Senaste Kommentarer

Top Commenters

Brev till Dexter.

Inlägg av Embla Sue Panova den 28 november 2012 i

Onyanserat

OBS! FÖLJANDE TEXT INNEHÅLLER FULA ORD OCH SPOILERS.

Älskade Dexter.

Det känns så svårt att skriva det här brevet efter allt roligt vi haft tillsammans. Jag minns innan jag ens fick upp ögonen för dig – jag kunde aldrig se oss ihop! Men jag visste inte hur underbar du var och hur jag skulle förföras av ditt liv, jag kunde inte se förbi dina ofärgade läppar! Så dumt! Jag är så glad för alla kvällar vi fick tillsammans trots det, men nu har vi kommit till ett vägskäl och det är nog dags att vi delar på oss.

Du har varit anledningen till att jag sprungit hem från jobbet och att jag glatt mig åt att helgen har kommit. Jag har längtat efter att du ska komma tillbaka mellan våra 6 intensiva träffar. Men nu, vid sjungde dejten, känner jag att allting har förändrats.

Jag började ana oråd redan när jag fick se dig i den där skolan och hur du lät en tjej du inte kände suga av dig i ett av klassrummen. Vad var grejen med det?? Jag trodde hon hade något motiv och väntade ivrigt hela säsongen. Skulle hon ha gjort sig själv med barn och sen komma med tjock mage, eller skulle hon ha filmat allt och använt det på nåt vis? Nä, helt OUT OF THE FUCKING CHARACTER, som man säger, hoppade du plötsligt på lite billigt oralt med nån du inte känner för att sedan återgå till att vara som vanligt. Jag borde redan där ha förstått var allting var på väg, men jag ville inte se sanningen: att vår kärlekshistoria aldrig skulle överleva såhär länge.

Annars har jag inte behövt se så mycket mellan fingrarna genom vårt förhållande – jag vet ju att det inte kan vara glass och ballonger varje dag liksom. Det är en del av dealen. Men att det skulle bli såhär illa helt plötsligt var jag inte beredd på! 

Du fattar inte ens hur mycket jag längtat efter dig inför den här säsongen. Jag har tänkt på dig flera gånger i veckan och på hur det skulle gå med din syster när hon fått se dig döda. Jag fattar inte ens hur länge man ska behöva orka se er två kastas mellan: nu anmäler jag, nu anmäler jag inte, nu anmäler jag, nu anmäler jag inte. Jag skiter i er konstiga relation! Och ärligt talat, har inte din syrra blivit lite väl jävla trist att kolla på? Det kanske krävs mer än en karaktär som svär för att hålla så länge? Hon kanske kunde gå någon kurs som utvecklar hennes intressen eller börja på yoga? Och när vi ändå pratar om familjen – vet du om att du är en jävligt dålig farsa? Jag vet att du saknar empati och allt det där, men på riktigt? Skärp dig! Den där ungen du har känns ju helt onödig i serien. För att inte tala om den gamla familjen som bara försvann! Nu verkar den ju få komma tillbaka nån minut, men jag känner att jag inte ens bryr mig om varför.

Okej, jag är inte den pryda typen, men jag tycker att sex kanske ska kännas lite motiverat – i alla fall till den person man är, så med avsugningen i åtanke och att vi nu får se dig ligga med den där växtmörderskan undrar jag om du helt tappat greppet eller bara tränat lite extra vilket du vill visa på bild? Och ärligt talat, vad hände med att ”lägga sig ur bild” så publiken får haja vad som händer? Okej att jag gillar dig, men din nakna vita kropp slipper jag gärna få se när jag dricker kvällskaffe i godan ro. I alla fall inte med tanke på att du annars bara visat dig i den där asfula bruna jumpern med knappar.

Nu har vi ju konstaterat att du saknar empati, men kan du inte åtminstone LÅTSAS att du bryr dig om andra och fråga assistent Quinn om han har nån dödlig sjukdom? Bjud honom annars genast på något med mycket kolhydrater i för han ser ut att vara hungrig.

Det värsta med vårt förhållande nu, Dexter, är att det liksom saknar riktning. Jag vet liksom inte var vi står! Alla andra gånger vi setts har det varit så tydligt: Ice Truck Killer, Trinity, Doomsday Killers.. Det enda som händer nu är det där med din konstiga syrra och så att du ligger med en som mördat lite. Fast det verkar du ju gilla så jag bryr mig inte om det heller. Strippgrejen orkar jag inte ens gå in på – det känns så jävla passé att se strippklubbar i amerikansk film för att man ska fatta att det är lite laglöst och härligt. Den där mördaren som äger stället och som jagar dig finns ju i och för sig – känns inte heller som man bryr sig, tyvärr. Jag kan till och med erkänna att jag ibland fantiserar om att han får tag på dig så det här får nåt slut nångång.

När jag ser tillbaka på oss tycker jag det hade varit bäst om vi skilts åt när du hittade din son i blod – det hade varit ett värdigt avslut med en sluten cirkel. Nu vet jag inte, men jag tror att vår relation kommer rinna ut i sanden. Jag tror inte ens att jag tänker vara särskilt trogen mot någon mer, utan ha en massa olika som jag tycker mycket om istället för att lita på en en enda ska kunna ta mig med storm igen. Och det är ditt fel.

Hej då, Dexter. Vi kanske ses igen någon fredagskväll om jag känner mig ensam. Men håll inte andan.

Taggar:

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Embla, du måste väl ändå se hur det hela slutar!? Även om Dexter trampat vatten sedan Doakes försvann och Showtime har mjölkat ut det hela mer än vad som är rimligt så tycker iaf jag att det ska bli skönt att se vem som överlever……………tills det är dags för spin-off serien ”Harrison” som utspelar sig 20 år framåt i tiden och handlar om seriemördare som har en mörk passagerare och som såg sin mamma blev mördad………yadda yadda yadda

  • EmblaMalmenlid

    Måste nu fråga om du såg det absoluta slutet? Du kanske såg att jag inte kunde låta bli…

Fler onyanserade inlägg