Senaste Kommentarer

Top Commenters

Dagen jag badade med Sylvester Stallone

Inlägg av cpanov den 15 december 2011 i

Onyanserat

Mellan åren 87-92 tillbringade min familj alltid nyår utomlands. En gång åkte vi till Tunisien (för pappa hade hört att det skulle vara trevligt och inte lika turistiskt där) han hade rätt om en sak, turisterna sken med sin frånvaro men det gjorde solen och värmen med och efter det chansades det inte mer hos familjen Panov.

Det blev Gran Canaria.

Visst var det turister vart du än tittade, men solen var alltid på plats och sken alltid över Playa del Inglés. Det var här jag träffade min första ”kändis”. Jag och brorsan förströdde våra strandpass genom att spela beachtennis och försöka knäcka min och farsans rekord på 116 slag utan att tappa bollen.

110, 111, 112…

Bollen dök ner i sanden. Brorsan tittade besviket på mig. Jag reagerade inte för bakom honom stod en actionhjälte som jag tyckte var världens coolaste – Cobra, himself – Sylvester Stallone.

Solbränd och sjukt pumpad. Badbrallorna var röda och så sanslöst tajta att det gränsade till förargelseväckande beteende. Jag ville ha hans autograf. Jag försökte förklara för brorsan vem det var som stod och spände sig bakom honom. Brorsan förstod inte allvaret tror jag.

Men vi kom överens att byta plats, så min rygg hamnade närmare Rambos. Min plan gick ut på att missa bollen, vända mig om och be Sylvester om autografen. Nu kanske ni undrar varför jag inte bara gick fram och bad om den? Det gick inte. Jag hade nämligen läst i en Okej tidning att Stallone hatade att skriva autografer till ”jobbiga fans”.

Jag var ju inte jobbig på nåt sätt, men Sylvester var på semester och ville förmodligen vara i fred. På något konstigt sätt fick jag för mig att om jag råkade missa bollen och sedan lite ointresserat ”upptäcka” honom, skulle jag kunna fråga (lika ointresserat) fråga om hans autograf.

Så gör vi, tänkte jag. Fast vänta. Jag behöver papper och penna. Men min plan skulle ju falla lite om jag lira beachtennis med en hand och i andra hade jag papper och penna. Kunde jag stoppa papper och penna i badbrallorna? Nej. Lite halvskabbigt kanske att gräva fram papper och penna från skrevet? Jag svettades. Jag började bli desperat. Brorsan slog bollen mot mig, där jag stod och funderade på planen, vilket resulterade i att jag inte hann reagera förrän bollen går förbi mig och när jag vänder mig om ser jag att den landat framför mannen i röda badbyxor.

– Sorry. Can I have your autograph?

Så, jag sa det. Jag hörde dock inte min egen röst för mitt hjärta dunka så hårt. Sylvester svarade inte utan nicka bara. Som en skållad råtta sprang jag till mina föräldrars filt och fick tag i penna och papper (det blev baksidan av mammas Allerstidning). Jag sprang tillbaka lika skållad och sträckte fram pennan och tidningen. Sylvester signerade och jag tackade och försvann lika snabbt som jag kom fram. Adrenalinet pumpade och jag var världens lyckligaste. Jag satte mig på filten och tittade på autografen. Jag sa till mamma att jag struntade i om vi glömde all annan packning när vi skulle åka hem till Sverige igen, så länge Allers med autografen var med.

Det skumma var att jag tyckte inte det stod Sylvester utan – ”Atila”. Var det någon ny roll han gjorde? Hade han gått in i någon roll och ville numera bli kallad för ”Atila”? Var ”Atila” något han skrev när han inte var på humör? Hade jag varit ett ”jobbigt” fan och Cobra ville jävlas?

Svaret fick jag på kvällen, när middagen skulle avnjutas. Familjen promenerade runt i restaurangkvarteren. Jag fortfarande hög på min autograf. Jävlar, vad poppis jag skulle bli på skolan. ”Atila” skulle jag säga, var Sylvesters nya film om någon undrade. Pappa stannade till framför en poster som satt uppklistrad på en anslagstavla.

– Det här kan va roligt att se.

Pappa pekade på postern och jag läste: ”Party with the stars: Beatles, Marilyn Monroe and Sylvester Stallone”.

Jag började ana oråd.

– Är inte Monroe död?

Pappa rufsade mig i håret.

– Jo, såklart. Men det här är ju look-a-likes. Fantastic.

Sylvester Stallone som jag ”hängt” med hette Atila och var från Sheffield.

Min besvikelse var total.

Jag tog inte med mig Allers hem.

Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Pontus Wallgren

    Bästa rubriken någonsin?

Fler onyanserade inlägg