det faktum att vi mer och mer jobbar aktivt mot den här typen av ursäktande ”boys will be boys”-dravel ska skjutas ut i rymden och aldrig återkomma. Och jag tror att Hollywood är ett ypperligt ställe att börja på.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Olof

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet, i teorin, är att kasta ut alla skådespelare ur Hollywood som någonsin dömts för ett brott (eller förekommit i en brottsutredning etc.). Ett annat är att helt ignorera vad skådespelarna gör privat. Å tredje sidan, så medan ni/vi/allmänheten sitter här och diskuterar, så är det kanske ändå pengarna som styr (som ni själva är inne på).

  • Therese Wåtz

    Ja, det är svårt att veta hur man ska göra för att visa ett missnöje med att våldsförare hyllas och offren skuldbeläggs. Även i verkliga livet. Jag tänker själv att man får göra val efter vad man kan leva med, men att man inte sopar under mattan vad som hänt. Ett stopp för alla som begått brott eller förekommit i utredningar känns väldigt extremt. En dömd person som suttit av sitt straff ska ju också anses friad, vilket jag absolut förespråkar. Pengar styr, som du säger, och tyvärr får mycket då stryka på foten. Vad jag däremot kan tycka, med bestämdhet, är att vi som oberörda tyckare ska sluta försvara förövarna pga tex familiäriteten.

Fler onyanserade inlägg